Taken Kapitel 38. - SISTA KAPITLET!
Sista kapitlet av Taken. Men kommer snart något nytt, så håll koll! Tror det kommer denna vecka iallafall!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Cassis perspektiv:
Allt är bara tyst. Dom närmar sig sakta och allt känns som i slow motion. Det ända jag kan tänka på är alla jag älskar. Mitt liv är över.__________________________________________________________________________________
Samuels perspektiv:
- Gå in på mitt tillstånd.
- Uppfattat.
Vi står bara tysta i mörkret ett tag innan meddelantet kommer.
- Kör kör kör.
Jag går med snabba steg mot personerna och uppfattar bara i synvinkeln hur tjejerna sitter i snön. Insatsledaren skriker på kidnapparna och allas vapen riktas mot dom. Några går fram till dom och sätter på handbojor medans jag går fram till tjejerna.
- Är ni okej? Frågar jag försiktigt.
- Mm. Viskar dom rädda.
- Här kan ni inte sitta.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Tess perspektiv:
Vi hjälps upp från marken och ledds ut på vägen där bilen står. Runt den står en massa polisbilar och ambulanser med blåljus på. Allt känns så konstigt. Jag är knappt vid medvetande. Jag märker nästan inte hur någon sätter mig i en bil och drar en filt kring mina axlar. Bilen börjar köra och jag tittar ut över skogen.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Zayns perspektiv:
Vi står alla vid ett sjukhus och väntar på att tjejerna ska komma. Det enda vi fått höra är att dom är i säkerhet nu. Men vi har ingen aning om dom är skadade eller ens lever. Jag fattar inte vars Cassis kille tog vägen. Hur kan han bara sticka sådär?
Helt plötsligt stannar några bilar med ett bkått ljus på taket och bildörrarna öppnas. Ut stiger hon. Den vackraste flickan i världen. Jag står där som ett fån medan dom andra springer ut och kramar om tjejerna. Harry kysser Tess, Niall kysser Lollo, Lukas kysser Elin, Aron kysser Anna, Mattias och Kevin kramar om Josefin, En bit bort står Louis och Eleanor hand i hand och bredvid dom står Liam med armen kring Daniells axlar. Sen är det hon. Det vackraste jag sett. Cassi. Våra blickar möts och hon börjar springa mot mig, in genom dörrarna, medan jag bara står fastfrusen. Hon slänger sig om min hals och trycker sina läppar mjukt mot mina. Automatiskt besvarar jag kyssen. När vi drar oss bort från varann är jag chockad.
- Din kille? Frågar jag förvirrat.
- Det var aldrig på riktigt. Han är polis och skulle skydda oss. Svarar hon glatt och hela jag lyser upp.
- Jag älskar dig. Viskar hon.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
1 år senare:
Härmed förklarar jag er man och hustru. Du får nu kyssa bruden.
Lukas och Elins läppar möts och alla brister ut i jubel. Alla är där. Cassi, Anna, Josefin, Tess, Lollo, Danielle, Eleanor, Julia, Rayana, Aron, Mattias, Kevin, Samuel, Liam, Louis, Zayn, Harry, Niall och många fler.
Mycket har hänt på ett år. Josefin och Samuel har blivit ihop. Anna och Aron har flyttat ihop.Vilket Niall och Lollo också gjort. Och Cassi och Zayn bor varannan månad i London och varannan månad i Sverige. Harry och Tess gör precis samma sak som Cassi och Zayn. Oh ja, Elin och Lukas har ju gift sig. Loving har börjat jobba med musiken igen och ska snart ut på turné med One Direction. Allt är frid och fröjd. Ja, iallafall just nu.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 37.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Annas perspektiv:
Efter att ha åkt i vad som känns som timmar stannar äntligen bilen. Skuffdörren öppnas och vi dras ut av några korta personer i mask. Dom pratar på ett språk vi inte fattar. Så dom är inte svenska. Och inte brittiska. Hm. Vars kan dom va ifrån?Vi sätts ner på marken och en av personerna säger:
- You didnt do what you were told to do. Now you will pay the price.
Jag känner hur rädsla sprider sig genom hela min kropp. Jag tar tag i Cassi och Lollo som sitter bredvid mig s händer och blundar. Nu är det slut. Hejdå världen.
__________________________________________________________________________________
Cassis perspektiv:
Jag känner hur Anna tar tag i min hand och jag greppar med min andra Tess. Detta måste vara en mardröm. Snälla. Säg att det är en mardröm. Jag vill inte dö. Jag har så mycket kvar att göra. Varför sa jag inte till Zayn att....
En av dom som kidnappat oss tar fram nåt ur bilen och jag lyckas till slut se vad det är.
- Ett svärd? Är detta en dålig skräckfilm eller? Viskar Tess halvt skämtsamt, jag vet att hon bara vill lugna ner oss, men hon är precis lika rädd som oss andra och det hjälpte inte det minsta.
Personen med svärdet börjar gå närmare oss. Till slut står personen framför mig och jag känner en kall svärdsklinga lätt stryka min hals och efter ett litet tag hur varmt blod rinner ner längs min hals. Personen lyfter svärdet och ska precis hugga då ett pistolskott hörs. Jag känner hur Anna släpper min hand och börjar knyta loss mina händer. Medans kidnapparna tittar sig omkring lyckas vi ta oss loss. När alla är lösa ställer vi oss upp på skakiga ben. Precis då får en av dom syn på oss och skriker något argt som vi inte förstår.
- Spring. Skriker Josefin och alla kutar in i skogen bakom grusvägen där bilen står parkerad.
Jag har aldrig i mitt liv sprungit så snabbt. Mina ben känns som spagetti och min hjärta håller på hoppa ut ur hjärtat. Varje kliv är jobbigt i den tjocka, vita snön och skogen känns oändlig.
Vi springer helt utan att tänka och helt plötsligt är vi fast. Framför oss reser sig ett stort stängsel och precis bakom oss är kidnapparna. Jag faller ner på knä i snön. Det är inte lönt. Mina ben orkar inte bära något mer. Vi kommer ändå att dö.
- Jag tror att det är någon bakom oss. Viskar Elin.
Hur märkte jag inte att tjejerna satt sig bredvid mig?
Allt är bara tyst. Dom närmar sig sakta och allt känns som i slow motion. Det ända jag kan tänka på är alla jag älskar. Mitt liv är över.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 36.
Kort kapitel jag vet. Men kommer ett nytt kapitel senare idag. Så håll ut!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Annas perspektiv:
Jag vaknar sakta upp. Mitt huvud och mina armar gör ont. Vänta, jag kan inte röra mina armar. Och varför är allt så svart? Och varför rör vi på oss? Är vi i en bil? Tankarna bara flyger runt i mina tankar. Jag är sjukt stressad. Och rädd. Mina armar är bundna bakom min rygg och jag kan knappt se något på grund av mörkret. Vi verkar sitta i en stor bil på grund av allt gumpande och alla läten. Vad är det som händer egentligen?
__________________________________________________________________________________
Efter att ha åkt i vad som känns som timmar stannar äntligen bilen. Skuffdörren öppnas och vi dras ut av några korta personer i mask. Dom pratar på ett språk vi inte fattar. Så dom är inte svenska. Och inte brittiska. Hm. Vars kan dom va ifrån?
Vi sätts ner på marken och en av personerna säger:
- You didnt do what you were told to do. Now you will pay the price.
Jag känner hur rädsla sprider sig genom hela min kropp. Jag tar tag i Cassi och Lollo som sitter bredvid mig s händer och blundar. Nu är det slut. Hejdå världen.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 35.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Elins perspektiv:
Med långsamma steg så att vi inte ska halka går vi. Jag har en dålig känsla. Som om nåt är fel. När vi rundat ett hus händer det. Allt blir svart och det sista jag hör är Cassis livrädda skrik.
__________________________________________________________________________________
Zayns perspeltiv:
Jag bara springer för allt jag är värd. Jag har verkligen ingen aning om varför Cassis kille tror att det var hon som skrek, men en stark känsla säger att det är sant. Så jag springer efter dom. Inga tankar, bara spring. Jag hör bakom mig hur några halkar men kan inte stanna. Jag måste till Cassi. Det är det enda som betyder något. Cassis, ja, hennes pojkvän. Det gör ont att tänka så. Sprang verkligen snabbt. Sitter på marken och ser helt förtvivlad ut.
- Varför slutar du springa? Ropar jag stressat samtidigt som jag närmar mig honom snabbt.
- För. För. För jag kan inte springa ikapp en bil. Mumlar han förvtivlat.
- Vad menar du? Varför säger du bil?
- För det är bilspår.
- Jaha. Men Samuel. Dom måste ju inte ha blivit kidnappade av en bil för det. Säger Lukas förtvivlat, men försöker låta lugn.
Det enda svaret han får är en ring som Samuel håller upp.
- Hon skulle aldrig ta av den. Mumlar Lukas innan han faller ner på knä.
Alla bara sitter bara tysta på marken i vad som känns som en evighet. Mattias ringer polis och jag förstår inte ett ord av vad han säger.
- Dom sa att det var bäst om bara några stannar och att resten går hem. Säger han tungt efter att ha lagt undan mobilen.
- Ja. Då kan ju ni gå. Säger Kevin och tittar menande på mig.
- Glöm det. Svarar Harry förbannat.
- GÅ! FATTAR NI INTE ATT DET ÄR NI SOM GJORT DETTA! DET ÄR ERAT FEL! Skriker Samuel, som Cassis kille tydligen heter, förbannat.
