I Want Kapitel 4.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
”Hej mamma.” Säger jag glatt.
”Hej älskling. Hur är det?” Svarar hon vänligt.
”Det är bra. Saknar er, är trött och så. Själv då. Hur har alla det där hemma?”
”Vi saknar dig med. Annars är det är bara bra. Har inte hänt så mycket sen du for igår.”
”Okej.”
”Hur är det med London då? Trivs du i ditt nya hem?”
”Nja. Alltså det är ju inget fel själva stan eller lägenheten. Jag vill bara inte riktigt bo så här.”
”Jag vet gumman. Och du vet att du alltid kan flytta hem. Men du flyttade ju av en andledning. Du är kär i den killen eller hur?”
”Ja. Jag får fjärilar i magen av att bara tänka på honom. Men det känns ändå svårt att bara lämna allt.”
”Det är alltid svårt i början. Ge det lite tid.”
”Tack mamma. Du är bäst.”
”Åh gumman. Jag älskar dig.”
”Jag älskar dig med mamma.”
”Jag måste sluta nu. Dina duktiga bröder har lagat mat.”
”Haha. Håller tummarna att du inte får en matförgiftning” Säger jag och börjar skratta.
”Jag hörde det där lillan.” Hör man min äldsta bror Klas säga i bakgrunden.
”Ja gumman. Men vi pratar mer imorgon. Hälsa pojkvännen din och va rädd om dig. Jag älskar dig.” Säger mamma vänligt och tårar bildas i mina ögon.
”Desamma. Hejdå mamma.”
”Hejdå gumman”
Samtalet avbryts och jag känner för att bara bryta ihop. Allt känns så främmande och läskigt. Jag hoppas verkligen att jag vet vad jag gör.
Jag sitter och kollar på gamla bilder på datorn samtidigt som jag lyssnar på musik efter att ha avslutat mitt samtal med mamma. Jag känner återigen tårarna bränna bakom mina ögonlock då jag ser en bild på Jocke, en av min bror Klas bästa vänner, en kille som var som en extra store bror för mig. Han dog i en bilolycka för snart tre år sen.
3År sen:
Jag sitter och pratar med min dåvarande pojkvän på datorn (han var komiskt nog också engelsk) då jag hör en stor smäll och hur Klas skriker av smärta. Snabbt springer jag ut ur mitt rum och till rummet bredvid där Klas bor. Jag möts av en syn jag aldrig innan sett. Klas sitter i fosterställning på golvet och gråter med händerna för ögonen. När han hör mig komma in i ögonen viskar han sorgset och svagt. ” Jocke är borta. Han är död.”
Mina kinder är blöta och jag tittar som fastfrusen på bilden där Klas och Jocke står och har varsin arm om mina axlar med stora leenden på sina läppar och i sina studentmössor. Dom hade precis tagit studenten. Bilden togs bara tre dagar innan han försvann. En vecka efter det gjorde min kille slut och jag förstod inte riktigt vad det var han sa, men det var något om att jag var otrogen. Hela min kropp bara skakar. Varför? Varför? Jag vill ha tillbaka Jocke. Han var alltid så glad. Inget har varit sig helt likt efter att han försvann. Klas blev sig inte lik.
”Sweety. What is it?” Frågar en röst oroligt samtidigt som någon sätter sig bredvid mig på den tomma stolen.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
