Paus.
Hej.
Jag vet själv hur less man brukar bli när man väntar på något. Så jag tänkte berätta att jag bestämmt mig för att ta en paus ett tag pga. att det inte finns idéer, tid, ork eller tillräckligt med drivkraft.
Förhoppningsvis kommer jag snart tillbaka och kan skriva.
Tack för alla som har läst. Att se 60 unika besökare och 183 sidvisningar var en otrolig känsla. Tack!'
Ha det bra så hoppas vi att skrivandet snart kan vara igång igen.
Jag vet själv hur less man brukar bli när man väntar på något. Så jag tänkte berätta att jag bestämmt mig för att ta en paus ett tag pga. att det inte finns idéer, tid, ork eller tillräckligt med drivkraft.
Förhoppningsvis kommer jag snart tillbaka och kan skriva.
Tack för alla som har läst. Att se 60 unika besökare och 183 sidvisningar var en otrolig känsla. Tack!'
Ha det bra så hoppas vi att skrivandet snart kan vara igång igen.
Another World Kapitel 6.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Zayns perspektiv:
- Zayn. Du dreglar ju nästan. Sluta glo på henne. Säger jag glatt.
Vi ser den andra gruppen gå. Jag vet inte varför. Men jag känner igen den där Jonte. Jag kan verkligen inte få det att klicka men han är så bekant.
- Nu drar vi. Jag vill äta. Ropar Niall.
Vi bestämmer oss för att stanna och äta på en resturang men vet inte vart vi ska.
- Kan du inte kolla med den där tjejen du träffade om hon vet någon bra? Vi kan ju hämta upp henne på vägen. Frågar Viktor.
Jag tar fram mobilen och skriver: Hej Nea. Tommy Kommy här. Jag och resten av gänget tänkte fara ut och äta. Vill du följa med? Ps. Vet du nån bra resturang?
Efter någon minut låter min mobil och på skärmen står det Nea.
Hej Tomsy. Klart jag hänger med. Känner ju ingen annan här och jag minst sagt ÄLSKAR mat! Vet ett ställe nära mig.
Jag skriver snabbt att hon ska smsa sin address så att vi kan hämta upp henne.
Vi far till en liten, mysig resturang. Jag är verkligen hungrig. Precis då jag ska gå in genom dörren hör jag hur någon ropar mitt namn. Vi stannar alla upp och vänder oss om. Jag möts av det vackraste jag någonsin sett.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Zayns perspektiv:
Jag vänder mig om och tittar på Angelicka som står och pratar med Jonte om något. Hon vrider på huvudet och våra blickar möts igen. Jag tror jag kommer falla genom marken. Dom där ögonen trollbinder mig verkligen
- Zayn. Du dreglar ju nästan. Sluta glo på henne. Säger jag glatt.
Vi ser den andra gruppen gå. Jag vet inte varför. Men jag känner igen den där Jonte. Jag kan verkligen inte få det att klicka men han är så bekant.
- Nu drar vi. Jag vill äta. Ropar Niall.
Vi bestämmer oss för att stanna och äta på en resturang men vet inte vart vi ska.
- Kan du inte kolla med den där tjejen du träffade om hon vet någon bra? Vi kan ju hämta upp henne på vägen. Frågar Viktor.
Jag tar fram mobilen och skriver: Hej Nea. Tommy Kommy här. Jag och resten av gänget tänkte fara ut och äta. Vill du följa med? Ps. Vet du nån bra resturang?
Efter någon minut låter min mobil och på skärmen står det Nea.
Hej Tomsy. Klart jag hänger med. Känner ju ingen annan här och jag minst sagt ÄLSKAR mat! Vet ett ställe nära mig.
Jag skriver snabbt att hon ska smsa sin address så att vi kan hämta upp henne.
Vi far till en liten, mysig resturang. Jag är verkligen hungrig. Precis då jag ska gå in genom dörren hör jag hur någon ropar mitt namn. Vi stannar alla upp och vänder oss om. Jag möts av det vackraste jag någonsin sett.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Snart nytt kapitel
Hej!
Förlåt för att det inte kommit något kapitel på några dar men är verkligen mycke. Har fixat min tandställning, varit med kompisar, pluggat, pluggat och fått magsjuka. Men kommer ut ett nytt kapitel senast imorrn.