- Då vill vi iallafall ha en förklaring. Säger Liam lugnt.
- Visst. Samuel, lugna ner dig. Jag känner exakt samma sak. Säger Aron.
- Så?
- Det började med min pappa. Tjejernas maneger. Han var i LA. på jobb då. Då.
- Då han blev skjuten i bröstet på ett hotell. Samtidigt skickades ett sms till tjejerna som sa att om dom kom i närheten, eller pratade eller ens bytte blickar med er skulle det hända igen. Och för några dagar sen ringde dom från sjukhuset och sa att Lollo låg där och så. Hon hade blivit nerslagen och det sista hon minns var att någon sa samma sak till henne. Berättar Kevin tungt och sorgset.
- Hur är det med henne? Lollo. Frågar Niall med gråt i halsen.
- Hon kom undan rätt lätt. En liten liten hjärnskakning, tre stygn bak i nacken, ett brytet finger och löjligt många, enorma blåmärken. Men hon var tillräkligt okej för att få tillstånd att gå ut på klubb.
- Och vad gör polisen mot det?
- Tjejerna har fått skyddad identitet eller vad det heter, ett nummer dom ska smsa eller om något går fel. Dom har blivit förhörda flera gånger. Polisen har letat efter mobilnummret som skickade sms till tjejerna, videofilmer från hotellet, vittnen från både det och Lollos misshandel och så vidare. Jag vet faktiskt inte riktigt. Vi ville bara komma över det. Svarar Mattias.
- Så vad kan vi göra? Frågar Louis tyst.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Annas perspektiv:
Jag vaknar sakta upp. Mitt huvud och mina armar gör ont. Vänta, jag kan inte röra mina armar. Och varför är allt så svart? Och varför rör vi på oss? Är vi i en bil? Tankarna bara flyger runt i mina tankar. Jag är sjukt stressad. Och rädd. Mina armar är bundna bakom min rygg och jag kan knappt se något på grund av mörkret. Vi verkar sitta i en stor bil på grund av allt gumpande och alla läten. Vad är det som händer egentligen?
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 34.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Josefins perspektiv:
Vi festar i flera timmar. När vi vid fyra timmen börjar gå mot en snabbtmatsresturang med begär efter hamburgare är alla helt galna på socker och överskottsenergi. Ingen ville rikitgt dricka efter allt som hänt, men man kan ju ha lika kul ändå!
- Är det där en vattenpump? Frågar Cassi glatt och släpper Samuels hand för att springa fram till den.
- Jag brukade jämt försöka klättra upp på såna här när jag var liten. Men var alltid för kort. Kommer ni ihåg det? Fortsätter hon.
- Ja. Försök nu. Du kan ju inte va lika kort längre. Säger jag glatt.
Hon försöker klättra upp på den men det ser mer ut som om hon ska flyga. Helt plötsligt halkar hon till och ramlar ner med ett brak. Allt blir tyst.
- Cassi? Frågar en bekant röst och sju figurer kommer gående emot oss.
__________________________________________________________________________________
- Nej Nej Nej. Vars ska vi ta vägen. Dom har sett oss. Vi kanske kan springa. Men det är för mycket snö. Åh. Detta är inte bra. Inte bra alls. Babblar Cassi nervöst på samtidigt som Samuel försiktigt drar upp henne från marken.
- Gumman. Lugna ner dig. Gå ni så går jag och så uppehåller vi dom. Säger Samuel lugnande innan han mjukt kysser Cassi.
- Jag vet inte. Mumlar jag.
- Gå. Vi tar hand om det här. Ta min nyckel så ses vi hemma sen. Jag smsar, på svenska, då vi är utanför dörren, så kan ni låsa upp. Okej. Säger Aron och ger Anna en nyckel.
- Visst. Men lova att inte göra något dumt. Svarar Anna och tar emot nyckeln.
Det känns som om man är med i någon romantisk film gånger tre. Snön bara väller ner och Anna och Aron står och kysser varann, Elin och Lukas gör samma sak och även Cassi och Samuel.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Nialls perspektiv:
Det tar ett tag innan vi kommit fram och även fast vi skyndar oss ser vi tjejerna säga hejdå och gå sin väg. Killarna kommer emot oss och ser inte direkt super glada ut.
- Kan ni inte bara lägga av? Fattar ni inte att dom inte vill träffa er? Säger Mattias lugnt, men ändå lite argt.
- Vi är väl iallafall värda en förklaring. Svarar jag.
- Okej. En kortfattad förklaring. Hänger dom med er skadas dom på ett eller annat sätt. Och ni kan ju bara glömma att vi kommer låta det hända. Förklarar Cassis kille.
- Visst. Ni bryr er om dom. Men det gör vi med. Säger Harry och med det är diskussionen igång.
Det svärs och alla är förbannade. Det som egentligen höll på i max fem minuter känns som två timmar. Helt plötsligt hörs ett skrik från långt bort.
- CASSI! Skriker hennes kille och börjar springa med resten efter sig.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Elins perspektiv:
Med långsamma steg så att vi inte ska halka går vi. Jag har en dålig känsla. Som om nåt är fel. När vi rundat ett hus händer det. Allt blir svart och det sista jag hör är Cassis livrädda skrik.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi
Taken Kapitel 33.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Hade problem med musiken så när detta tecken # kommer upp klicka på den här http://www.youtube.com/watch?v=ZH9d5NOL6CU&feature=relmfu länken om ni vill lyssna på låten. Det är självklart inget måste och har helt ärligt ingen större betydelse.
I förra kapitlet:
Zayns perspektiv:
Vi brukar inte va såhär. Men det gör så ont och jag blir så arg av att lämnas utanför. Allt jag vill är ju att få Cassi tillbaks och jag vet att Harry känner samma sak när det gäller Cassi.
- Nu räcker det. Är man hjärtlös för att man vill skydda dom man älskar och sig själv? Som att det inte räcker med Robins död och Lollos misshandel. Vill ni skada dem mer? För det är inte ni som blivit värst skadade. Det är dom. Vet ni hur länge Elin grät när hon kom till sverige igen? Hur mycket alla tjejerna grät? Elin vägrade sova ensam. Hon var rädd att något skulle hända med mig eller hennes familj eller tjejerna eller någon annan tjejehon bryr sig om. Vet ni hur många blåmärken och sår Lollo har. Bara man rör henne ser man hur ont hon har. Ni fattar inte vad dom gått igenom. Dom är rädda och orkar inget mer. Bara låt dem va och glöm att ni någonsin träffat dem. Gör oss alla en tjänst och gå vidare. Säger Lukas förbannat innan dom vänder om och går.
Cassis perspektiv:
Jag känner för att bryta ihop. Har någon skadat dem på grund av oss?
__________________________________________________________________________________
Cassis perspektiv:
Det känns som en evighet innan vi äntligen hör dörren låsas upp. Jag ställer mig upp ur soffan och springer ut till hallen.
- Samuel. Ropar jag och slänger mig i hans kalla famn.
Jag vet att det inte låtar så romantiskt, men det är faktiskt minusgrader ute och det snöar. I hans famn känner jag min trygg. Som om det inte finns några problem i världen.
- Hej gumman. Säger han och pussar mjukt min panna.
Jag tar hans hand och går efter dom andra in i vardagsrummet. Han sätter sig ner i en fotölj och drar ner mig i hans knä.
- Vad sägs om att vi slutar deppa och går ut och partar? Om du känner att du klarar det Lollo. För om du inte känner dig tillräckligt stark kanske vi kan gå på bio eller nåt istället. Frågar Tess först glatt och sedan beskyddande.
- Det är lugnt. Jag är okej. Annars är det ju bara att jag går hit istället. Svarar Lollo glatt.
- PARTY! Ropar Kevin.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Lollos perspektiv: #
Vi tjejer hjälps åt att göra oss iordning. Dom bestämmer att inatt ska jag ha limegröna kläder och börjar fixa mig. Josefin sminkar mig. Anna målar mina naglar, Elin lockar mitt hår och Cassi och Tess tar fram outfits åt alla. Ur ett par högtalare spelas Allstar Weekends Not Your Birthday.
- Elin. Vad säger du om att köra på knallrosa och svart? Frågar Tess glatt.
- Visst. Jag litar på er att ni ska få mig att se snygg ut. Svarar hon.
- Du ser alltid snygg ut. Säger Josefin och knuffar lätt till Elins höft.
- Ni med!
- Party like it´s not. Party like it´s not. Party like it´s not your birthday. Börjar Anna sjunga och snart sjunger vi alla glatt med i låten.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Annas perspektiv:
Det tar runt tre timmar innan alla är klara.
Elin får på sig en knallrosa, kort fodralklänning med en stor, svart roset fram och fransk inspererade naglar med ensvart halvmåne längst upp på naglarna och sedan knallrosa under det. Hennes ljusbruna hår plattas, hennes ögon blir lätt sotade och hon får ett rosa läppstift.
Tess får sitt röda hår lockat och vi matchar det men en svart, tajt klänning med bar rygg och långa armar, hennes naglar och läppar målas röda och vi drar bara en svart, tunn eyeliner runt hennes ögon förutom mascaran.
Cassis färg blir mörk blå och även hon får en blå fodralklänning och hennes hår blir vågigt. Naglarna målas mörkblåa och glittriga, samma sak med ögonen och hennes läppar målas ljusrosa.
Lollos naglar målas limegröna med lite ljusrosa och ljusblått, likaså hennes ögon och hennes läppar blir bara ljusrosa. Hennes hår blir till korskruvar och hon sätter på sig en limegrön klänning med en axel och lite pärlor här och där.
