One Direction Novellen

Här kommer det första kapitlet av min novel om One Direction.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.


Cassis perspektiv:

 - Redo tjejer? Frågar vår maneger Robin oss vänligt.

 - Ja. Svarar jag lugnt och greppar Annas hand.

Jag hör hur fansen skriker därute och tar ett djupt andetag innan Robin säger att det är dags att gå. Vi går igenom en lång korridor och väntar bakom en scen tills programledaren säger:

 - Låt mig välkomna de vackra tjejerna i Loving.

Jag ler stort och går ut efter Teresa och Josefin. Jag skakar hand med mannen som ska intervjua oss och sätter mig på stolen mellan Anna och Tess.

 - Så kul att ha er här tjejer.

 - Tack. Det är underbart att va här. Svarar Elin glatt.

 - Så tjejer. Det har snart gått ett år sen Robin hörde er sjunga på er skolavslutning, Mycket har förändrats sen dess.Saknar ni ert gamla liv någon gång?

 - Nja. Hemma i Norrland lever vi ju nästan som vanligt. Vi går till skolan, pluggar, går på stan och så vidare. Men när man är ute i storstäder eller på någon konsert eller så är det ju en otrolig skillnad. Men vi älskar det. Svarar Tess leende.

 - Varför är sammanhållningen så bra mellan er?

 - Vi har varit bästisar sen sexårs och gått i samma klass sedan dess. Dom här tjejerna är inte bara mina gruppmedelemar och bästa vänner. De är en del av min familj. Jag kan alltid lita på dem. Säger jag och publiken awwhhar!

 - Desamma Cassi. Instämmer Anna och kramar om mig.

 - Så skönt att höra att ni står varann så nära. Har någon av er någon kille som står er riktigt nära? En pojkvän alltså. Frågar interjuvaren.

 - Ja. Alltså det finns ju någon slash några i gruppen som har. Men vi har bestämmt att hålla dem hemligt om vem slash vilka som har på grund av att det skulle förända killens slash killarnas liv så mycket. Svarar Josefin vänligt.

 - På tal om killar. Ni ska ju ut på turné med One Direction. Hur känns det?

 - Det känns jätte kul. Vi flyger till London inatt och övar tillsammans med dem och sedan far vi ut på europa turnén om en vecka. Säger jag.

 - Många tjejer är riktigt avundsjuka. Men som jag har förstått det har ni inte ens träffat killarna än?

 - Nej. Vi har inte ens pratat med dem. Vi har övat här i Sverige och dom i England. Det var lättast så eftersom vi har skola och så. Svarar Anna.

 - Så det kan bli totalt kaos när ni ska uppträda?

 - Haha. Ja, kanske. Men det tror jag inte. Vi har ju en vecka på oss att öva tillsammans.

 - Och går det dåligt så kommer det ju bara vara dom första konserterna. Instämmer Tess skrattande.

 - Det var all tid vi hade. Tack så mycket för att ni ville komma och lycka till med turnén. Efter pausen ska Stefan visa oss hur man bäst använder kakaopulver när man lagar kladdmuffins.

Vi reser oss alla upp och skakar återigen programledarens hand.

 - Flyget går om fyra timmar. Så vi måste fara om en och en halv timme. Säger Anna samtidigt som vi går mot vår loge.

 - Oki doki. Reser vi i mjukisbyxor och luvtröja som vanligt? Och uggs såklart? Frågar Elin.

 - Nej. Jag hade tänkt åka i högklackat och kortklänning. Svarar jag skrattande och puffar till Elin lätt.

 

En timme och femton minuter efter vi alla hunnit duscha, tvätta håret, ta bort sminket och byta om. Jag sitter ute i korridoren till TV kanalen där vi ganska nyss blivit intervjuade och smsar med min kille Lukas.

Okej. Jag älskar dig med. Puss <3
Svarar jag honom innan jag lägger ner mobilen i min röda tygväska. Jag drar upp luvtröjan jag har på mig och andas in doften av Lukas. Det är egentligen hans tröja, men jag har lånat med mig den. Fast han är snyggare i den. Jag kan se hur han står där med den här gröna tröjan, jeans och det blonda, korta håret lite rufsigt i en korridor i vår skola. Det var så han såg ut första gången vi träffades, för snart tre år sen. Det var kärlek vid första ögonkastet.

 - Sitter du här och dagdrömmer om din hockeyspelare. Säger Josefin retsamt samtidigt som hon sätter sig bredvid mig på golvet.

 - Ja. Vi träffades senast imorse men jag saknar honom redan så mycket att det gör ont. Svarar jag sorgset.

 - Gumman då. Kom här. Ni ses snart igen och ni kommer ju prata och smsa varje dag. Mumlar hon vänligt samtidigt som hon kramar om mig.

- Mina damer. Vi ska nu gå mot vår skjuts som ska eskortera oss mot nästa anhalt varav vi därifrån kommer lämna detta land för ett annat. Ropar Tess dramatiskt samtidigt som Anna och Cassi skrattar hyseriskt i bakgrunden. De rent av ligger på golvet och rullar runt med tårfyllda ögon. Deras skratt smittar av sig och snart skrattar jag och Josefin lika hyseriskt.

 - Nä. Nu måste vi nog ärligt fara. Säger Anna fnissande samtidigt som hon borstar bort lite damm från sina svarta mjukisbyxor och sin ljusblåa luvtröja med ett tecknat hjärta på.
 - Du har så rätt. Instämmer Tess och drar upp Cassis rosa luva över hennes huvud.

 - Har ni tänkt hur knäppt det måste se ut? Säger jag samtidigt som vi går mot utgången.

 - Vad?

 - Att vi alla har svarta uggs och mjukisbyxor och sen så färgglada cardigans. Vi måste se ut lite som en regnbåge.

 - Haha. Jadu. Rosa, blå, grön, röd och orange. Jag skulle nog mer säga att vi liknar en solnedgång över hav och gräs. Fnissar Josefin fram.

 - Folk måste tro att vi är fulla eller nåt. Viskar Cassi skrattande fram och tittar mot en man som står och glor på oss där vi går.

 - Spela roll. Vi är dom vi är. Säger Anna leende.

 - Galna som bomben. Instämmer Tess och öppnar dörren ut till den mörka december natten. Där ute står en stort bil med en chafför som håller på att packa in våra väskor.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Josefins perspektiv:

Vi sitter på Arlanda och halvsover. Klockan är 03.15 och planet är försenat. Känns ju jätte kul.

 - Hänger någon med och köper läsk? Jag behöver socker annars kommer jag helt ärligt somna. Frågar Cassi innan hon gäspar.

 - Ja. Jag behöver också det. Svarar Anna och ställer sig upp från bänken där hon och Cassi satt.

 - Jag följer med er. Socker är nog bra för oss alla om vi inte vill missa planet. Mumlar jag trött.

Vi är precis på väg att gå till en affär då det hörs ur högtalarna:

 - Flyget till London är nu redo för bordning.

 - JA! Äntligen. Säger Tess och tar sin väska i ena handen och Josefins i andra och börjar gå mot gaten.

 - Snacka om bra tajming. Vi hann ju bara resa oss innan vi ska gå på planet. Gäspar Cassi fram medan vi går. När vi kommer fram till den sista kontrollen visar vi boarding kort och pass innan vi går på planet. Jag slår mig trött ner bredvid Cassi på flygpansstolen och spänner fast bältet. Det tar en kvart innan planet lyfter och så fort vi är i luften somnar jag med huvudet på Anna som sitter bredvid mig. Hennes axel var verkligen mjuk.