Förlåt för att det inte kommit något kapitel på några dar men är verkligen mycke. Har fixat min tandställning, varit med kompisar, pluggat, pluggat och fått magsjuka. Men kommer ut ett nytt kapitel senast imorrn.
Another World Kapitel 5.
Kort kapitel jag vet. Men har tyvär inte riktigt tid. Har trots att skolan nyss börjat sjukt mycket.
Efter dom kommer Simon och några fler. Mötet börjar och det enda som sägs är hur scenen, programmen och så vidare ska se ut.
I förra kapitlet:
Zayns perspektiv:
Dörren öppnas igen och in stiger fyra killar och bakom dom går en vacker tjej. Hon ler och våra blickar möts.
- Wow. Viskar Harry.
Efter dom kommer Simon och några fler. Mötet börjar och det enda som sägs är hur scenen, programmen och så vidare ska se ut.
- Några invändningar mot det? Frågar turnéledaren.
- Hm. Alltså. Vore det inte lättare att man kör två till tre program per grupp innan man byter. Alltså typ kör varannan gång. På så sätt blir det inte så långa pauser hela tiden och man har mer tid att byta om inför nästa låt. Säger den där vackra tjejen vänligt.
- Det var faktiskt en bra idé. Vi ska jobba på den. Men är det inte något annat så är mötet slut.
Alla ställer sig upp och en av killarna går fram till oss.
- Hej. Jag heter Anton. Ville bara säga att det kommer bli kul att turnéra med er.
- Hej. Louis heter jag. Tack desamma. Säger Louis glatt.
- Det här är föresten Viktor, Tommy, Jonte och Angelicka. Berättar Anton och pekar ut alla.
- Ja. Detta är då Zayn, Liam, Niall och Harry.
Vi står och pratar en stund innan någons mobil börjar ringa. Angelicka fiskar upp den ringande mobilen ur sin ficka och går en bit bort så att jag inte kan höra vad hon säger. Efter ett tag ropar hon på killarna och säger att dom måste gå.
- Vi borde nog gå nu. Vad sägs om att ta en fika och lära känna varann sen? Frågar Anton som tydligt är den som mer eller mindre gar tagit på sig ledarrollen.
- Visst. Imorrn vid tio? Vi kan smsa addressen. Svarar Liam och med det bestämmt får jag en pirrande känsla i magen.
Jag vänder mig om och tittar på Angelicka som står och pratar med Jonte om något. Hon vrider på huvudet och våra blickar möts igen. Jag tror jag kommer falla genom marken. Dom där ögonen trollbinder mig verkligen
Another World Kapitel 4.
Dom nya kapitlen är kanske inte toppen. Men att börja skriva något är alltid svårt för mig. Jag måste liksom få komma in i novellen. Så förhoppningsvis kommer skrivningen bli bättre.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Tommys perspektiv:
Vi skriver så många autografer vi kan, kramar massa människor och ler mot kameror innan vi tillslut måste fara. Våra väskor packas in i en stor bil och vi hoppar in.
Detta kommer bli så kul!
Utanför bilfönstret stiger London upp i glans och jag tittar intresserat ut. Det är inte första gången vi är här. Men förra gången var det bara över en helg och då satt vi på ett kontor i stort sätt hela resan och diskuterade hur vår karriär skulle byggas upp.
Det känns så sjukt att vara här och veta att vi snart kommer turnéra. Vi vet alla att det kommer bli tufft. Men tillsammans klarar vi allt!
Vi stannar framför ett hotell och checkar in. Hoteller är elegant, lyxigt och stort. Personalen visar upp oss till våra rum som är på högsta våningen. Jag delar rum med Tommy och Viktor delar rum med Anton medans Angelicka har ett eget.
- Wow. Snacka om snyggt rum. Säger Tommy och slänger sig på en säng.
Alla har gått in på sina egna rum för att byta om, göra sig iordning och så.
- Ja. Verkligen. Säger jag glatt.
- Jag paxar duschen. Säger jag helt plötsligt och börjar rusa mot badrummet.
Tommy är snabbt efter mig men jag vinner.
Efter en timme är vi klara och går över till Angelicka som har rummet bredvid oss. Vi sitter där en stund och väntar på att Viktor och Anton ska komma så att vi kan fara någon gång.
- Kan jag ha på mig det här? Frågar Angelicka och snurrar ett varv.