Josefins blonda hår plattas och hon sätter på sig en mörklila, siden klänning med en axel som har blomliknande saker på sig. Hennes ögon gör vi inget med förutom att dra lite eyeliner och mascara på. Naglarna målas lila och läpparna rätt ljust rosa.
- Sist men inte minst ska vi fixa ditt hår Anna. Säger Elin samtidigt som hon sätter ner mig på en stol moch börjar dra igenom mitt hår.
Innan jag vet ordet av är mitt hår vågigt, mina ögon glittrigt guldiga, mina läppar ljusrosa, mina naglar guldiga och jag har på mig en lite Marilyn Monroe aktig klänning med svart nederdel med volanger och guld svart överdel med paljetter, bar rygg förutom ett band som håller ihop ryggdelen med framdelen.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Lollos perspektiv:
När vi alla är klara så går vi in till killarna som sitter i vardagsrummet och tittar på fotboll.
- Äntligen. Ni är inte dom snabbaste personerna jag känner. Säger Mattias skämtsamt samtidigt som alla ställer sig upp.
Vi trängs i hallen och att få på sig klackar i ett trångt rum är inte det lättaste kan jag berätta för alla som inte vet det. Vi sätter alla på oss tjocka dunjackor (Lollo får låna av Aron som har en gammal hemma). Med glada steg halkar vi fram på trotoaren arm i arm. Anna med Aron. Elin med Lukas. Cassi med Samuel. Tess med Kevin. Josefin med Mattias. Och jag ensam.
- Kom Lollo. Säger Lukas vänligt och tar min arm i armkrok.
Jag kan verkligen inte fatta hur jag kunde ha turen att träffa så underbara människor. Mitt liv skulle va perfekt. Om jag kunde ha Niall.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Josefins perspektiv:
Vi festar i flera timmar. När vi vid fyra timmen börjar gå mot en snabbtmatsresturang med begär efter hamburgare är alla helt galna på socker och överskottsenergi. Ingen ville rikitgt dricka efter allt som hänt, men man kan ju ha lika kul ändå!
- Är det där en vattenpump? Frågar Cassi glatt och släpper Samuels hand för att springa fram till den.
- Jag brukade jämt försöka klättra upp på såna här när jag var liten. Men var alltid för kort. Kommer ni ihåg det? Fortsätter hon.
- Ja. Försök nu. Du kan ju inte va lika kort längre. Säger jag glatt.
Hon försöker klättra upp på den men det ser mer ut som om hon ska flyga. Helt plötsligt halkar hon till och ramlar ner med ett brak. Allt blir tyst.
- Cassi? Frågar en bekant röst och sju figurer kommer gående emot oss.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 32.
Detta blir ett väldigt kort kapitel. Men har verkligen ingen ork. Är lite sjuk och har annat att göra. Men lite är ju bättre än inget!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
I förra kapitlet:
Liams perspektiv:
Jag läser smset som Niall nyss läst och ger sedan mobilen tillbaka till honom.
- Vi borde nog låta Niall vara ett tag. Säger jag och drar dom andra med mig ut ur rummet.
- Vad har hänt? Frågar Harry.
- Lollo har gjort slut.
- Va? Bara sådär? Frågar Zayn oroligt.
- Ja. Hon skickade ett sms och sa att tjejernas pojkvänner skulle komma och hämta hennes saker imorrn.
- Vänta lite. Vilka tjejer.
- Jag. Alltså. Låt oss bara säga att du Zayn defenitivt inte borde vara här imorrn. Svarar jag stammande.
__________________________________________________________________________________
- Vadå? Menar du Cassis pojkvän? Frågar Zayn skämtsamt och jag ger honom en sorgsen, medlidande blick.
- Liam. Snälla säg att du inte menar Cassis pojkvän.
Zayn låter förtvivlad och jag känner mig så dålig för att jag inte kan göra nåt. Varför fick jag ett förhållande som faktiskt funkar?
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Lollos perspektiv:
- Mamma. Pappa. Det är lugnt. Ni kan fara hem. Jag har tjejerna och dom kommer inte släppa mig ur sikte. Säger jag lugnande samtidigt som jag jag byter om till några kläder jag fått låna av Tess eftersom mina antingen är smutisiga, trasiga och fulla i blod eller på hotellet hos Niall och resten av gänget.
- Okej då. Men lova att ringa varje dag. Och mår du minsta lilla dåligt ska du in på sjukhus igen. Lovar du. Och är det något annat ringer du på en gång. Säger mamma vänligt men oroligt.
- Jag lovar. Vi ses snart. Hejdå. Älskar er.
- Älskar dig också gumman. Säger båda och kramar och pussar mig på pannan.
När dom gått ut ur sjukhusrummet kommer Tess, Elin och Lukas smygande in.
- Redo att fara? Frågar Elin vänligt och jag bara nickar som svar innan vi går ut.
I hissen ner till parkeringen berättar Lukas vänligt:
- Jag ska bara lämna av er hemma hos Aron, Annas kille du vet. Och sen drar vi killar och hämtar dina saker.
- Tack. Det betyder mycket. Allt ni har gjort och allt ni gör för mig. Jag kan inte be er om det. Säger jag och menar varje ord.
- Det är klart. Du är vår vän och vi skyddar våra vänner. Förklarar Elin glatt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Zayns perspektiv:
KNACK KNACK.
Låter det från dörren.Louis släpper Eleanors hand och går sakta och öppnar. Vi hör hur han hälsar på några och sedan steg som kommer mot oss från hallen. Det kommer fem killar efter Louis. Lukas, Mattias och Kevin känner jag igen men dom två andra är främmande. Jag vet att en av dom är Cassis pojkvän och det gör ont att bara tänka på det. Dom mumlar ett hej medans Liam och Louis går och hämtar Lollos väskor.
- Så. Här har ni. Ni kan väl be tjejerna höra av sig eller nåt. Skulle va trevligt med en förklaring. Säger Louis samtidigt som han räcker över väskorna.
- Jag fattar hur ni känner. Men det är nog inte så smart. Svarar Lukas vänligt.
- Och jag skulle aldrig låta Cassi göra det. Säger en av killarna jag inte känner igen, han som måste va Cassis pojkvän.
- Varför inte. Rädd att hon skulle vilja ha mig tillbaka? Frågar jag spydigt.
- Nej. Att samma sak ska hända som med Lollo eller med. Börjar han innan han avbryts av den andra killen jag inte känner igen och drar slutsatsen att han är Annas kille Aron.
- Vad har hänt med Lollo? Frågar Niall oroligt.
- Vi borde nog gå.
- Nej. Nu ska ni berätta vad som händer. Utbrister Harry föbannat.
- Vi behandlas som om vi är noll värda av er och tjejerna. Är dom några hjärtlösa monster eller? Säger jag.
- Har dom inga känslor alls? Instämmer Harry.
Vi brukar inte va såhär. Men det gör så ont och jag blir så arg av att lämnas utanför. Allt jag vill är ju att få Cassi tillbaks och jag vet att Harry känner samma sak när det gäller Cassi.
- Nu räcker det. Är man hjärtlös för att man vill skydda dom man älskar och sig själv? Som att det inte räcker med Robins död och Lollos misshandel. Vill ni skada dem mer? För det är inte ni som blivit värst skadade. Det är dom. Vet ni hur länge Elin grät när hon kom till sverige igen? Hur mycket alla tjejerna grät? Elin vägrade sova ensam. Hon var rädd att något skulle hända med mig eller hennes familj eller tjejerna eller någon annan hon bryr sig om. Vet ni hur många blåmärken och sår Lollo har. Bara man rör henne ser man hur ont hon har. Ni fattar inte vad dom gått igenom. Dom är rädda och orkar inget mer. Bara låt dem va och glöm att ni någonsin träffat dem. Gör oss alla en tjänst och gå vidare. Säger Lukas förbannat innan dom vänder om och går.
Jag känner för att bryta ihop. Har någon skadat dem på grund av oss?
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 31.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
I förra kapitlet:
- Vi kunde inte berätta sanningen för pressen. Självklart ville vi inte lämna allt. Men du har ju själv sett att dom inte tvekar att ta till våld.
- Vet. Vet killarna om det?
- Nej. Vi ville inte förstöra deras liv också. Säger Anna sorgset och tar min hand i sin ena och killen, Arons hand i den andra.
- Och polisen?
- Dom jobbar på det.
- Vet. Vet killarna om det?
- Nej. Vi ville inte förstöra deras liv också. Säger Anna sorgset och tar min hand i sin ena och killen, Arons hand i den andra.
- Och polisen?
- Dom jobbar på det.
___________________________________________________________________________________________________
Nialls perspektiv:
Varför kommer inte Lollo? Hon borde väl ringa om hon skulle väl ringa om hon skulle sova över hos sin storasyster Liv. Jag borde kanske ringa henne. Jag tar fram mobilen och trycker fram hennes nummer.
Pip pip pip.
- Hej. Svarar hon? Frågar Louis och kommer in i mitt rum.
- Nej. Hon tryckte bort mig. Svarar jag innan min mobil piper till.
Lollo har skickat ett sms. Äntligen. Jag trycker upp det och läser.
- Jag faller ner på knä. Varför?
- NIALL! Ropar Louis skräckslaget och alla andra kommer inspringande.
- Vad hände? Ska jag ringa ambulans? Frågar Liams flickvän Danielle oroligt.
