One Direction Novellen

Dagen bara flög förbi och nu står vi återigen på flygplatsen på väg mot Arlanda och sen London. Ingen av oss vill egentligen fara. Det känns som när man flyttar och måste slänga eller ge bort en massa saker för att få plats med nya, fast utan det bra som finns i det. Vi lämnar ju större delen av vårt liv här. Ett liv jag älskar. Visst, alla gillar kanske inte att vara en rätt normal Svensson. Men jag älskar verkligen att va det. Det gör vi alla.Från det att vi gick på dagis har vi pratat om att bo i en villa i ett lugnt, barnfamiljskvarter med någon man älskar och sina barn. Skjutsa på  träningar, hjälpa till med läxan, laga middag o.s.v. Det var vårt mål. Självklart fanns drömmen om att sjunga där. För annars skulle vi ju inte göra detta. Men vi trodde aldrig att det skulle hända och accepterade det.

___________________________________________________________________

Kort kapitel. Har inte haft tid. Men bättre än inget eller hur!

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:

Det är mörkt ute. Så typiskt Norrland på vintern. Mörker då man går till skolan och mörker då man går hem. Tur att snön och stjärnorna gör allt lite ljusare. Medans vi går knastrar snön under våra fötter. Kenzo (min familjs hund) drar glatt nosen mot snön. Han är så gullig! 

 - Jag och Kenzo måste hem nu. Vill ju va utvilad sista dagen med familjen. Säger jag till Elin som nickar instämande. Vi börjar sakta gå tillbaka mot våra hus samtidigt som killarna tar en taxi till hotellet. 

 - Kan ni förstå det här? Vår framtid har förändrats så snabbt på ett litet tag. Hur kunde vi hamna här? Frågar Elin glatt.

 - Jag vet inte. Jag har nog helt ärligt inte hunnit inse det. Svarar jag.

När jag äntligen kommer hem låser jag tyst dörren efter mig, tar av Kenzo halsbandet och smyger upp på mitt rum. Jag tvättar bort mascaran, borstar tänderna och byter om till min söta pyjamas med ett gulligt tryck på. Sängen är så skön är det sista jag tänker innan jag skruvar in mig i täcket och somnar.

 

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:

Nej nej nej! Inte han!

 - Cassi. Det var inte igår. Säger han samtidigt som jag sakta vänder mig om och känner hur Anna greppar tag i min högrs hand.

 - Hej Oskar. Svarar jag och ler ett fejkat leende,

 - Du kommer ihåg Beckis va?

 - Det är klart. Kul att träffa dig igen.

 - Desamma. Säger Beckis bitchigt och lutar sig mot Oskar.

 - Vi skulle gärna stanna och prata. Men Cassis kille från england är här och vi tänkte visa runt dom. Vi flyger tillbaks till england imorrn. Det är liksom lite jobbigt med alla deras fans, så vi flyger väldigt tidigt så att inte så många ska va vakna. Säger Anna vänligt men ändå bitchigt och ler fejkat.

 - Ja. Typ alla tjejer i storbrittanien vill bli ihop med Zayn, så dom försöker hålla det lite hemligt. Berättar  Josefin.

 - Men dom är ett sånt perfekt par. Jag har nog aldrig sett Cassi så lycklig med en pojkvän som med Zayn. Säger Tess.

 - Ja. Värsta drömparet. Instämmer Elin.

 - Men det var jätte kul att träffa er igen. Hejdå. Säger jag samtidgt som jag flyttar mig närmare Zayn.

 - Jaha. Hejdå. Svarar Oskar förbannat och tittar svartsjukt på Zayn innan han lägger armen om Beckis och går sin väg.

 

När vi kommit ur hör och synhåll brister vi ut i skratt.

 - Ni är bäst. Jag älskar er! Säger jag mellan skratten.

 

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:

___________________________________________________________________


På golvet sitter Cassi och Tess skrattande och det ligger mjöl utspritt över hela köksbordet.

 - Hur kan detta hända varje år? Frågar Anna skrattande.

