One Direction Novellen

 OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:

___________________________________________________________________________________________________

Harrys perspektiv:

Intervjun är klar och tjejerna har stuckit. Jag vet inte riktigt vad det var med dom. De verkade så jordnära på något sätt.

 - Harry boy. Vad tänker du på? Frågar Louis skämtsamt och knuffar till mig.

 - Dom där tjejerna i Loving. Jag tror vi kommer trivas tillsammans. Hoppas bara dom inte tycker vi är knäppa. Svarar jag.

 - Dom lär ju glömma det så småning om. Vad sägs om att vi drar på stan och shoppar lite innan vi måste tills studion. Säger Zayn glatt.

 - Ja. Shopping! Instämmer Niall och med det kör vi in mot ett shoppingcenter.

 

Jag vaknar av att planet är på väg att landa och med Josefins huvud sovande på mig.

 - Cassi. Josefin. Vi ska landa. Vakna nu. Säger jag vänligt samtidigt som jag lätt knuffar lite på dom. Cassi öppnar sakta sina ögon och gäspar stort.

 

En kvart senare:

Vi har precis hämtat våra väskor och går trötta mot utgången då min mobil helt plötsligt börjar ringa. På skärmen står det chef Robin, så jag svarar.

 - Hej. Det är Anna.

 - Hej. Robin här. Ville bara påminna om att ni ska vara på en radiostation för att bli intervjuade med One Direction om en halvtimme. Säger han vänligt.

 - Vänta, va? Vi har ju inte ens lämnat flygplatsen än. Utbrister jag stressat.

 - Okej. Lugna dig. Ta er till radiostationen. Chaffören vet vägen och vi löser resten sen.

 - Visst.

 - Skynda er nu. Jag ringer er sen. Hejdå.

 - Hejdå.

Jag lägger på och säger till tjejerna att vi måste skynda oss till en radiostation, så vi springer allihop.

När vi väl sitter i bilen utbrister Elin.

 - Tjejer. Det kommer vara massor med fans med kameror där och ta kort som dom kommer lägga upp på internet.

 - Så? Frågar Cassi förvånat.

 - Har ni inte tänkt på hur vi ser ut?

 - Åh nej. Skrattar Josefin fram och snart sitter alla och skrattar. Vi har verkligen fått för lite sömn.

 - Vi kör på en naturligt avslappnad stil!

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Nialls perspektiv:

Jag och killarna sitter på en radiostation och väntar på att tjejerna som vi ska turnéra med ska komma. Jag sitter och tittar ner på mina jeans. Ush, va tråkigt.

 - Harry. Ge hit min mobil. Säger helt plötsligt Liam och slänger sig efter Harry. Snart hav vi alla börjat busa, så när fem personer kliver in i rummet ligger vi i en hög på golvet.Allt blir tyst. Så pinsamt. Vi vänder oss sakta om och tittar på personerna som stirrar tillbaks på oss. Det är fem tjejer. En rödhårig, en brunett, två blonda och en med en hårfärg jag inte vet hur jag ska förklara, blondorangeröd kanske. Alla har på sig mjukiskläder och morgonrufsigt hår. När vi stått där ett tag och bara granskat varann kommer en av producentera till radioprogrammet fram till tjejerna och säger vänligt.

 - Hej. Ni måste vara Loving. Jag heter Diana och jobbar här. Ni ska snart gå live.

 - Hejsan. Japp. Det är vi som är Loving. Trevligt att träffas. Svarar den ena blonda tjejen glatt.

 - Hej. Instämmer resten av tjejerna leende.

 - Ja. Nu måste jag tyvär gå. Vill ni något är det bara att säga till Patricia som sitter där borta. Säger Diana och pekar mot en korridor.

 - Okej. Tack så mycket. Svarar en av tjejerna innan Diana går.

 - Hej tjejer. Vi är One Direction. Vi ska bli bästisar allihop. Ropar Louis skämtsamt till tjejerna samtidigt som han går mot dem. De har alla börjat fnissa.

 - Haha. Hej. Vad trevligt. Ja. Vi är då som sagt Loving. Jag heter Teresa, men kallas för Tess. Säger den rödhåriga tjejen vänligt.

 - Och jag heter Anna. Säger hon med det annorlunda håret.

 - Mitt namn är Cassandra. Men kalla mig för Cassi om ni vill. Säger den ena blonda tjejen.

 - Och jag är Josefin. Säger den andra blonda.

 - Då återstår bara jag. Elin är mitt namn. Säger den brunetta.

 - Jag är Louis. Och därborta står Harry, Zayn, Liam och Niall. Säger Louis glatt och ler mot tjejerna.

 - Hej. Ja, det är då jag som är Liam. Trevligt att träffa er. Hade ni en bra flygresa? Frågar Liam vänligt tjejerna.

 - Nja. Planet var försenat och vi visste inte att vi skulle hit. Så vi fick stressa från flygplatsen. Men det är lugnt. Tack för att du frågade. Svarar Elin vänligt.