- Nej. Svarar jag sorgset och ger Liam min mobil.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Liams perspektiv:
Jag läser smset som Niall nyss läst och ger sedan mobilen tillbaka till honom.
- Vi borde nog låta Niall vara ett tag. Säger jag och drar dom andra med mig ut ur rummet.
- Vad har hänt? Frågar Harry.
- Lollo har gjort slut.
- Va? Bara sådär? Frågar Zayn oroligt.
- Ja. Hon skickade ett sms och sa att tjejernas pojkvänner skulle komma och hämta hennes saker imorrn.
- Vänta lite. Vilka tjejer.
- Jag. Alltså. Låt oss bara säga att du Zayn defenitivt inte borde vara här imorrn. Svarar jag stammande.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 30.
Ett inlägg med många som var med i tävlingen. Hela kapitlet är byggt på Lollos perspektiv och Liv kommer in som hennes storasyster, Asmaa och Jasmine som hjälpsamma människor (i mina ögon hjältar) och Isabella som ambulanssjuksköterska (också hjälte).
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Elins perspektiv:
Jag ser på en gång då de kommer tillbaka att något är fel. Cassi bara tar sin mobil och låser in sig på toan. Jag tittar frågande på Anna som börjar berätta. Under tiden växer rädslan. No words. No eyecontact. No proximity. Or death. Ekar i mitt huvud. Jag tar Lukas hand i min och tittar ner på ringen. Varför har jag turen att älska någon jag får? Jag väcks ur mina tankar av att Cassi kommer inrusande och stressat säger:
- Lollo. Tänk om dom ger sig på henne!
__________________________________________________________________
Lollos perspektiv:
Jag stiger av tunnelbanan och börjar gå mot hotellet. Det snöar, blåser och är allmänt kallt näe jag väl kommer upp. Jag drar jackan högre upp och försöker gå snabbt. Det känns dåligt. Som om något är fel. Ni vet känslan man får när man ser en skräckis och mördaren smyger på det ovetande offret. Nej. Tänk inte så nu Lollo. Tänk positivt. På glada tankar. Jag fattar inte att min storasyster Liv ska få barn. Jag saknar henne verkligen. Vi träffas för sällan. Jag bor i London. Hon i Stockholm. Det var därför jag lämnade dom andra på hotellet, för att träffa henne och hennes kille. Det här funkade ju faktiskt. Nu tänker jag inte mer på att någon kommer slå till mig. Typiskt. Nu kom det ju tillbaks. Okej. Glada tankar. Hm. Jag borde fixa en...
Mer hinner jag inte tänka förren någon grabbar mig bakifrån och slår ner mitt huvud i den isiga asfalten.
- No words. No eyecontact. No proximity. With one direction. Or death. Säger en röst elakt och hotfullt innan allt blir svart.
- Hallå. Är du okej? Frågar en röst oroligt.
- Asmaa ring ambulans.
Jag kämpar med att öppna ögonen. Hela kroppen gör ont.
- Jag vet inte om du hör mig. Men allt kommer bli bra. Jag heter Jasmine och min bästis Asmaa ringer en ambulans just nu. Vi lämnar dig inte. Okej. Allt kommer bli bra. Säger rösten och jag känner hur hon tar tag i min hand.
Vilka hjältar. Mina hjältar. Jag hör blåljus och hur Jasmine och Asmaa börjar prata med någon. Jag kämpar och lyckas få upp mina ögon lite.
- Hej. Vet du vad du heter? Frågar en kvinna i ambulans kläder mig vänligt samtidigt som dom lägger mig på en bår och kör in den i bilen.
- Lo. Lollo. Svarar jag smärtsamt fram.
- Okej Lollo. Jag heter Isabella och är ambulanssjuksköterska. Har du ont någonstans?
- Hela kroppen. Mest magen.
- Okej. Vi är snart framme på sjukhuset. Allt kommer bli bra. Du är trygg nu!
- Hejsan Lollo. Jag är doktor Maria Merg. Vi ska ta lite prover och så. Ditt läge verkar inte vara livhotande. Så ta det lugnt. Säger en kvinna vänligt och ler mot mig.
Jag ligger på en hård säng i ett vitt rum.
- Polisen vill prata med dig senare. Är det okej?
- Ja. Svarar jag.
- Bra. Vi har ringt din storasyster men inte lyckas få tag på henne och dina föräldrar kommer hit imorgon. Finns det någon annan du vill att vi ska ringa?
Jag är på väg att säga Niall då orden No words. No eyecontact. No proximity. Or death Kommer upp i mitt huvud. Jag kan inte ringa honom. Men.
- Mina vänner Anna, Cassi, Josefin, Elin och Tess. Deras nummer finns i min mobil. Säger jag och tittar mot jackan som ligger på en stol en bit bort.
Den är full av blod, smuts och vattendroppar. Den kommer jag nog vara tvungen att slänga.
- Okej. Vi ringer dom. Är det något annat du vill ha? Fler filtar eller kuddar?
- Nej tack. Jag klarar mig.
Hon ler och nickar mot mig innan hon letar reda på min mobil och går ut. Jag somnar och vaknar sakta av att dörren öppnas och att någon lägger något i min jacka. Någon sekund senare stängs dörren igen. Dom ville säkert bara lägga tillbaks mobilen tänker jag och somnar om.
- Lollo. Säger en bekant röst vänligt.
Jag öppnar sakta ögonen och möts av två bekanta ansikten och ett som jag inte känner igen.
- Åh Lollo. Vi kom så fort vi hörde. Dom andra vet inte än. Dom sover och vi ville inte väcka dom. Och sen... Hur som helst. Är du okej? Babblar Tess oroligt på.
- Inte precis. Men jag överlever. Svarar jag.
- Vet du vem som gjorde det här mot dig? Frågar Anna oroligt men vänligt.
- Nä. Men det har något med killarna att göra.
- Vad är det sista du kommer ihåg?
- En röst som sa typ. Inga ord. Inga blickar. Ingen närhet. Annars död.
Anna, Tess och killen som jag inte känner igen tittar allvarligt på varann.
- Det här kommer låta jätte elakt. Men du kom lindrigt undan. Dom som gjorde detta mot dig mördade Robin. Vår manager och Arons pappa. Säger Tess och tittar mot killen.
- Jag. Jag trodde han dog i en bilolycka. Mumlar jag chockat.
- Vi kunde inte berätta sanningen för pressen. Självklart ville vi inte lämna allt. Men du har ju själv sett att dom inte tvekar att ta till våld.
- Vet. Vet killarna om det?
- Nej. Vi ville inte förstöra deras liv också. Säger Anna sorgset och tar min hand i sin ena och killen, Arons hand i den andra.
- Och polisen?
- Dom jobbar på det.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 29.
Detta blir ett väldigt kort kapitel. Men har verkligen ingen ork. Lider av sömnbrist efter lägret. Men det var så värt det! ;)
Proximity betyder ungefär närhet.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
- Tess. Snälla. Bara prata med mig. Ber jag.
- Förlåt. Men vi kan inte förklara. Man skyddar dom man älskar. Säger hon innan hon vänder om.
- Håll er snälla bara borta från oss. Mumlar Cassi tårfyllt innan hon springer efter dom andra.
Jag kan nästan inte andas. Varför gör dom så här?
- Det är nåt dom inte berättar. Säger Liam.
- Ja. Men vad?
__________________________________________________________________
Cassis perspektiv:
- Andas. Bara andas. Säger Anna lugnande till mig samtidigt som hon håller i min hand och ser mig i ögonen.
- Dom hatar oss. Mumlar jag.
- Nej. Men om dom gör det blir det enklare. Dom får inte komma i närheten av oss. Du vet vad det stod i brevet. Säger Josefin.
- Jag vill inte ha det såhär. Säger Tess.
- Det vill ingen av oss. Kom nu så går vi innan vi blir lika kalla som glassen. Instämmer Anna och drar upp mig från bänken vi suttit på.
Vi kommer in i värmen och jag letar genast upp min mobil som jag glömde kvar och ringer Samuel.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Elins perspektiv:
Jag ser på en gång då de kommer tillbaka att något är fel. Cassi bara tar sin mobil och låser in sig på toan. Jag tittar frågande på Anna som börjar berätta. Under tiden växer rädslan. No words. No eyecontact. No proximity. Or death. Ekar i mitt huvud. Jag tar Lukas hand i min och tittar ner på ringen. Varför har jag turen att älska någon jag får? Jag väcks ur mina tankar av att Cassi kommer inrusande och stressat säger:
- Lollo. Tänk om dom ger sig på henne!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 28.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Allt förstördes och det finns inte mod att kämpa vidare. Pressen säger att det var en bilolycka Robin dog av. För det är det som dom fått veta. Men det är inte sanningen. Den är mörkare och långt mer hemsk. Jag måste skydda dem jag älskar. Och för att göra det kan jag inte komma i närheten av Harry igen. Inte ens höra hans röst.
__________________________________________________________________
Josefins perspektiv:
Vi blåser upp luftmadrasser över hela lägenheten. Vi ska alla sova i Arons lägenhet. Jag, Elin, Cassi, Anna, Tess, Lukas, Mattias, Kevin och självklart Aron. Cassis nya kille bor också i Stockholm, men han är bortrest och kommer hem först imorgon.
- Vad sägs om att gå och köpa glass, hoppa i våra one pice, bädda ner oss i sovsäckarna vid TVn och se en film? Frågar Anna glatt och alla nickar instämmande.
- Pax för att inte gå. Ropar Mattias och alla instämmer.