 - Jag vet inte. Det är ju du och Elin som är våra kockar slash bagare. Vi andra är inte lika bra. Lyckas Cassi få fram mellan skrattattakerna.

 -  Har du smakat dina hemmagjorda köttbullar. Dom är ju så sjukt goda att det inte är sant. Vad sitter du och säger kvinna? Skrattar Elin fram till Cassi.

 - Okej brudar. Skärpning. Jag vill ha fika. Säger Niall och efter det börjas det jobba. Cassi står bredvid mig och visar hur man rullar ihop kanelbullarna. Det spelas svensk julmusik i bakgrunden och tjejerna skrattar åt och sjunger med.

 

Efter typ två timmar är pepparkakorna och lussekatterna färdiga och vi väntar på att kanelbullarna ska bli klara i ugnen.

 - Så. Vad ska vi göra sen? Frågar jag.

 - Fika lite och sen gå ut på en promenad. Svarar Cassi glatt och ger mig ett leende som får mig att smälta som en isglass i solen. Varför måste hon ha pojkvän?

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

 - Varför har jag inte ätit detta innan? Frågar jag samtidigt som jag tar ett bett på en kanelbulle. Så gott!

 - Det kan väl inte vi svara på. Svarar Tess glatt och kastar en bit lussebulle på Elin.

 

När vi fikat klart sätter vi på oss ytterkläder. Tjejerna som var smartare än oss sätter på sig skoterkängor, täckbyxor, dunjackor, läderväntar och stickade mössor

 - Redo att gå? Frågar Elin samtidigt som hon öppnar dörren.

 - Till skolan? Säger Cassi frågande samtidigt som hon börjar gå.

Medans vi går berättar tjejerna lite om stan, hälsar på dom få människor som går förbi.

 - CASSI? Ropar helt plötsligt en röst och vi ser alla hur hon stelnar till.

 
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.


I förra kapitlet:
___________________________________________________________________

- Haha. Självklart ska dom inte sätta eld på mitt hår. Jag ska vara lucia. Förklarar Anna glatt.

 - Vi ses om ett tag då. Säger Kevin och kramar om Anna innan han, Mattias och Lukas tar sina väskor och går.

 - Vart ska dom? Frågar Niall.

 - Hem såklart. En kompis hämtar upp dom. Svarar Cassi.

 - Alltså. Vi börjar om tre timmar och vi måste hinna få hem er alla, byta om innan dess och värma upp. Så rappa på. Säger Rayana glatt.

 - Oki doki chefen. Säger Tess glatt och tar sin väska i ena handen och armkrok med Rayana i den andra.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Vi delar upp oss på två bilar. Jag, Louis, Zayn, Anna, Josefin och Cassi åker i Julias. Nån låt går på radion och tjejerna börjar genast sjunga med. Jag tittar ut genom fönstret och får syn på något stort.

 - Är det där en älg? Frågar jag förhoppningsfullt.

 - Japp. Svarar Josefin efter en stund.

 - Vår första älg. Säger Louis glatt.

 

 -  Spring in. Snabba ryk nu! Skrattar Julia fram medans Josefin springer in i ett hus, Anna i det mittemot och Cassi i det bredvid. En bit bort ser vi Elin och Tess springa in i varsit hus.

 - Är alla hus här röda med lite vitt eller? Frågar Zayn.

 - Nä. Men det är ganska vanligt. Speciellt så här en bit untanför stan.Svarar Julia vänligt.

 - Jag vann. Ropar Josefin stolt samtidigt som hon springer mot bilen. Kort därefter kommer.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Vi sitter i en kyrka och väntar. Det är proppfullt och mysigt. Helt plötlsigt blir allt tyst och man hör hur det någonstans längst bak i kyrkan börjar sjungas på svenska. Efter ett tag ser man Anna gå i en vit klänning med ett rött band runt midjan, långa brinnande ljus på huvudet och handflatorna mot varann. Bakom henne kommer flera tjejer, korta längst fram och längsta längst bak, dom går två och två. Alla dom har på sig likadana vita klänningar som Anna men har glitter runt midjan och i håret istället och i sin ena hand håller dom ett långt, brinnande ljus. Bakom dom kommer några killar med likadana klänningar och en stut med stjärnor på och en stjärna på en pinne i ena handen. Och sist går några tomtar. Det är från typ sju år till tjugo. Det är verkligen vackert. Dom sjunger lite och håller några korta tal. Jag fattar inget av vad dom säger eftersom dom pratar på svenska. Men något rörande måste det vara för en gammal dam bredvid mig gråter hysteriskt.