En kvinna kommer fram till oss och säger att det är dags att bli intervjuade nu. Vi följer efter henne in till ett rum där radioprataren som är i 40års åldern säger:

 - Ja. hörrni. Ni är dom äntligen här. One Direction och Loving. Välkomna hörrni.

 - Tack. Svarar alla.

 - Så jag måste bara fråga er tjejer om det är lugnt. Hur har ni modet att gå ut som ni gör just nu. Ta inte illa upp, ni är jätte vackra. Men de flesta kvinnor och tjejer skulle inte gå ut utan att bli fixade om de visste att de skulle bli fotograferade och träffa killar. Jag är bara faschinerad över att ni inte verkar bry er alls. Frågar han vänligt.

 - Åh, tack. Helt ärligt så bryr vi oss inte så mycket. Vi sminkar oss för att det ger mer självförtroende och för att det är kul. Men vi har verkligen inga problem med att visa upp oss osminkade med påsar under ögonen och rufsigt hår i mjukiskläder. Svarar Cassi.

 - Och sen har vi inte haft tiden idag heller. Vi landade för lite mer än en timme sen. Instämmer Tess.

 - Ni går ju fortfarnade i skolan tjejer. Hur funkar det? Frågar intervjuaren.

 - Det går jätte bra. Vi bryr oss verkligen om våra betyg, så vi pluggar hårt, går till skolan så ofta vi kan och kommer distans plugga nu under turnén. Svarar Elin.

 - Vem är den smartaste av er? Frågar han.

 - Ingen av oss. Vi har alla våra starka ämnen, så det går verkligen inte att säga att någon är smartare än den andra. Vissa är bättre på en del saker än andra helt enkelt. Säger Anna leende.

Intervjuen går snabbt och den sista frågan som ställs är vilka som är singlar.

 - Jag och Louis har flickvän. Men annars är resten singlar, Svarar Liam.

 - Det finns minst en i gruppen som har pojkvän. Men vi säger inte vem eller vilka som har, hur många det är som har och så vidare. Vi svarar alltid att det är en hemlighet. Man får själv gissa om vem det är av oss som har och inte, för vi kommer säga att vi varken är singlar eller har pojkvänner. Oj, det där lät knäppt. Svarar Anna glatt.

 - Ja. Tack så mycket för att ni kom. Säger intervjuaren innan vi avslutar.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Josefins perspektiv:

 - Ah. Jag vill bara lägga mig och sova. Säger jag trött.

 - Samma här. Men vi ska vi va i en studio om två timmar. Berättar Anna lugnt.

 - Vi drar till hotellet. Byter om, sminkar oss och äter lite frukost. Sen drar vi ut och gör nåt innan vi måste till studion. Säger Cassi.

 - Jag gillar den idéen.


 OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

Här kommer det första kapitlet av min novel om One Direction.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.


Cassis perspektiv:

 - Redo tjejer? Frågar vår maneger Robin oss vänligt.

 - Ja. Svarar jag lugnt och greppar Annas hand.

Jag hör hur fansen skriker därute och tar ett djupt andetag innan Robin säger att det är dags att gå. Vi går igenom en lång korridor och väntar bakom en scen tills programledaren säger:

 - Låt mig välkomna de vackra tjejerna i Loving.

Jag ler stort och går ut efter Teresa och Josefin. Jag skakar hand med mannen som ska intervjua oss och sätter mig på stolen mellan Anna och Tess.

 - Så kul att ha er här tjejer.

 - Tack. Det är underbart att va här. Svarar Elin glatt.

 - Så tjejer. Det har snart gått ett år sen Robin hörde er sjunga på er skolavslutning, Mycket har förändrats sen dess.Saknar ni ert gamla liv någon gång?

 - Nja. Hemma i Norrland lever vi ju nästan som vanligt. Vi går till skolan, pluggar, går på stan och så vidare. Men när man är ute i storstäder eller på någon konsert eller så är det ju en otrolig skillnad. Men vi älskar det. Svarar Tess leende.

 - Varför är sammanhållningen så bra mellan er?

 - Vi har varit bästisar sen sexårs och gått i samma klass sedan dess. Dom här tjejerna är inte bara mina gruppmedelemar och bästa vänner. De är en del av min familj. Jag kan alltid lita på dem. Säger jag och publiken awwhhar!

 - Desamma Cassi. Instämmer Anna och kramar om mig.

 - Så skönt att höra att ni står varann så nära. Har någon av er någon kille som står er riktigt nära? En pojkvän alltså. Frågar interjuvaren.

 - Ja. Alltså det finns ju någon slash några i gruppen som har. Men vi har bestämmt att hålla dem hemligt om vem slash vilka som har på grund av att det skulle förända killens slash killarnas liv så mycket. Svarar Josefin vänligt.

 - På tal om killar. Ni ska ju ut på turné med One Direction. Hur känns det?

 - Det känns jätte kul. Vi flyger till London inatt och övar tillsammans med dem och sedan far vi ut på europa turnén om en vecka. Säger jag.

 - Många tjejer är riktigt avundsjuka. Men som jag har förstått det har ni inte ens träffat killarna än?

 - Nej. Vi har inte ens pratat med dem. Vi har övat här i Sverige och dom i England. Det var lättast så eftersom vi har skola och så. Svarar Anna.