- Cassi, Tess och Josefin förlorade. Säger Kevin vänligt och skämtsamt skadeglatt.
- Ush. Det är ju en mindre snöstorm. Kan ingen annan göra det? Frågar jag sorgset.
- Ni sa det sist och kan reglerna.
- Det är inte så långt. Bara några hus bort. Jag följer med och visar. Säger Anna vänligt.
- Jaja. Nu går vi innan jag hinner ångra mig. Säger Cassi glatt och går ut till hallen.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Harrys perspektiv:
Vi har landat i Sverige och gått från hotellet för att köpa godis och sånt. Affären ligger bara några hus borta från hotellet, så det tar inte lång tid innan vi är framme. Tur det, för snön och blåsten piskar våra ansikten tillsammans med kyla. Affären är inte särskilt stor, men på något sätt ryms mycket.
- Vi börjar här. Säger Louis och börjar gå mot några hyllor.
Jag tittar mig omkring och hör helt plötsligt det vackraste skrattet på hela jorden. Det är hon.
- Tess? Frågar jag samtidigt som jag går runt en hylla.
Killarna följer efter och vi möts av fyra bekanta ansikten.
- Vi måste gå. Säger Anna skrämt och hon och Josefin går genast.
- Tess. Snälla. Bara prata med mig. Ber jag.
- Förlåt. Men vi kan inte förklara. Man skyddar dom man älskar. Säger hon innan hon vänder om.
- Håll er snälla bara borta från oss. Mumlar Cassi tårfyllt innan hon springer efter dom andra.
Jag kan nästan inte andas. Varför gör dom så här?
- Det är nåt dom inte berättar. Säger Liam.
- Ja. Men vad?
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 27.
Jag satt och hoppade på stolen då jag skrev en del. Jippi Jippi Jippi. Så exalterad! Detta är sista kapitlet innan 2:a Janurari pga. att jag far på läger!
Och jag vet att alla kanske inte gillar att jag kraschar förhållanden, drömmar o.s.v. Men skriver det jag kommer på och vore den helt ärligt lika bra om dom bara blev tillsammans och levde lyckliga och problemlösa resten av sina liv? Jag fattar sjävlklart hur ni känner, jag vill ju inte att denna berättelse ska va så här. Men den blir förmodilgen bättre så småning om. Jag kan ju inte lämna det såhär! ;)
Gott Nytt År!!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Och jag vet att alla kanske inte gillar att jag kraschar förhållanden, drömmar o.s.v. Men skriver det jag kommer på och vore den helt ärligt lika bra om dom bara blev tillsammans och levde lyckliga och problemlösa resten av sina liv? Jag fattar sjävlklart hur ni känner, jag vill ju inte att denna berättelse ska va så här. Men den blir förmodilgen bättre så småning om. Jag kan ju inte lämna det såhär! ;)
Gott Nytt År!!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Jag skriver ett brev till Zayn:
Hi Zayn. You probably heard that....
___________________________________________________________________
Zayns perpektiv:
En vecka efter att vi sett tjejerna på TV är vi fortfarande på turné. Jag har nyss fått ett brev och börjar läsa:
Hej Zayn. Du har förmodligen hört att jag börjat träffa en annan kille. Det är inte det att jag inte gillar dig. För det gör jag verkligen. Men det går bara inte. Skulle vi va ihop skulle jag va tvungen att flytta till England för att få det att funka och jag kan inte göra det just nu. Jag behöver mitt hem och mina kompisar. Min trygga miljö. Den här killen bor inte i samma stad som jag, men det är ändå en stor skillnad. Honom kan jag prata MITT hemspråk med och träffa på helgerna. Vi vill båda ungefär samma saker i livet. Jobba hårt, bo i ett lugnt, svenskt kvarter med massa barnfamiljer och ja. Skaffa familj om några år. Och dina barn kommer ju stå i rampljuset eller, paparazzi ljuset, vilket jag inte kan utsätta någon jag älskar för. Jag vet inte riktigt hur jag ska utrycka mig. Det går bara inte. Jag klarar inte av ett långdistans förhållande och jag kan inte flytta. Och helt ärligt tror jag att jag älskar den här killen. Jag tror han är den rätta. Du kommer hitta en tjej som kommer avguda dig och som är perfekt för dig. Men den tjejen är inte jag. Förlåt mig. Ha ett bra liv. Jag vet att allt kommer gå bra för dig.
Hälsningar Cassi.
Jag lägger bort brevet och sitter bara tyst.
- Vad är det? Frågar Louis nyfiket och sätter sig bredvid mig på en soffa i turnébussen.
Jag räker honom brevet och han läser.
- Hon har på sätt och vis rätt Zayn. Allt rasar samman för henne just nu och hon behöver någon som kan va där för henne hela tiden. Och du kommer hitta någon.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Elins perspektiv:
- Älskling. Är du klar? Frågar Lukas vänligt.
- Ja. Jag kommer. Svarar jag och sätter på mig mina svarta klackar.
Jag har lockat mitt hår, sotat ögonen lite lätt, lagt på ett rött läppstift och har på mig en svart fodralklänning. Vi ska på middag med tjejerna, våra familjer och massa andra vänner för att fira Lukas kontrakt med Tre Kronor, svenska hockeylandslaget.
Lukas ställer sig upp.
- Tack för att ni alla är här ikväll. Detta är inte bara en viktig kväll för mig för kontraktet. Utan även för en fråga jag har. Säger han innan han ställer sig på ett knä vid mig.
- Elin. Jag älskar dig mer än allt annat. Vill du gifta dig med mig?
- Ja. Ja. Ja, det är klart. Får jag fram.
Jag gråter lyckotårar medans han sätter på mig en guldring med en liten, rund diamant på. Den vackraste ringen jag någonsin sett. Han kysser mig och alla hurrar och våra föräldrar kramar om oss. Efter dom är det tjejernas och Lukas kompisars tur.
- Du är förlovad. Säger Tess glatt hystersikt.
- Jag vet. Jag har aldrig varit så här lycklig. Instämmer jag.
Hela jag skakar. Jag är fölovad med min andra halva. Min älskling.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Louis perspektiv:
Allt verkar vara aningen suddigt för Zayn och Harry. Dom finns där, men ändå inte. Det är som om dom förlorat en del av sig själva, en del dom behöver. Vi hade planerat att fira nyår i Sverige medans tjejerna fortfarande var här. Men just nu verkar det inte som en toppen idé. Turnén går annars väldigt bra. Det är värsta kicken att höra allt skrik från fansen och göra något man älskar.
- Jag tycker att vi borde fara till sverige ändå. Säger Harry helt plöstligt.
- Är det verkligen så smart? Frågar Liam vänligt.
- Varför inte? Ni tar med er era tjejer och vi upptäker stockholm. Hur stor chans är det helt ärligt att vi ska träffa. Dom.
- Okej. Vi har ju inte bokat om biljetterna. Så visst. Det kan nog va bra att komma bort ett tag. Instämmer jag.
- Då far vi imorrn då. Som planerat.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Tess perspektiv:
- Du ska svänga där. Säger jag till Mattias som kör bilen med mig, Anna, Cassi och Kevin.
- Nej. Det är det inte. Säger han bestämmt.
- Jo. Sväng. Nej. Ah. Varför körde du förbi? Lukas svängde ju.
Vi kör igenom Stockholm. Det är mörkt och vi har kört hela dagen. Vi började klockan sju imorse hemma i Norrland och försöker hitta till Arons (Annas pojkväns) lägenhet,
- Om du svänger därborta och sen svänger direkt igen kan vi nog ta oss tillbaka. Säger Anna.
Efter att ha kört runt i en timme är vi äntligen framme. Aron kommer ut ur ett stort våningshus och Anna slänger sig i hans armar. Det får mig att sakna Harry. Jag ville inte lämna honom. Men precis som med Cassi och Zayn skulle det inte funka. Jag klarar inte av ett långdistans förhållande eller den världen han lever i. Allt förstördes och det finns inte mod att kämpa vidare. Pressen säger att det var en bilolycka Robin dog av. För det är det som dom fått veta. Men det är inte sanningen. Den är mörkare och långt mer hemsk. Jag måste skydda dem jag älskar. Och för att göra det kan jag inte komma i närheten av Harry igen. Inte ens höra hans röst.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 26.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Annas perspektiv:
Medans planet lyfter ser jag ut över London. Farväl London. Farväl One Direction. Farväl drömmen!
___________________________________________________________________
Cassis perspektiv:
Ingen säger det högt och ingen kommer säga det. Men vi vet alla. Drömmen är död!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Josefins perspektiv:
Planet landar i Stockholm och med tunga steg går vi en halvtimme senare ut ur flygplatsen. Vädret är dåligt och hårda, iskalla vindar med snö virvlar runt.
- Fån vaggan till graven. Säger Tess till oss andra och jag ler smått mot henne.
Trots allt har vi varann.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Elins perspektiv:
Jag står med Lukas hand i min och väntar på skjuts in till centrala Stockholm. Han böjer sig ner till mitt öra och viskar stöttande:
- Jag älskar dig Elin.
- Jag älskar dig med Lukas.
En stor bil kommer och vi sätter oss alla i den. Samtidigt som den startar lutar jag mitt huvud mot Lukas axel och bara blundar. Hoppas allt bara är ett missföstånd.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Nialls perspektiv:
Lollo smsar mig och säger att dom landat i Sverige nu och att tjejerna träffat upp Lukas och Kevin. Hon själv sitter bara och väntar på att flyget hem till skåne ska dra.
