One Direction Novellen

OBS. Detta har inget med verkligheten att göra utan är till 99 % byggt på fantasi.

Taken Kapitel 34.

 

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:

Josefins perspektiv:

Vi festar i flera timmar. När vi vid fyra timmen börjar gå mot en snabbtmatsresturang med begär efter hamburgare är alla helt galna på socker och överskottsenergi. Ingen ville rikitgt dricka efter allt som hänt, men man kan ju ha lika kul ändå!

 - Är det där en vattenpump? Frågar Cassi glatt och släpper Samuels hand för att springa fram till den.

 - Jag brukade jämt försöka klättra upp på såna här när jag var liten. Men var alltid för kort. Kommer ni ihåg det? Fortsätter hon.

 - Ja. Försök nu. Du kan ju inte va lika kort längre. Säger jag glatt.

Hon försöker klättra upp på den men det ser mer ut som om hon ska flyga. Helt plötsligt halkar hon till och ramlar ner med ett brak. Allt blir tyst.

 - Cassi? Frågar en bekant röst och sju figurer kommer gående emot oss.

 

__________________________________________________________________________________

 - Nej Nej Nej. Vars ska vi ta vägen. Dom har sett oss. Vi kanske kan springa. Men det är för mycket snö. Åh. Detta är inte bra. Inte bra alls. Babblar Cassi nervöst på samtidigt som Samuel försiktigt drar upp henne från marken.

 - Gumman. Lugna ner dig. Gå ni så går jag och så uppehåller vi dom. Säger Samuel lugnande innan han mjukt kysser Cassi.

 - Jag vet inte. Mumlar jag.

 - Gå. Vi tar hand om det här. Ta min nyckel så ses vi hemma sen. Jag smsar, på svenska, då vi är utanför dörren, så kan ni låsa upp. Okej. Säger Aron och ger Anna en nyckel.

 - Visst. Men lova att inte göra något dumt. Svarar Anna och tar emot nyckeln.

Det känns som om man är med i någon romantisk film gånger tre. Snön bara väller ner och Anna och Aron står och kysser varann, Elin och Lukas gör samma sak och även Cassi och Samuel.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Nialls perspektiv:

Det tar ett tag innan vi kommit fram och även fast vi skyndar oss ser vi tjejerna säga hejdå och gå sin väg. Killarna kommer emot oss och ser inte direkt super glada ut.

 - Kan ni inte bara lägga av? Fattar ni inte att dom inte vill träffa er? Säger Mattias lugnt, men ändå lite argt.

 - Vi är väl iallafall värda en förklaring. Svarar jag.

 - Okej. En kortfattad förklaring. Hänger dom med er skadas dom på ett eller annat sätt. Och ni kan ju bara glömma att vi kommer låta det hända. Förklarar Cassis kille.

 - Visst. Ni bryr er om dom. Men det gör vi med. Säger Harry och med det är diskussionen igång.

Det svärs och alla är förbannade. Det som egentligen höll på i max fem minuter känns som två timmar. Helt plötsligt hörs ett skrik från långt bort.

 - CASSI! Skriker hennes kille och börjar springa med resten efter sig.

 

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _

 

Elins perspektiv:

Med långsamma steg så att vi inte ska halka går vi. Jag har en dålig känsla. Som om nåt är fel. När vi rundat ett hus händer det. Allt blir svart och det sista jag hör är Cassis livrädda skrik.

 

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi

as bra meeeeer!!!

Omgomgomgomgomgomg!! Mitt hjärta slår typ i 15O! Skit bra!

OMGOMGOMGOMGOMG kan hjärtat slå 210??

Omgomgomgomgomgomg!! Mitt hjärta slår typ i 15O! Skit bra!