One Direction Novellen

Detta blir ett väldigt kort kapitel. Men har verkligen ingen ork. Lider av sömnbrist efter lägret. Men det var så värt det! ;)

Proximity betyder ungefär närhet.
 
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:
 - Tess. Snälla. Bara prata med mig. Ber jag.
 - Förlåt. Men vi kan inte förklara. Man skyddar dom man älskar. Säger hon innan hon vänder om.
 - Håll er snälla bara borta från oss. Mumlar Cassi tårfyllt innan hon springer efter dom andra.
Jag kan nästan inte andas. Varför gör dom så här?
 - Det är nåt dom inte berättar. Säger Liam.
 - Ja. Men vad?
__________________________________________________________________
 
Cassis perspektiv:
 - Andas. Bara andas. Säger Anna lugnande till mig samtidigt som hon håller i min hand och ser mig i ögonen.
 - Dom hatar oss. Mumlar jag.
 - Nej. Men om dom gör det blir det enklare. Dom får inte komma i närheten av oss. Du vet vad det stod i brevet. Säger Josefin.
 - Jag vill inte ha det såhär. Säger Tess.
 - Det vill ingen av oss. Kom nu så går vi innan vi blir lika kalla som glassen. Instämmer Anna och drar upp mig från bänken vi suttit på.
 
Vi kommer in i värmen och jag letar genast upp min mobil som jag glömde kvar och ringer Samuel.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
 
Elins perspektiv:
Jag ser på en gång då de kommer tillbaka att något är fel. Cassi bara tar sin mobil och låser in sig på toan. Jag tittar frågande på Anna som börjar berätta.  Under tiden växer rädslan. No words. No eyecontact. No proximity. Or death. Ekar i mitt huvud. Jag tar Lukas hand i min och tittar ner på ringen. Varför har jag turen att älska någon jag får? Jag väcks ur mina tankar av att Cassi kommer inrusande och stressat säger:
 - Lollo. Tänk om dom ger sig på henne!
 
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.