 

Efter typ en timme går dom sjungande ut igen och efter tio minuter lyckas vi äntligen hitta dem. De står ute i snön fortfarnade med tända ljus och blir fotograferade.

 - Hej tjejer. Får man ta ett kort. Frågar jag glatt.

 - Självklart. Svarar Tess glatt.

Jag tar ett kort på dom och lägger ut den med texten:  Är i Sverige just nu. Har just sett Loving va med i ett luciatåg. Var sjukt vackert.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

 - Hem till mig som vanligt? Frågar Anna samtidigt som vi går med hennes föräldrar.

 - Japp. Vi smsar tjejerna så kan dom komma över. Svarar jag.

 - Och killarna. Tillägger jag.

 - Okej.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Vi lämnar våra väskor på hotellet och tar sen en taxi till Annas hus. Vi ringer på dörren och möts av en skrattande Anna som har på sig en stickad klänning och håret uppsatt i en fläta. Vi attakeras också av en glad, svart hund.

 - Kenzo. Förlåt. Han vill bara hälsa. Jag lovar att han är världens snällaste. Ingen är väl allergisk eller rädd? Frågar Anna vänligt samtidigt som hon pussar honom på huvudet.

 - Näpp. Svarar vi alla.

 - Ja. Välkomna in. Tjejerna är i köket. Det är liksom tradition att vi varje år är med i luciatåget, sen bakar vi här, äter och efter det går vi ut och är ute i mörkret i flera timmar.

 

Lukten är underbar inne i huset.

 - Vad bakar ni? Frågar Niall glatt.

 - Kanelbullar, pepparkakor och lussekatter. Säger Anna samtidigt som hon visar oss till köket.

 - Ah. Vad har ni gjort med mitt kök?! Utbrister Anna.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

Detta kapitel tillägnas Julia och Rayana som är så duktiga på att kommentera. Betyder sjukt mycket. Så tänkte belöna er lite!
Det är ett rätt kort kapitel. Men som jag sa innan så finns det inte riktigt tid just nu!

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:

 - Tjejerna skulle göra nåt. Lucia tåg tror jag att det va. Berättar jag.

 - Och hur ska vi träna där?

 - Hela turné gänget ska med. Vi får en ledig dag.

 

 - Sverige här kommer vi! Ropar jag glatt samtidigt som planet lyfter. Harry som sitter bredvid mig, Niall och Zayn som sitter bakom och Liam som sitter framför skrattar allihop. Tjejerna och deras killar sitter bara och pratar glatt på svenska. Jag saknar verkligen min tjej när jag hör dom och ser Elin och hennes pojkväns blickar till varann.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Vi sitter på Arlanda, en flygplats och väntar.

 - Varför ska vi byta flyg? Vi är ju i sverige. Frågar jag.

 - För vi bor i norrland. En timmes flyg härifrån ungefär och sen lite bilåkning. Svarar den där killen Kevin vänligt.

 - Okej.

 

 - AHHHHH! Skriker några tjejer och jag gör mig redo för att skriva autografer, men efter ett tag inser jag att det är Loving som skriker och springer mot två andra tjejer som står en bit bort och också skriker. Dom börjar kramas och prata glatt på svenska och efter ett tag får även (de svenska) killarna varsin kram.

När jag och mina killar kommer fram till dom presenterar Cassi tjejerna glatt:

 - Det här är våra kompisar Julia och Rayana.

 - Redo för att ha brinnade ljus i håret. Frågar Julia Anna glatt.

 - Ska dom sätta eld på ditt hår? Utbrister Louis chockat.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:

 

Vi sitter i en fejksnö hög och leker samtidigt som vi ler in i kameran. Jag har plastsnö i håret som har korkskruvar och en ljusrosa kappa matchad med svarta tajta, ljusa jeans och höga tyg stövlar med klack.