- Är det någon som vet vad som hänt egentligen? Frågar Liam sorgset.
- Deras manager. Robin heter han va? Han har dött i en olycka i usa. Svarar Harry.
Två veckor senare:
Vi sitter och tittar på en talk show då program ledaren vid namn Amanda Skill är på besök i Sverige och intervjuar svenska kändisar. Amanda ropar ut att dom ska välkomna Loving. Jag ser hur både Harry och Zayn blir på hel spänn. Ingen av oss har hört något av tjejerna sen dom stack och Lollo säger att det inte står något speciellt om dom.
- Hej tjejer. Jag måste verkligen säga att sverige är underbart. Säger Amanda efter att ha kramat om alla tjejerna.
- Hur som helst. Det går rykten om att ni ska lägga av. Turnén med One Direction blev ju som alla vet inställd. Men är det verkligen sant att ni ska sluta? Fortsätter hon.
- Ja. Det har varit ett svårt beslut. Men efter Robins död kan vi helt enkelt inte fortsätta. Det gör för ont och vi är inte starka nog utan honom. Vi får hat hela tiden och har hittat en massa hat brev på kontoret. Robin skyddade oss. Han var som en extra pappa och nu känns det som vi står oskyddade. Svarar Anna sorgset.
- Men alla era fans då?
- Vi är så ledsna. Dom betyder så mycket för oss. Men vi kan inte. Förklarar Elin.
- Kommer ni fortsätta vara så här nära varann?
- Alltid. Vi kommer aldrig klara oss utan varann. Svarar Tess.
- Hur blir det med one direction? Cassi verkar ju ha kommit väldigt nära Zayn. Kommer ni hålla kontakten med dom?
- Nej. Svarar Cassi och Tess instämmer.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Harrys perspektiv:
Allt brister. Jag rusar upp ur turné bussen och sätter mig på den kalla marken. Varför? Räker inte detta? Att va så lånt bort från henne? Att inte höra något på två veckor? Måste dom verkligen avsluta kontakten. Varför? Varför vill hon inte veta av mig? Jag går in ¨på Twitter och skriver:
- Varför blev det så här? Jag föll för dig första gången jag såg dig och känslorna ar bara växt starkare för varje gång jag såg dig, hörde ditt namn eller din röst. Snälla kom tillbaka!
Jag vet att Tess inte har Twitter men hoppas att hon ändå på något sätt ska höra detta.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Zayns perspektiv:
När Cassi säger att dom inte kommer ha någon mer kontakt med oss blir allt svart. Jag hör inget och när jag äntligen återfår medvetandet håller intervjuen fortfarande på.
- Nu när ni ska stiga ur rampljuset. Vill ni då berätta hur det är på kärleksfronten? Frågar programledaren Amanda.
- Varför inte. Jag har en pojkvän som heter Lukas. Vi har varit ihop hur länge som helst och jag älskar honom. Svarar Elin.
- Och jag och Josefin är singlar. Svarar Tess.
Vänta. Cassi då? Sa hon inte just att hon inte vill träffa mig mer?
- Jag är ihop med Robins son Aron. Vi firar snart ett år tillsammans. Berättar Anna.
- Två dagar efter att vi kommit hem träffade jag en kille som jag verkligen fallit för. Säger Cassi och jag känner hur allt blir svart igen.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Cassis perspektiv:
- What about Zayn? Frågar Amanda vänligt.
- I don´t know. I realy liked him and still do in some way. But being with him I must move to London again and I can´t do that. Not right now. And this guy realy gets me. He makes me feel good.
- You know that many fans will get sad now. So many people thought that you were a perfect match.
- I know. But it don´t work that way. Right now it just not the way this story goes. It is not perfect. I am not perfect. All I want is somebody who cares and understand me. I wanna have a normal life right now and that means a more normal boyfriend.
- I get it. Moving on. After the break we will see the.....
Jag skriver ett brev till Zayn:
Hi Zayn. You probably heard that....
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 25.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Cassis perspektiv:
När jag ser Zayn komma in i rummet brister allt. Tårarna börjar rinna. Han sätter sig ner bredvid mig på golvet och kramar om mig samtidigt som han viskar att allt kommer bli bra. Jag vill tro honom. Men jag vet. Det kommer det inte. Våra liv är förändrade för alltid!
__________________________________________________________________
Harrys perspektiv:
- Snälla Tess. Prata med mig. Vad har hänt? Snälla. Bara säg något. Säger jag bedjande medans vi går över till hennes hotellrum.
- Vi ska tillbaks till sverige. Vi far om tre timmar. Säger hon sorgset och drar fram en resväska.
- Va? Varför? Jag vill inte att du ska fara. Inte nu. Vad kan jag göra för att få dig att ändra dig?
- Jag är ledsen. Jag gillar dig verkligen och önskar jag kan stanna. Men det går inte. Han är död och jag och tjejerna måste hålla ihop.
- Vem är död? Snälla. Du kan berätta för mig. Få mig att förstå.
- Det är...
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Lollos perspektiv:
Jag bokar om min flygbiljett hem till Sverige så att jag flyger hem ikväll tillsammans med tjejerna. Medans alla andra stannar kvar och packar så far jag och Niall till min lägenhet och packar mina väskor.
- Måste du verkligen fara? Frågar han sorgset.
- Ja. Jag saknar verkligen mina kompisar och min familj. Men jag kommer ju tillbaks hit om två veckor. Så det blir ju inte sååå länge.
- Det är iallafall tur. Men då är ju vi på turné.
- Mm. Men vi löser det då. Hjälp mig packa nu. Snälla!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Zayns perspektiv:
Vi sitter på flygplatsen och väntar på tjejernas flyg. Jag håller i Cassis hand och vill aldrig släppa den. Varför hände det just nu? När allt precis bara börjat. Ingen säger något. Allt känns bara så fel.
- Lukas och Kevin kommer och möter oss på Arlanda. Mattias har fått influensa. Men han hälsar och säger att om det är något så är det bara att ringa. Säger Elin och lägger bort sin mobil.
- Mina damer och herrar. Flyg 195 till sverige är nu redo för boarding. Hörs det ut ur högtalarna.
Vi ställer oss upp och börjar gå mot gaten. Jag känner tårarna bränna bakom ögonlocken och smärtan i bröstet. Varför måste hon fara. Alla kramas och precis innan Cassi ska gå lyfter jag upp hennes ansikte mot mitt och trycker mjukt hennes läppar mot mina. När vi drar oss ifrån varann viskar jag:
- Lova att ringa och kom tillbaka snart.
- Hejdå Zayn. Säger hon smärtsamt innan hon tar Annas hand och går igenom kontrollen.
Farväl Cassi. Jag kommer sakna dig! Hon lovade inte.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Annas perspektiv:
Medans planet lyfter ser jag ut över London. Farväl London. Farväl One Direction. Farväl drömmen!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 24. - JULSPECIAL!
Nu kommer vinnaren äntligen in. Ganska långt in i kapitlet kommer Lollo in! Ha en bra dag.
GOD JUL! <3
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
GOD JUL! <3
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
- The guys said that they wanna show me something. And then they. Börjar han berätta innan hans mobil piper.
- Here. Read this. Säger han och ger mig sin mobil.
- Vi kommer inte släppa ut er innan imorgon. Det finns mat och vatten i en väska under din säng. Ha ha! :P. Skrev Josefin.
- They don´t gonna let us out she wrote. Try the door. Säger jag.
- It´s locked. Svarar Harry efter att ha försökt få upp den ett tag.
- Great. Now what?
___________________________________________________________________
Zayns perspektiv:
Jag och Cassi har suttit inlåsta på ett hotel rum i snart en timme och bara pratat.
- Så. Har du någon idé om vad vi kan göra nu? Frågar jag och hon ler mot mig.
- Nja. Vi kan ju teckna. Svarar hon samtidigt som hon tar upp två anteckningsblock och några pennor.
- Gillar du att teckna? Frågar jag faschinerat.
- Ja. Jag älskar det.
- Lägg av. Jag med.
- Undra vad vi mer har gemensamt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Elins perspektiv:
Jag och Anna sitter och bevakar två datorer. Vi har lagt in två webbkameror i varje rum så att vi kan hålla koll så att inget går fel.
När vi suttit där i fyra timmar kommer resten av gänget till oss.
- I think something is happening. Ropar Anna och alla rusar mot datorskärmen på Cassi och Zayns rum.
Vi ser hur Zayn lutar sig framåt och hur deras läppar möts.
- JAAAA! Ropar alla lyckligt
Några timmar senare ser vi samma sak hända hos Tess och Harry.
- We rock. Säger Louis stolt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Harrys perspektiv:
Jag gör det. Jag kysser Tess. Och jag ångrar inget. Hon besvarar kyssen och jag känner hur en lycka sprider sig genom min kropp. Hon är perfekt!
- Vill du gå ut med mig någon dag? Frågar jag och hon nickar glatt.
Två timmar senare har vi släppts ut och fått veta att dom gjort samma sak mot Zayn och Cassi.
- Så? Redo för julfirande? Frågar Elin glatt
- Va? Varför ska vi fira det ikväll? Det är ju imorgon. Och idag fyller ju Louis år. Frågar jag.
- Vi firar den tjugofjärde i sverige och vi ska fira Louis några dagar efter nyår.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Tess perspektiv:
Killarna far och vi gör oss alla iordning. Vi har alla på oss olika röda klänningar och klack. Vi matchar allt med örhängen, halsband, långa, svarta ögonfransar och rött läppstift. Jag och Cassi har platt hår, Anna och Tess korkskruvar och Elin har vågigt hår.
