Taken Kapitel 5.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.


I förra kapitlet:
Zayns perspektiv:
Jag ser Cassi gå ut med en allvarlig min och slå in ett nummer på sin mobil. Jag tänker inte så mycket på det. När hon varit ute i tio minuter går jag ut till trappan. Jag ser henne sitta där med ryggen mot mig. Vänta lite nu. Gråter hon?

___________________________________________________________________________________________________


Cassis perspektiv:
Tårarna bara rinner. Varför? Varför? Det gör så ont! Jag sitter bara i trappan och låter tårarna komma. Kunde jag på allvar tro något annat? Hur kunde jag ens hoppas... Mina tankar avbryts av att en röst försiktigt frågar:
 - Cassi? Are you okey?
Jag vänder mig och ser Zayn stå och titta in i mina rödgråtna ögon.
 - Yeah. Thanks for asking. Svarar jag och försöker dölja smärtan och låta glad. Jag reser mig upp och börjar gå tillbaks till tjejerna. Den första som ser mig då jag kommer in i rummet är Anna. Hon greppar min hand och drar ut mig till trappan igen. Zayn har gått tillbaks till dom andra, så det är bara vi där.
 - Gumman. Vad sa han? Frågar hon vänligt och kramar om mig.
 - Han. Han ska flytta ihop med henne. Hur kunde jag tro att han fortfarande älskade mig? Snyftar jag fram och börjar gråta hyseriskt.
 - Såja. Allt kommer ordna sig. Jag lovar. Han vet inte vad han missar. Tröstar hon.
Jag börjar sakta släppa taget om henne.
 - Satsa på turnén nu. Låt honom inte förstöra det för dig. Säger Anna och med det kan jag andas igen.
 
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
 
 
Nialls perspektiv:
Zayn kommer och sätter sig bredvid mig medans Anna drar med sig Cassi ut igen. När dom kommer tillbaks sätter sig dom och börjar prata svenska med tjejerna.
 - Allvarligt. Hur länge har ni känt varann. Ni ser ju typ på avstånd om nåt är fel med dom andra. Frågar Harry tjejerna.
 - Vi är uppvuxna tillsammans. Våra pappor var bästisar och innan det var våra farföräldrar bästisar och så vidare. Vänskpen mellan våra familjer är obrytbar och går längt tillbaka. Vi är vänner från vaggan till graven. Svarar Anna och kramar om Cassi,
Dom säger något i kör och ler.
 - Hörrni. Vad sa ni? Frågar jag förvirrat.
 - Vänner för alltid!
 
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
 
Elins perspektiv:
Andledningen till att vi är i studion är att vi ska ha ett möte med turné chefen. Han berättar om hur vi ska träna i veckan, vilka hotell vi kommer bo på, hur scenen kommer se ut o.s.v. Jag försöker verkligen lyssna, men orkar inte. Jag är för trött. Tur att Anna memorerar och skriver ner allt. Vår lilla ordningsnisse!
Det är inte alla som har såna underbara vänner som jag. Vänner som man kan ringa mitt i natten när man är ledsen eller rädd. Vänner som släpper allt när man behöver dom. Vänner som går upp i vikt med en då man gjort slut med sin pojkvän och är jätte deppig. Vänner som står ute och väntar i spöregn, kyla och blåst på att ens föräldrar ska hämta upp en. Vänner som helt enkelt alltid finns där. Som älskar en för den man är. Visst, vi bråkar ibland och det har hänt att vi inte pratat på en månad. Men när det verkligen gäller finns dom där. Redo att försvara och trösta. Min mobil vibrerar och jag kollar snabbt vad det står:
Hej älskling. Ville bara berätta att jag kom med. Jag ska utomlands och spela landskamp. Jag saknar dig mr än ord kan beskriva. Älskar dig. Puss <3
Lukas är så gullig alltså. Jag har sån tur att ha honom som min pojkvän. Jag skriver snabbt ett svar.
GRATTIS!!! Vad stolt jag blir. Jag visste att du skulle klara det! Jag saknar dig med. Otroligt mycket. Jag ringer dig ikväll. Älskar dig. Puss <3
 - Lukas ska spela match utomlands. Viskar jag i Josefins öra.
 - Wow. Gratta honom från mig sen. Vi borde köpa en grattis present eller nåt. Viskar hon tillbaks.
 - Vet du hur smart du är. Varför tänkte inte jag på det?
 - Du tänkte på hur mycket du älskar honom. Kärlek gör en blind minns du va!
 
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
 
Annas perspektiv:
 - LÄGG AV. VAD ROLIGT! HAN MÅSTE VA SÅ GLAD. Skriker Tess samtidigt som vi hoppar runt av lycka.
 - Hörrni. Jag kom presis på den perfecta presenten. Utbrister jag. Det är ju självklart!

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

Detta kaptiel är till mina kompisar. Ni är BÄST! Tack för att ni alltid finns där!

Kommentarer
Postat av: Julia

Sjukt bra! Som vanligt! Längtar redan till nästa <3

2011-12-04 @ 12:38:46
URL: http://onenewstory.blogg.se/
Postat av: Julia

Sjukt bra! Som vanligt! Längtar redan till nästa <3

2011-12-04 @ 12:39:03
URL: http://onenewstory.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0