 

 _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

När vi fotograferas klart bestämmer vi oss för att köpa med oss pizza och se film på hotellrummet.

 - Hey. One Direction. Wanna come and see a movie at oure hotelroom? Frågar jag glatt

 - Yeah. Sounds great. Svara Niall glatt.

 

En timme senare sitter vi och äter pizza på mitt och Josefins rum och tittar på Sällskaps resan SOS. Det är ganska trång i sängarna, så Elin sitter i Lukas knä, Anna i Kevins och jag och Cassi mer eller mindre delar på Mattias.

 - Kolla in gullparet. Viskar jag till Cassi och Mattias och tittar på Elin och Lukas som bara sitter och tittar in i varanns ögon.

 - Dom är så gjorda för varann! Håller Cassi lyckligt med.

 - Det är så skönt att se dom tillsammans igen. Sen ni for har Lukas varit deppig. Berättar Mattias.

 

 - Do you know that swedish movies are kinda crazy? Frågar Louis efter att filmen är slut.

 - Yeah. But we love it. Svarar jag glatt.

Jag tittar mig omkring och ser att Anna, Elin och Cassi har somnat.

 - Ska vi bära dom till deras rum? Frågar Kevin vänligt.

 - Ja. Kom nu. Svarar Mattias och ställer sig försiktigt upp. Killarna lyfter försiktigt upp tjejerna och säger hejdå innan dom går.

 - Äkta kärlek. Säger Josefin glatt.

 - What? Frågar Harry förvirrat.

 - True love. Svarar jag och Josefin samtidigt.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Jag ser den där killen Mattias bära iväg Cassi. Var det han som var med på kortet? Det måste det vara. Jag känner mig som en avundsjuk pojkvän. Ända skillnaden är att det inte är jag som är pojkvännen, det är han.

 - We gotta go. Thansk for a good time. Säger Liam vänligt och vi går ut ur rummet efter att ha sagt hejdå till Josefin och Tess.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

 - Snälla killar det där. Dom frågade om vi ville med till sverige imorrn och jag sa självklart . Babblar jag på,

 - VAAAA? Skriker killarna.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:

______________________________________________________________________________________________


 - AHHHHHH! Skriker jag samtidigt som jag hinner tänka, nu kommer jag dö.

 - Whats up. Are you okey? Ropar Harry samtidigt som alla killarna kommer springande mot oss.

Jag sluat skrika då jag märker att jag är den enda som gör det. Vänta. Skrattar tjejerna. Och dom som låg i snöhögen med? Jag vrider på huvudet och tittar försiktigt på dom.

 - LUKAS! Skriker jag och slänger mig om halsen på honom.

 - Huh. Are everybody okey? Frågar killarna men verkar inte se mig krama om snömonstret.

 

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.


I förra kapitlet:

 - Tess? Vänta nu. Vem?

 - Ja. Såklart är det jag. Förlåt att jag skrek. Men jag fick ett sms. Lukas sitter på ett pan hit just nu. Han tänkte överaska Elin. Vi måste komma på nåt smart sätt att lura henne på. Hon kommer bli så överaskad.

 - Okej. Ta hit Josefin. Här ska planer smidas.

 

 - Louis. Hämta din dator.

 

Efter en liten stund sitter vi ihop trängda framför hans bärbara dator och väntar spänt medans Louis knappar in Loving på Google. Upp kommer en massa bilder från uppträdanden och andra event och sen en massa fanbilder. Men inga privatbilder.  När vi suttit och tittat i är vi nära på att ge upp.

 - STOP. Där är ju Cassi med nån kille. Klicka och se vad det står. Utbrister Liam helt plötsligt.

 

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.


I förra kapitlet:

___________________________________________________________________________________________________

Louis perspektiv:

Vi hade lämnat tjejerna och satt oss i vår egen bil samtidigt som vi kör mot studion.

 - Där ser du Harry. Dom tyckte inte att vi va galna. Säger jag roat.