- Klara? Frågar Cassi precis då det knackar på dörren.
Jag öppnar och möts av killarna och en tjej.
- Hi. This is my girlfriend Lollo. Säger Niall och tittar lyckligt på tjejen.
- Hej hej! Säger hon glatt.
- Hej. Så du är också svensk? Frågar jag glatt.
- Japp. Hundraprocent. Jag bara studerar här ett år.
- Det är ju kul. Kom in vet ja.
Killarna som ser ut som ett frågetecken, precis som varje gång vi pratar svenska, tittar förvånat på då jag och Lollo går in. Efter en sekund följer dom dock efter.
- Hi. Ropar tjejerna glatt och jag ser hur dom sitter och trängs i ena sängen framför Elins mobil.
- Oh. Vad kollar ni på. Frågar jag glatt och sätter mig ner bredvid dem och ser på hennes mobil.
- Bildbomb från sverige. Svarar Elin och vinklar mobilen lite mot mig.
- Hey. English please. Säger Zayn menande.
- It´s okey with me if you speak swedish. I´m Lollo by the way. Nialls girlfriend. Berättar Lollo glatt.
- Hon är svensk. Förklarar jag.
- Oh. Kul att träffas. Jag heter Anna. Säger Anna glatt och går upp och skakar hand med henne.
- Och det är jag som är Tess och det här är Elin. Berättar jag och pekar mot Elin.
- Mitt namn är då Josefin. Och detta är Cassi. Förklarar Josefin och knuffar sedan lätt till Cassi.
Vi sätter igång ett gammalt, inspelat Kalle Ankas jul (det är ju ingen julafton utan det) och tränger ihop oss i Anna och Cassis sängar och på golvet. Efter en stund känner jag hur Harry som sitter bredvid mig tar min hand i sin och hur en pirrande känsla ilar genom kroppen.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Liams perspektiv:
När vi sett klart på Kalle Anka och de så sätter vi alla på oss våra jackor och börjar ta oss mot en svensk resturang. Jag ser hur alla par går tillsammans. Harry och Tess. Zayn och Cassi. Niall och Lollo. Samtidigt går Louis och Elin och pratar i sina mobiler medans Anna och Josefin pratar på svenska.
Dagen efter:
Jag vaknar upp och börjar sakta sträcka mig mot mobilen som ligger en bit bort. Det första jag ser när jag låser upp den är flera sms. Jag öppnar ett från Anna eftersom det är det senaste och möts av texten:
- KOM TILL VÅRAT HOTELL NU! Det har hänt en grej och vi behöver prata!! SKYNDA!
Jag hoppar snabbt upp ur sängen och slänger på mig kläder i farten samtidigt som jag rusar ut. Jag knappar in Nialls nummer och han säger stressat att han också är på väg dit men inte vet vad som hänt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Annas perspektiv:
Andas in. Andas ut. Andas in. Andas ut. Jag försöker lugna ner mig. Men det går inte. VARFÖR VARFÖR VARFÖR? Jag känner hur jag vill börja gråta men det kommer inga tårar. Snälla, låt detta vara en mardröm. Jag sitter och håller hårt i Cassis och Josefins händer. Vi sitter alla i en ring och bara är tysta. Ingen har något att säga. Smärtan är för stor. Vi är alla i chocktillstånd . Varför varför varför?
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Louis perspektiv:
Jag svänger in utanför Zayns lägenhet och han hoppar snabbt in. Jag trycker på gasen och hoppas för allt i världen att det är lite trafik.
- Vad är det som hänt? Frågar Zayn oroligt.
- Vi vet inte. Vi fick bara sms om att nåt hänt och att dom behöver prata med oss nu. Svarar Harry samtidigt som jag svänger in utanför Liams lägenhet. Han hinner knappt in i bilen innan jag gasar igen. Vi är snabbt utanför Niall och han och Lollo hoppar in.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Nialls perspektiv:
Vi rusar upp mot Anna och Cassis hotelrum och bankar på dörren. Efter en stund kommer Tess och öppnar. Hennes ögon är röda och hennes mascara har runnit.
- What happend? Is everybody okey? Frågar Harry oroligt samtidigt som han drar in henne i en kram.
Hon mumlar något på svenska samtidigt som tårarna rinner.
- She said that he is dead. Förklarar Lollo sorgset och aningen förvirat.
- Tess. Who is dead?
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Josefins perspektiv:
Jag sitter och håller hårt i Annas hand medans hon klickar på boka på datorskärmen. Nu är flygbiljetterna bokade. Bara att packa och säga hejdå!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Cassis perspektiv:
När jag ser Zayn komma in i rummet brister allt. Tårarna börjar rinna. Han sätter sig ner bredvid mig på golvet och kramar om mig samtidigt som han viskar att allt kommer bli bra. Jag vill tro honom. Men jag vet. Det kommer det inte. Våra liv är förändrade för alltid!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 23.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Liams perspektiv:
- Vi tänker para ihop Cassi med Zayn och Tess med Harry. Alla kan ju se att dom är kära. Viskar Josefin.
- Håller med. Men hur? Viskar jag tillbaks.
- Jag tror jag har en idé. Viskar Louis stolt.
___________________________________________________________________
- Jag tror jag har en idé. Viskar Louis stolt.
___________________________________________________________________
Elins perspektiv:
Vi kliver av planet i London och alla slår på sina mobil.
- AHHH! Skriker Anna och hoppar på någon.
Efter ett tag hoppar resten av oss tjejer på personen och när vi lugnat ner oss ser killarna att det är en lång, lite rödhårig kille vi kramat om. Vi pratar snabbt på svenska och efter ett tag kommer två personer till. En tjej och en kille. Vi kramas alla och killen som kom sist rufsar om Cassis hår.
- Hey. How is it that you always meet humans who is swedish here? Frågar Liam förrvirat.
- To be honest. I don´t know. By the way. This is my brother Sebbe. Svarar jag och nickar mot den första killen som vi kramat.
- And this is my brother Gustav. Säger Cassi och pekar mot killen som håller tjejen i handen.
- And the girl with Gustav is my sister Lina. Förklarar Josefin.
- It was so nice to meet you. But we really need to go now. We are flying back to sweden. Take care. And little sis. Don´t do something stupid. Säger Gustav och kramar om Cassi.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Cassis perspektiv:
- Varför måste han alltid va så överbeskyddande? Suckar jag fram.
- För att han älskar dig. Du. Vi har en överaskning till dig sen. Svarar Anna finurligt och jag känner hur jag blir mer och mer nervös.
- Vad är det. Något pinsamt? Frågar jag med rädsla.
- Nej. Jag tror du kommer gilla det.
När vi äntiligen kommer tillbaka till hotellet försvinner snabbt Elin, Anna och Josefin. När dom några timmar senare kommer tillbaks ser dom väldigt stolta och förväntans fulla ut.
- Vi vill visa dig något. Säger Josefin och sätter sig bredvid mig på sängen.
- Vad är det för nåt? Frågar jag misstänksamt.
- Din överaskning. Det är därför du måste ha en ögonbindel. Svarar Elin och tar fram en svart sjal.
- Lova att det inte är nåt dumt. Säger jag samtidigt som hon knuter den runt mitt huvud så att jag inte ser något.
- Vi lovar. Du kommer gilla det. Svarar Anna samtidigt som dom hjälper mig upp och leder mig ut ur rummet.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Tess perspektiv:
Jag hör hur dörren till vårt rum öppnas och hur den snabbt stängs.
- Hello. Guys? Säger en röst förrvirrat.
Jag går ut i hallen och ser Harry stå med en ögonbindel.
- Harry. What are you doing here? Frågar jag förvirrat.
- Tess? Is that you? Frågar han innan han tar av sig ögonbindeln.
- Yes. It´s me.
- The guys said that they wanna show me something. And then they. Börjar han berätta innan hans mobil piper.
- Here. Read this. Säger han och ger mig sin mobil.
- Vi kommer inte släppa ut er innan imorgon. Det finns mat och vatten i en väska under din säng. Ha ha! :P. Skrev Josefin.
- They don´t gonna let us out she wrote. Try the door. Säger jag.
- It´s locked. Svarar Harry efter att ha försökt få upp den ett tag.
- Great. Now what?
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 22.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Louis kommer och sätter sig bredvid mig.
I förra kapitlet:
Louis kommer och sätter sig bredvid mig.
- Så. Ni är ett par på riktigt nu?
- Ja. Det är vi. Svarar jag lyckligt.
___________________________________________________________________
___________________________________________________________________
Tess perspektiv:
På norska dånar det ur högtalarna att vi nu kan gå på planet. Harry som sitter bredvid mig på en bänk ser ut som ett stort frågetecken.
- They said that we can go on the plain now. Förklarar jag glatt.
- Oh. Okey. How did you get that?
- Well. Swedish and norwegian is not so different from eachother and my mum is norwegian, so I talk it since I was a kid.
- Okey.
Det blir lite pinsam tystnad när vi går på planet.
- Jag känner igen den där minen. Du är kääärrr! Utbrister Josefin glatt när vi sitter på planet uppe i luften.
- Nej.Va? Svarar jag och känner hur jag rodnar.
- Jo. Jag känner också igen den där minen. Du är kär! Instämmer Anna och ler.
- Can somebody please tell us what you are talking about? Frågar Harry nyfiket.
