Taken Kapitel 17.
Kort kapitel. Har inte haft tid. Men bättre än inget eller hur!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Zayns perspektiv:
JAAAA! Dom är inte ihop. Hon är singel. Jag vill bara hoppa omkring och skrika av glädje. Det är ju underbart!
___________________________________________________________________
Annas perspektiv:
___________________________________________________________________
Annas perspektiv:
Det är mörkt ute. Så typiskt Norrland på vintern. Mörker då man går till skolan och mörker då man går hem. Tur att snön och stjärnorna gör allt lite ljusare. Medans vi går knastrar snön under våra fötter. Kenzo (min familjs hund) drar glatt nosen mot snön. Han är så gullig!
- Jag och Kenzo måste hem nu. Vill ju va utvilad sista dagen med familjen. Säger jag till Elin som nickar instämande. Vi börjar sakta gå tillbaka mot våra hus samtidigt som killarna tar en taxi till hotellet.
- Kan ni förstå det här? Vår framtid har förändrats så snabbt på ett litet tag. Hur kunde vi hamna här? Frågar Elin glatt.
- Jag vet inte. Jag har nog helt ärligt inte hunnit inse det. Svarar jag.
När jag äntligen kommer hem låser jag tyst dörren efter mig, tar av Kenzo halsbandet och smyger upp på mitt rum. Jag tvättar bort mascaran, borstar tänderna och byter om till min söta pyjamas med ett gulligt tryck på. Sängen är så skön är det sista jag tänker innan jag skruvar in mig i täcket och somnar.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Elins perspektiv:
Dagen bara flög förbi och nu står vi återigen på flygplatsen på väg mot Arlanda och sen London. Ingen av oss vill egentligen fara. Det känns som när man flyttar och måste slänga eller ge bort en massa saker för att få plats med nya, fast utan det bra som finns i det. Vi lämnar ju större delen av vårt liv här. Ett liv jag älskar. Visst, alla gillar kanske inte att vara en rätt normal Svensson. Men jag älskar verkligen att va det. Det gör vi alla.Från det att vi gick på dagis har vi pratat om att bo i en villa i ett lugnt, barnfamiljskvarter med någon man älskar och sina barn. Skjutsa på träningar, hjälpa till med läxan, laga middag o.s.v. Det var vårt mål. Självklart fanns drömmen om att sjunga där. För annars skulle vi ju inte göra detta. Men vi trodde aldrig att det skulle hända och accepterade det.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Kommentarer
Postat av: Julia
Super bra! <3 Jay! Hon e typ singel?! :-D
Postat av: My
Jätte bra! :):)
Postat av: Anonym
as bra meer!!
Trackback
