Taken Kapitel 27.
Jag satt och hoppade på stolen då jag skrev en del. Jippi Jippi Jippi. Så exalterad! Detta är sista kapitlet innan 2:a Janurari pga. att jag far på läger!
Och jag vet att alla kanske inte gillar att jag kraschar förhållanden, drömmar o.s.v. Men skriver det jag kommer på och vore den helt ärligt lika bra om dom bara blev tillsammans och levde lyckliga och problemlösa resten av sina liv? Jag fattar sjävlklart hur ni känner, jag vill ju inte att denna berättelse ska va så här. Men den blir förmodilgen bättre så småning om. Jag kan ju inte lämna det såhär! ;)
Gott Nytt År!!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Och jag vet att alla kanske inte gillar att jag kraschar förhållanden, drömmar o.s.v. Men skriver det jag kommer på och vore den helt ärligt lika bra om dom bara blev tillsammans och levde lyckliga och problemlösa resten av sina liv? Jag fattar sjävlklart hur ni känner, jag vill ju inte att denna berättelse ska va så här. Men den blir förmodilgen bättre så småning om. Jag kan ju inte lämna det såhär! ;)
Gott Nytt År!!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Jag skriver ett brev till Zayn:
Hi Zayn. You probably heard that....
___________________________________________________________________
Zayns perpektiv:
En vecka efter att vi sett tjejerna på TV är vi fortfarande på turné. Jag har nyss fått ett brev och börjar läsa:
Hej Zayn. Du har förmodligen hört att jag börjat träffa en annan kille. Det är inte det att jag inte gillar dig. För det gör jag verkligen. Men det går bara inte. Skulle vi va ihop skulle jag va tvungen att flytta till England för att få det att funka och jag kan inte göra det just nu. Jag behöver mitt hem och mina kompisar. Min trygga miljö. Den här killen bor inte i samma stad som jag, men det är ändå en stor skillnad. Honom kan jag prata MITT hemspråk med och träffa på helgerna. Vi vill båda ungefär samma saker i livet. Jobba hårt, bo i ett lugnt, svenskt kvarter med massa barnfamiljer och ja. Skaffa familj om några år. Och dina barn kommer ju stå i rampljuset eller, paparazzi ljuset, vilket jag inte kan utsätta någon jag älskar för. Jag vet inte riktigt hur jag ska utrycka mig. Det går bara inte. Jag klarar inte av ett långdistans förhållande och jag kan inte flytta. Och helt ärligt tror jag att jag älskar den här killen. Jag tror han är den rätta. Du kommer hitta en tjej som kommer avguda dig och som är perfekt för dig. Men den tjejen är inte jag. Förlåt mig. Ha ett bra liv. Jag vet att allt kommer gå bra för dig.
Hälsningar Cassi.
Jag lägger bort brevet och sitter bara tyst.
- Vad är det? Frågar Louis nyfiket och sätter sig bredvid mig på en soffa i turnébussen.
Jag räker honom brevet och han läser.
- Hon har på sätt och vis rätt Zayn. Allt rasar samman för henne just nu och hon behöver någon som kan va där för henne hela tiden. Och du kommer hitta någon.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Elins perspektiv:
- Älskling. Är du klar? Frågar Lukas vänligt.
- Ja. Jag kommer. Svarar jag och sätter på mig mina svarta klackar.
Jag har lockat mitt hår, sotat ögonen lite lätt, lagt på ett rött läppstift och har på mig en svart fodralklänning. Vi ska på middag med tjejerna, våra familjer och massa andra vänner för att fira Lukas kontrakt med Tre Kronor, svenska hockeylandslaget.
Lukas ställer sig upp.
- Tack för att ni alla är här ikväll. Detta är inte bara en viktig kväll för mig för kontraktet. Utan även för en fråga jag har. Säger han innan han ställer sig på ett knä vid mig.
- Elin. Jag älskar dig mer än allt annat. Vill du gifta dig med mig?
- Ja. Ja. Ja, det är klart. Får jag fram.
Jag gråter lyckotårar medans han sätter på mig en guldring med en liten, rund diamant på. Den vackraste ringen jag någonsin sett. Han kysser mig och alla hurrar och våra föräldrar kramar om oss. Efter dom är det tjejernas och Lukas kompisars tur.
- Du är förlovad. Säger Tess glatt hystersikt.
- Jag vet. Jag har aldrig varit så här lycklig. Instämmer jag.
Hela jag skakar. Jag är fölovad med min andra halva. Min älskling.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Louis perspektiv:
Allt verkar vara aningen suddigt för Zayn och Harry. Dom finns där, men ändå inte. Det är som om dom förlorat en del av sig själva, en del dom behöver. Vi hade planerat att fira nyår i Sverige medans tjejerna fortfarande var här. Men just nu verkar det inte som en toppen idé. Turnén går annars väldigt bra. Det är värsta kicken att höra allt skrik från fansen och göra något man älskar.
- Jag tycker att vi borde fara till sverige ändå. Säger Harry helt plöstligt.
- Är det verkligen så smart? Frågar Liam vänligt.
- Varför inte? Ni tar med er era tjejer och vi upptäker stockholm. Hur stor chans är det helt ärligt att vi ska träffa. Dom.
- Okej. Vi har ju inte bokat om biljetterna. Så visst. Det kan nog va bra att komma bort ett tag. Instämmer jag.
- Då far vi imorrn då. Som planerat.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Tess perspektiv:
- Du ska svänga där. Säger jag till Mattias som kör bilen med mig, Anna, Cassi och Kevin.
- Nej. Det är det inte. Säger han bestämmt.
- Jo. Sväng. Nej. Ah. Varför körde du förbi? Lukas svängde ju.
Vi kör igenom Stockholm. Det är mörkt och vi har kört hela dagen. Vi började klockan sju imorse hemma i Norrland och försöker hitta till Arons (Annas pojkväns) lägenhet,
- Om du svänger därborta och sen svänger direkt igen kan vi nog ta oss tillbaka. Säger Anna.
Efter att ha kört runt i en timme är vi äntligen framme. Aron kommer ut ur ett stort våningshus och Anna slänger sig i hans armar. Det får mig att sakna Harry. Jag ville inte lämna honom. Men precis som med Cassi och Zayn skulle det inte funka. Jag klarar inte av ett långdistans förhållande eller den världen han lever i. Allt förstördes och det finns inte mod att kämpa vidare. Pressen säger att det var en bilolycka Robin dog av. För det är det som dom fått veta. Men det är inte sanningen. Den är mörkare och långt mer hemsk. Jag måste skydda dem jag älskar. Och för att göra det kan jag inte komma i närheten av Harry igen. Inte ens höra hans röst.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Kommentarer
Postat av: isa
shit bra mer nu genast ;) XX
Postat av: Anonym
As bra meeer!!
Postat av: keekar
woooow!!!
Postat av: Julia
Började bokstavligt talat gråta när jag läste bravet från Cassi... :'( Jag hoppas värkligen att dom kommer träffas igen! <3
Trackback