 - Så det kan bli totalt kaos när ni ska uppträda?

 - Haha. Ja, kanske. Men det tror jag inte. Vi har ju en vecka på oss att öva tillsammans.

 - Och går det dåligt så kommer det ju bara vara dom första konserterna. Instämmer Tess skrattande.

 - Det var all tid vi hade. Tack så mycket för att ni ville komma och lycka till med turnén. Efter pausen ska Stefan visa oss hur man bäst använder kakaopulver när man lagar kladdmuffins.

Vi reser oss alla upp och skakar återigen programledarens hand.

 - Flyget går om fyra timmar. Så vi måste fara om en och en halv timme. Säger Anna samtidigt som vi går mot vår loge.

 - Oki doki. Reser vi i mjukisbyxor och luvtröja som vanligt? Och uggs såklart? Frågar Elin.

 - Nej. Jag hade tänkt åka i högklackat och kortklänning. Svarar jag skrattande och puffar till Elin lätt.

 

En timme och femton minuter efter vi alla hunnit duscha, tvätta håret, ta bort sminket och byta om. Jag sitter ute i korridoren till TV kanalen där vi ganska nyss blivit intervjuade och smsar med min kille Lukas.

Okej. Jag älskar dig med. Puss <3
Svarar jag honom innan jag lägger ner mobilen i min röda tygväska. Jag drar upp luvtröjan jag har på mig och andas in doften av Lukas. Det är egentligen hans tröja, men jag har lånat med mig den. Fast han är snyggare i den. Jag kan se hur han står där med den här gröna tröjan, jeans och det blonda, korta håret lite rufsigt i en korridor i vår skola. Det var så han såg ut första gången vi träffades, för snart tre år sen. Det var kärlek vid första ögonkastet.

 - Sitter du här och dagdrömmer om din hockeyspelare. Säger Josefin retsamt samtidigt som hon sätter sig bredvid mig på golvet.

 - Ja. Vi träffades senast imorse men jag saknar honom redan så mycket att det gör ont. Svarar jag sorgset.

 - Gumman då. Kom här. Ni ses snart igen och ni kommer ju prata och smsa varje dag. Mumlar hon vänligt samtidigt som hon kramar om mig.

- Mina damer. Vi ska nu gå mot vår skjuts som ska eskortera oss mot nästa anhalt varav vi därifrån kommer lämna detta land för ett annat. Ropar Tess dramatiskt samtidigt som Anna och Cassi skrattar hyseriskt i bakgrunden. De rent av ligger på golvet och rullar runt med tårfyllda ögon. Deras skratt smittar av sig och snart skrattar jag och Josefin lika hyseriskt.

 - Nä. Nu måste vi nog ärligt fara. Säger Anna fnissande samtidigt som hon borstar bort lite damm från sina svarta mjukisbyxor och sin ljusblåa luvtröja med ett tecknat hjärta på.
 - Du har så rätt. Instämmer Tess och drar upp Cassis rosa luva över hennes huvud.

 - Har ni tänkt hur knäppt det måste se ut? Säger jag samtidigt som vi går mot utgången.

 - Vad?

 - Att vi alla har svarta uggs och mjukisbyxor och sen så färgglada cardigans. Vi måste se ut lite som en regnbåge.

 - Haha. Jadu. Rosa, blå, grön, röd och orange. Jag skulle nog mer säga att vi liknar en solnedgång över hav och gräs. Fnissar Josefin fram.

 - Folk måste tro att vi är fulla eller nåt. Viskar Cassi skrattande fram och tittar mot en man som står och glor på oss där vi går.

 - Spela roll. Vi är dom vi är. Säger Anna leende.

 - Galna som bomben. Instämmer Tess och öppnar dörren ut till den mörka december natten. Där ute står en stort bil med en chafför som håller på att packa in våra väskor.

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

Josefins perspektiv:

Vi sitter på Arlanda och halvsover. Klockan är 03.15 och planet är försenat. Känns ju jätte kul.

 - Hänger någon med och köper läsk? Jag behöver socker annars kommer jag helt ärligt somna. Frågar Cassi innan hon gäspar.

 - Ja. Jag behöver också det. Svarar Anna och ställer sig upp från bänken där hon och Cassi satt.

 - Jag följer med er. Socker är nog bra för oss alla om vi inte vill missa planet. Mumlar jag trött.

Vi är precis på väg att gå till en affär då det hörs ur högtalarna:

 - Flyget till London är nu redo för bordning.

 - JA! Äntligen. Säger Tess och tar sin väska i ena handen och Josefins i andra och börjar gå mot gaten.

 - Snacka om bra tajming. Vi hann ju bara resa oss innan vi ska gå på planet. Gäspar Cassi fram medan vi går. När vi kommer fram till den sista kontrollen visar vi boarding kort och pass innan vi går på planet. Jag slår mig trött ner bredvid Cassi på flygpansstolen och spänner fast bältet. Det tar en kvart innan planet lyfter och så fort vi är i luften somnar jag med huvudet på Anna som sitter bredvid mig. Hennes axel var verkligen mjuk.