- No. We are just teasing Tess. But what we are saying is a secret. Svarar Cassi skämtsamt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Josefins perspektiv:
- Dom är så kära i varann. Viskar jag till Anna som sitter bredvid mig.
- Vilka av dom? Zayn och Cassi eller Tess och Harry? Viskar hon tillbaks.
- Båda.
- Håller med. Vi måste para ihop dom. Vad sägs om att vi ber Louis och Liam om hjälp?
- Ja.
- Louis, Liam. We need youre help. Viskar Anna och lutar sig fram över sätet framför oss där dom sitter.
- Okey. What do you want us to help you with?
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Liams perspektiv:
- Vi tänker para ihop Cassi med Zayn och Tess med Harry. Alla kan ju se att dom är kära. Viskar Josefin.
- Håller med. Men hur? Viskar jag tillbaks.
- Jag tror jag har en idé. Viskar Louis stolt.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 21.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Efter några timmar på Arlanda börjar vi äntligen flyga mot London. När vi flugit ett tag säger en röst:
- Mina damer och herrar. Vi har olyckligtvis stött på ett problem. Var vänliga behåll lugnet och spänn fast er säkerhets bälten. Det kommer bli skumpigt och vi kommer nödlanda på Oslos flygplats.
Jag spänner fast mitt säkerhetsbälte och några minuter senare börjar flyget landa. Allt skakar och helt plötsligt skriker Tess till.
___________________________________________________________________
- Förlåt. Men det var ett jätte äkligt kryp. Ropar hon ångerfullt.
I förra kapitlet:
Efter några timmar på Arlanda börjar vi äntligen flyga mot London. När vi flugit ett tag säger en röst:
- Mina damer och herrar. Vi har olyckligtvis stött på ett problem. Var vänliga behåll lugnet och spänn fast er säkerhets bälten. Det kommer bli skumpigt och vi kommer nödlanda på Oslos flygplats.
Jag spänner fast mitt säkerhetsbälte och några minuter senare börjar flyget landa. Allt skakar och helt plötsligt skriker Tess till.
___________________________________________________________________
- Förlåt. Men det var ett jätte äkligt kryp. Ropar hon ångerfullt.
- Nu vet vi hur vi ska skrämma henne. Viskar jag till Harry som sitter bredvid mig.
Han bara hmmar till svar och tittar ut genom fönstret.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Nialls perspektiv:
Detta var nog den värsta flygturen jag varit med om. Först försening på en flygplats, sedan nödlanda och vänta på en annan. Jag sitter och kollar in twitter då min mobil piper till. På skärmen står det Älskling <3 och jag klickar snabbt upp smset.
- Hej sötnos. Saknar dig! Vgd? <3
Jag skriver snabbt ett svar:
- Hej älskling. Saknar dig mer :P Sitter fast på en flygplats i Norge. Vi var tvungna att nödlanda :( Sjd?
- Ush. Vet ni varför ni var tvungna att nödlanda? Sitter hemma i soffan och tittar på nåt dåligt TV program. Har gått och fått influensan :(
- Stackars älskling. Kommer snart hem och tar hand om dig. Lovar <3 Vet faktiskt inte varför vi var tvungna att landa.
- Okej. Hoppas ni kommer hem snart. Älskar dig <3
- Hoppas jag med. Älskar dig mer! <3
- Nej. Jag älskar dig mest!
- Nä. Jag älskar dig mest!! ;)
- Vi kan väl helt enkelt säga att vi älskar varann lika mycket ;D
- Ja. Puss Puss. Ses snart! <3
- Puss Puss <3 Älskar dig!
Louis kommer och sätter sig bredvid mig.
- Så. Ni är ett par på riktigt nu?
- Ja. Det är vi. Svarar jag lyckligt.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 20.
OBS: Detta har inget att göra med verkligheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Louis perspektiv:
- Vad gör vi nu? Frågar Josefin.
Vi sitter alla samlade (tjejerna och killarna) och försöker komma på en lösning.
- Jag vet inte. Förneka det? Dom har ju inga riktiga bevis. Svarar jag.
- Ja. Det är väl det enda vi kan göra. Om ni inte faktiskt böjar dejta. Alla ser ju att ni faktiskt gillar varann. Säger Niall och alla blir tysta.
___________________________________________________________________
Cassis perspektiv:
- Sorry. But we really need to talk to Cassi alone for a while. We talk to you later. Säger Anna och drar upp mig den hårda, flygplatsstolen.
- Okej. Hur gör vi? Du gillar ju Zayn. Det syns. Men du vet att ni inte kan säga till alla att ni är ihop bara sådär. Tar det slut kommer det knäcka dig och allt kommer bli tusen gånger värre om hela världen får reda på det. Jag har inget emot att ni blir ihop. Men ta det lugnt och håll det hemligt tills du är helt säker. Jag vill verkligen inte vara dum. Det vet du. Men jag älskar dig för mycket för att se dig bli sårad. Säger Anna vänligt och ser nästan ut att börja gråta.
- Jag håller med Anna. Vi har verkligen inte ha något problem med att ni blev ihop. Men ta det lugnt och var helt säker. För vill du verkligen att hela världen ska veta om ditt kärleksliv? Frågar Elin.
- Exakt. Det är ju därför vi inte pratar om vårat nuvarande kärleksliv med press eller fans och så vidare. Instämmer Josefin.
Jag känner hur tårarna börjar rinna.
- Åh. Gumman. Sluta gråta. Nu börjar jag med. Säger Anna och börjar gråta.
Det hela sluter med att vi alla 5 sitter och snyftar. Jag älskar verkligen dessa människor. Sanna vänner!
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Louis perspektiv:
Vi killar sitter fortfarande och pratar om hur vi ska lösa det här då tjejerna kommer tillbaka.
- Vi har kommit fram till att det är bäst att säga att allt bara var ett stort missförstånd och att Zayn och Cassi i nuläget inte är tillsammans. Men sen kan ju någon säga att det bara är en tidsfråga innan dom kommer börja dejta. På så sätt får vi bort ryktet men förstör inte deras chanser att bli ihop. Säger Josefin vänligt.
- Det är faktiskt smart. Jag kan säga att det bara är en tidsfråga. Då tar inte alla det superseriöst. Svarar jag.
- Bra. Om alla är med på det säger vi det på den där TV-showen imorgon kväll. Säger Anna leende.
- Hur kan du hålla reda på allt?
-Hon är vår lilla ordningsnisse. Svarar Tess glatt på min fråga.
Efter några timmar på Arlanda börjar vi äntligen flyga mot London. När vi flugit ett tag säger en röst:
- Mina damer och herrar. Vi har olyckligtvis stött på ett problem. Var vänliga behåll lugnet och spänn fast er säkerhets bälten. Det kommer bli skumpigt och vi kommer nödlanda på Oslos flygplats.
Jag spänner fast mitt säkerhetsbälte och några minuter senare börjar flyget landa. Allt skakar och helt plötsligt skriker Tess till.
OBS: Detta har inget att göra med verkligheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 19.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Tess perspektiv:
Vi har precis kommit tillbaka till vår bänk och är aningen anfådda. Jag sitter och läser en skvallertidning då jag får syn på en artikel som fångar mitt intresse.
- Cassi. Du måste se det här! Säger jag och tittar chockat på rubriken.
___________________________________________________________________
Cassis perspektiv:
___________________________________________________________________
Cassis perspektiv:
Tess visar oss snabbt artikeln och börjar sen läsa.
- Som alla säkert hört ska svenska tjejgruppen Loving ut på turné med det brittiska pojkbandet One Direction. Men vem kunde tro att det skulle finnas en kärleksriktning i detta samarbete? Cassandra (Cassi) Äng och Zayn Malik sägs nämligen ha fått starka känslor för varann. De sågs sitta och mysa på ett café i London för några dar sedan med sina grupp medlemmar och Zayn ska även ha fått följa med hem till Sverige för ett besök med Cassis föräldrar. Han hann även träffa Cassis expojkvän Oskar som säger att kärleken verkligen spirade mellan dem. " Jag visste inte att dom var ihop. Men det syndes rätt tydligt på dom då vi träffades ute" sa han i en intervju om det påtådda paret. Cassi och Zayn har ännu inte kommenterat ryktet, men mycket tyder på att det är kärlek i luften!
- VA?! Ropar jag och ryker till mig tidningen. Det är två stora bilder. En på mig och en på Zayn och mellan oss är ett rött hjärta. Det finns även en bild då vi satt och pratade vid fotograferingen i London.
- Det är inte sant! Oskar skvallrade. Säger jag och vill bara sjunka genom marken.
- Förlåt. Allt är mitt fel. Jag började allt. Säger Anna skamset och lägger en hand på min axel.
- Nä. Det är mitt. Det är ju jag som sa att du var ihop med Zayn. Säger Josefin.
- Nu är det som det är. Vi måste bara berätta för Zayn. Säger jag och försöker låta samlad samtidigt som jag ställer mig upp.
Med tunga steg går jag mot Zayn. Varför var Oskar tvungen att göra såhär?
- I need to talk to you. Säger jag till honom och visar honom tidningen.
- They think we are togheter. Oskar told them.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Louis perspektiv:
- Vad gör vi nu? Frågar Josefin.
Vi sitter alla samlade (tjejerna och killarna) och försöker komma på en lösning.
- Jag vet inte. Förneka det? Dom har ju inga riktiga bevis. Svarar jag.
- Ja. Det är väl det enda vi kan göra. Om ni inte faktiskt böjar dejta. Alla ser ju att ni faktiskt gillar varann. Säger Niall och alla blir tysta.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