 - Nä. Dom verkade inte bry sig alls. Instämmer Niall.

 - Tur det. Tänk att tillbringa så mycket tid tillsammans med några som undviker en och tycker att man är galen. Säger Liam.

 - Ja. Ush. Vilken mardröm det skulle varit. Instämmer Harry.

Vi sitter och pratar och efter ett tag är vi framme. Vi går upp till studion och möts av skratt. Tjejerna sitter i soffan och skrattar åt något på nångons mobil.

 - Hey. Vad är det som är så kul? Frågar jag nyfiket.

 - Nä. Inget. Alltså våra kompisar har bara klantat sig lite och mmsade en bild. Svarar Josefin glatt.

Helt plötlsigt börjar mobilen dom tittar på ringa.Cassi svarar och sätter på högtalaren. Det är svårt att höra vad dom säger och jag försår inte ett ord dom säger pga. att dom pratar svenska. Men på rösterna man hör från andra sidan telefonen hör man tydligt att det är några killar. Helt plötsligt säger någon av dom som får alla tjejer utom Cassi  som rodnar att skratta.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

 OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:

___________________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

Intervjun är klar och tjejerna har stuckit. Jag vet inte riktigt vad det var med dom. De verkade så jordnära på något sätt.

 - Harry boy. Vad tänker du på? Frågar Louis skämtsamt och knuffar till mig.

 - Dom där tjejerna i Loving. Jag tror vi kommer trivas tillsammans. Hoppas bara dom inte tycker vi är knäppa. Svarar jag.

 - Dom lär ju glömma det så småning om. Vad sägs om att vi drar på stan och shoppar lite innan vi måste tills studion. Säger Zayn glatt.

 - Ja. Shopping! Instämmer Niall och med det kör vi in mot ett shoppingcenter.

 

Jag vaknar av att planet är på väg att landa och med Josefins huvud sovande på mig.

 - Cassi. Josefin. Vi ska landa. Vakna nu. Säger jag vänligt samtidigt som jag lätt knuffar lite på dom. Cassi öppnar sakta sina ögon och gäspar stort.

 

En kvart senare:

Vi har precis hämtat våra väskor och går trötta mot utgången då min mobil helt plötsligt börjar ringa. På skärmen står det chef Robin, så jag svarar.

 - Hej. Det är Anna.

 - Hej. Robin här. Ville bara påminna om att ni ska vara på en radiostation för att bli intervjuade med One Direction om en halvtimme. Säger han vänligt.

 - Vänta, va? Vi har ju inte ens lämnat flygplatsen än. Utbrister jag stressat.

 - Okej. Lugna dig. Ta er till radiostationen. Chaffören vet vägen och vi löser resten sen.

 - Visst.

 - Skynda er nu. Jag ringer er sen. Hejdå.

 - Hejdå.

Jag lägger på och säger till tjejerna att vi måste skynda oss till en radiostation, så vi springer allihop.

När vi väl sitter i bilen utbrister Elin.

 - Tjejer. Det kommer vara massor med fans med kameror där och ta kort som dom kommer lägga upp på internet.

 - Så? Frågar Cassi förvånat.

 - Har ni inte tänkt på hur vi ser ut?

 - Åh nej. Skrattar Josefin fram och snart sitter alla och skrattar. Vi har verkligen fått för lite sömn.

 - Vi kör på en naturligt avslappnad stil!

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Nialls perspektiv:

Jag och killarna sitter på en radiostation och väntar på att tjejerna som vi ska turnéra med ska komma. Jag sitter och tittar ner på mina jeans. Ush, va tråkigt.

 - Harry. Ge hit min mobil. Säger helt plötsligt Liam och slänger sig efter Harry. Snart hav vi alla börjat busa, så när fem personer kliver in i rummet ligger vi i en hög på golvet.Allt blir tyst. Så pinsamt. Vi vänder oss sakta om och tittar på personerna som stirrar tillbaks på oss. Det är fem tjejer. En rödhårig, en brunett, två blonda och en med en hårfärg jag inte vet hur jag ska förklara, blondorangeröd kanske. Alla har på sig mjukiskläder och morgonrufsigt hår. När vi stått där ett tag och bara granskat varann kommer en av producentera till radioprogrammet fram till tjejerna och säger vänligt.

 - Hej. Ni måste vara Loving. Jag heter Diana och jobbar här. Ni ska snart gå live.

 - Hejsan. Japp. Det är vi som är Loving. Trevligt att träffas. Svarar den ena blonda tjejen glatt.

 - Hej. Instämmer resten av tjejerna leende.

 - Ja. Nu måste jag tyvär gå. Vill ni något är det bara att säga till Patricia som sitter där borta. Säger Diana och pekar mot en korridor.

 - Okej. Tack så mycket. Svarar en av tjejerna innan Diana går.

 - Hej tjejer. Vi är One Direction. Vi ska bli bästisar allihop. Ropar Louis skämtsamt till tjejerna samtidigt som han går mot dem. De har alla börjat fnissa.

 - Haha. Hej. Vad trevligt. Ja. Vi är då som sagt Loving. Jag heter Teresa, men kallas för Tess. Säger den rödhåriga tjejen vänligt.

 - Och jag heter Anna. Säger hon med det annorlunda håret.

 - Mitt namn är Cassandra. Men kalla mig för Cassi om ni vill. Säger den ena blonda tjejen.

 - Och jag är Josefin. Säger den andra blonda.

 - Då återstår bara jag. Elin är mitt namn. Säger den brunetta.

 - Jag är Louis. Och därborta står Harry, Zayn, Liam och Niall. Säger Louis glatt och ler mot tjejerna.

 - Hej. Ja, det är då jag som är Liam. Trevligt att träffa er. Hade ni en bra flygresa? Frågar Liam vänligt tjejerna.

 - Nja. Planet var försenat och vi visste inte att vi skulle hit. Så vi fick stressa från flygplatsen. Men det är lugnt. Tack för att du frågade. Svarar Elin vänligt.

En kvinna kommer fram till oss och säger att det är dags att bli intervjuade nu. Vi följer efter henne in till ett rum där radioprataren som är i 40års åldern säger:

 - Ja. hörrni. Ni är dom äntligen här. One Direction och Loving. Välkomna hörrni.

 - Tack. Svarar alla.

 - Så jag måste bara fråga er tjejer om det är lugnt. Hur har ni modet att gå ut som ni gör just nu. Ta inte illa upp, ni är jätte vackra. Men de flesta kvinnor och tjejer skulle inte gå ut utan att bli fixade om de visste att de skulle bli fotograferade och träffa killar. Jag är bara faschinerad över att ni inte verkar bry er alls. Frågar han vänligt.

 - Åh, tack. Helt ärligt så bryr vi oss inte så mycket. Vi sminkar oss för att det ger mer självförtroende och för att det är kul. Men vi har verkligen inga problem med att visa upp oss osminkade med påsar under ögonen och rufsigt hår i mjukiskläder. Svarar Cassi.

 - Och sen har vi inte haft tiden idag heller. Vi landade för lite mer än en timme sen. Instämmer Tess.

 - Ni går ju fortfarnade i skolan tjejer. Hur funkar det? Frågar intervjuaren.

 - Det går jätte bra. Vi bryr oss verkligen om våra betyg, så vi pluggar hårt, går till skolan så ofta vi kan och kommer distans plugga nu under turnén. Svarar Elin.

 - Vem är den smartaste av er? Frågar han.

 - Ingen av oss. Vi har alla våra starka ämnen, så det går verkligen inte att säga att någon är smartare än den andra. Vissa är bättre på en del saker än andra helt enkelt. Säger Anna leende.

Intervjuen går snabbt och den sista frågan som ställs är vilka som är singlar.

 - Jag och Louis har flickvän. Men annars är resten singlar, Svarar Liam.

 - Det finns minst en i gruppen som har pojkvän. Men vi säger inte vem eller vilka som har, hur många det är som har och så vidare. Vi svarar alltid att det är en hemlighet. Man får själv gissa om vem det är av oss som har och inte, för vi kommer säga att vi varken är singlar eller har pojkvänner. Oj, det där lät knäppt. Svarar Anna glatt.

 - Ja. Tack så mycket för att ni kom. Säger intervjuaren innan vi avslutar.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Josefins perspektiv:

 - Ah. Jag vill bara lägga mig och sova. Säger jag trött.

 - Samma här. Men vi ska vi va i en studio om två timmar. Berättar Anna lugnt.

 - Vi drar till hotellet. Byter om, sminkar oss och äter lite frukost. Sen drar vi ut och gör nåt innan vi måste till studion. Säger Cassi.

 - Jag gillar den idéen.


 OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

Här kommer det första kapitlet av min novel om One Direction.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.


Cassis perspektiv:

 - Redo tjejer? Frågar vår maneger Robin oss vänligt.

 - Ja. Svarar jag lugnt och greppar Annas hand.

Jag hör hur fansen skriker därute och tar ett djupt andetag innan Robin säger att det är dags att gå. Vi går igenom en lång korridor och väntar bakom en scen tills programledaren säger:

 - Låt mig välkomna de vackra tjejerna i Loving.

Jag ler stort och går ut efter Teresa och Josefin. Jag skakar hand med mannen som ska intervjua oss och sätter mig på stolen mellan Anna och Tess.

 - Så kul att ha er här tjejer.

 - Tack. Det är underbart att va här. Svarar Elin glatt.

 - Så tjejer. Det har snart gått ett år sen Robin hörde er sjunga på er skolavslutning, Mycket har förändrats sen dess.Saknar ni ert gamla liv någon gång?

 - Nja. Hemma i Norrland lever vi ju nästan som vanligt. Vi går till skolan, pluggar, går på stan och så vidare. Men när man är ute i storstäder eller på någon konsert eller så är det ju en otrolig skillnad. Men vi älskar det. Svarar Tess leende.

 - Varför är sammanhållningen så bra mellan er?

 - Vi har varit bästisar sen sexårs och gått i samma klass sedan dess. Dom här tjejerna är inte bara mina gruppmedelemar och bästa vänner. De är en del av min familj. Jag kan alltid lita på dem. Säger jag och publiken awwhhar!

 - Desamma Cassi. Instämmer Anna och kramar om mig.

 - Så skönt att höra att ni står varann så nära. Har någon av er någon kille som står er riktigt nära? En pojkvän alltså. Frågar interjuvaren.

 - Ja. Alltså det finns ju någon slash några i gruppen som har. Men vi har bestämmt att hålla dem hemligt om vem slash vilka som har på grund av att det skulle förända killens slash killarnas liv så mycket. Svarar Josefin vänligt.

 - På tal om killar. Ni ska ju ut på turné med One Direction. Hur känns det?

 - Det känns jätte kul. Vi flyger till London inatt och övar tillsammans med dem och sedan far vi ut på europa turnén om en vecka. Säger jag.

 - Många tjejer är riktigt avundsjuka. Men som jag har förstått det har ni inte ens träffat killarna än?

 - Nej. Vi har inte ens pratat med dem. Vi har övat här i Sverige och dom i England. Det var lättast så eftersom vi har skola och så. Svarar Anna.

 - Så det kan bli totalt kaos när ni ska uppträda?

 - Haha. Ja, kanske. Men det tror jag inte. Vi har ju en vecka på oss att öva tillsammans.

 - Och går det dåligt så kommer det ju bara vara dom första konserterna. Instämmer Tess skrattande.

 - Det var all tid vi hade. Tack så mycket för att ni ville komma och lycka till med turnén. Efter pausen ska Stefan visa oss hur man bäst använder kakaopulver när man lagar kladdmuffins.

Vi reser oss alla upp och skakar återigen programledarens hand.

 - Flyget går om fyra timmar. Så vi måste fara om en och en halv timme. Säger Anna samtidigt som vi går mot vår loge.

 - Oki doki. Reser vi i mjukisbyxor och luvtröja som vanligt? Och uggs såklart? Frågar Elin.

 - Nej. Jag hade tänkt åka i högklackat och kortklänning. Svarar jag skrattande och puffar till Elin lätt.

 

En timme och femton minuter efter vi alla hunnit duscha, tvätta håret, ta bort sminket och byta om. Jag sitter ute i korridoren till TV kanalen där vi ganska nyss blivit intervjuade och smsar med min kille Lukas.

Okej. Jag älskar dig med. Puss <3
Svarar jag honom innan jag lägger ner mobilen i min röda tygväska. Jag drar upp luvtröjan jag har på mig och andas in doften av Lukas. Det är egentligen hans tröja, men jag har lånat med mig den. Fast han är snyggare i den. Jag kan se hur han står där med den här gröna tröjan, jeans och det blonda, korta håret lite rufsigt i en korridor i vår skola. Det var så han såg ut första gången vi träffades, för snart tre år sen. Det var kärlek vid första ögonkastet.

 - Sitter du här och dagdrömmer om din hockeyspelare. Säger Josefin retsamt samtidigt som hon sätter sig bredvid mig på golvet.

 - Ja. Vi träffades senast imorse men jag saknar honom redan så mycket att det gör ont. Svarar jag sorgset.

 - Gumman då. Kom här. Ni ses snart igen och ni kommer ju prata och smsa varje dag. Mumlar hon vänligt samtidigt som hon kramar om mig.

- Mina damer. Vi ska nu gå mot vår skjuts som ska eskortera oss mot nästa anhalt varav vi därifrån kommer lämna detta land för ett annat. Ropar Tess dramatiskt samtidigt som Anna och Cassi skrattar hyseriskt i bakgrunden. De rent av ligger på golvet och rullar runt med tårfyllda ögon. Deras skratt smittar av sig och snart skrattar jag och Josefin lika hyseriskt.

 - Nä. Nu måste vi nog ärligt fara. Säger Anna fnissande samtidigt som hon borstar bort lite damm från sina svarta mjukisbyxor och sin ljusblåa luvtröja med ett tecknat hjärta på.
 - Du har så rätt. Instämmer Tess och drar upp Cassis rosa luva över hennes huvud.

 - Har ni tänkt hur knäppt det måste se ut? Säger jag samtidigt som vi går mot utgången.

 - Vad?

 - Att vi alla har svarta uggs och mjukisbyxor och sen så färgglada cardigans. Vi måste se ut lite som en regnbåge.

 - Haha. Jadu. Rosa, blå, grön, röd och orange. Jag skulle nog mer säga att vi liknar en solnedgång över hav och gräs. Fnissar Josefin fram.

 - Folk måste tro att vi är fulla eller nåt. Viskar Cassi skrattande fram och tittar mot en man som står och glor på oss där vi går.

 - Spela roll. Vi är dom vi är. Säger Anna leende.

 - Galna som bomben. Instämmer Tess och öppnar dörren ut till den mörka december natten. Där ute står en stort bil med en chafför som håller på att packa in våra väskor.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Josefins perspektiv:

Vi sitter på Arlanda och halvsover. Klockan är 03.15 och planet är försenat. Känns ju jätte kul.

 - Hänger någon med och köper läsk? Jag behöver socker annars kommer jag helt ärligt somna. Frågar Cassi innan hon gäspar.

 - Ja. Jag behöver också det. Svarar Anna och ställer sig upp från bänken där hon och Cassi satt.

 - Jag följer med er. Socker är nog bra för oss alla om vi inte vill missa planet. Mumlar jag trött.

Vi är precis på väg att gå till en affär då det hörs ur högtalarna:

 - Flyget till London är nu redo för bordning.

 - JA! Äntligen. Säger Tess och tar sin väska i ena handen och Josefins i andra och börjar gå mot gaten.

 - Snacka om bra tajming. Vi hann ju bara resa oss innan vi ska gå på planet. Gäspar Cassi fram medan vi går. När vi kommer fram till den sista kontrollen visar vi boarding kort och pass innan vi går på planet. Jag slår mig trött ner bredvid Cassi på flygpansstolen och spänner fast bältet. Det tar en kvart innan planet lyfter och så fort vi är i luften somnar jag med huvudet på Anna som sitter bredvid mig. Hennes axel var verkligen mjuk.