Hon har på sig ett par tajta, mörka jeans, en ljusblå t-shirt med en sköldpadda med glasögon och texten Turtlelly Nerdy på, en grå, glittrig, stickad kofta och ett par svarta, läder, lågs boots med klack och detaljer i metall. Hon har plattat håret och sminkat sig naturligt.
- Ja. Du passar i allt. Det vet du. Svarar jag.
- Tack. Men jag menar passar verkligen detta på ett möte?
- Angi. Alla älskar dig som du är! Säger Tommy och jag instämmer.
Sekunden efter knackar det på dörren och vi drar på oss jackorna.
- Kommer ni? Frågar Anton glatt utanför dörren och vi går ut.
- Dags för möte. Wopp Wopp! Säger Tommy glatt medans vi går ner för att fixa skjuts.
Vi ledds in på ett kontor och sätter oss på några stolar,
- Hoppas dom är snälla. Jag menar vilken mardröm att spendera massa tid med folk man inte gillar. Kolla bara hur det är med Harry. Ush. Säger Louis skämtsamt.
Harry slår honom lätt på armen och spelar sur medans vi andra skrattar.
Dörren öppnas igen och in stiger fyra killar och bakom dom går en vacker tjej. Hon ler och våra blickar möts.
- Wow. Viskar Harry.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Another World Kapitel 3.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Jag har lite problem med bilderna ibland pga. att jag endast använder egna. Ex. blev det problem med Nea då ingen av mina kompisar har så långt, lockigt hår. Men jag gör mitt bästa.
I förra kapitlet:
Jag har lite problem med bilderna ibland pga. att jag endast använder egna. Ex. blev det problem med Nea då ingen av mina kompisar har så långt, lockigt hår. Men jag gör mitt bästa.
I förra kapitlet:
Angelickas perspektiv:
- London. Here we come. Säger Tommy medans vi går på planet.
Vem vet. Jag kanske träffar min drömprins.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Sakta börjar vi tappa höjd. Under oss ser vi London. Vårt hem resten av Janurari och startpunkten för turnén,
Bredvid mig på planet sitter Angelicka och tittar på någon ny Disney musikal.
- Anton, Du måste lyssna på den här låten. Säger hon och ger mig hörlurarna.
När jag lyssnat klart på låten säger hon glatt.
- Visst påminner den om våran första. Den som fick Simon att signa oss.
- Ja. På sätt och vis. Svarar jag innan jag avbryts av en röst i högtalarna som säger att vi landar om tio minuter och tack för att ni flygit med oss, jag orkar verkligen inte lyssna.
Vi landar och greppar våra saker innan vi stiger av planet. Vädret är grått och kallt. Det duggregnar och jag blir helt ärligt besviken. Var är snön? Va? JAG VILL HA SNÖ!
Vi går in på flygplatsen och följer efter klungan med andra passagerare till rullbandet. Efter en liten stunds väntan börjar äntligen väskorna rulla fram. Längst fram ligger mina två. Dom är inte direkt svåra att missa tackvare den ljusblåa färgen med en knallgul text där det står Tommys last och sedan har jag satt på små rödblinkande lampor. Jag går fram för att greppa dom då jag går in i någon. Utan att tänka efter säger jag på svenska.
- Oj. Förlåt.
- Det gör inget. Svarar en ljus röst vänligt.
Jag tittar upp och möts av två isblåa ögon och ett långt, brunt, lockigt hår.
- Jag heter Tommy.
- Jag vet. Du är ju kändis. Jag heter Linnéa föresten. Men alla kallar mig Nea.
Vi skackar snabbt hand och tar sedan våra väskor.
- Så. Vad gör du i London då Nea? Frågar jag glatt samtidigt som jag tränger mig fram till en bänk.
- Flyttar. Jag har alltid drömt om att bo i London några år. Och här är jag nu. Svarar hon glatt.
Vi sitter och pratar medans dom andra väntar på sina väskor. När alla är klara byter jag och Nea nummer. Kan va bra att ha vänner i London.
Jag och gänget går mot utgången och ser en men stoppas av alla fans. Det blir galet. Alla ryker och sliter i en och vakter måste tillkallas.
Vi skriver så många autografer vi kan, kramar massa människor och ler mot kameror innan vi tillslut måste fara. Våra väskor packas in i en stor bil och vi hoppar in.
Detta kommer bli så kul!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Another World Kapitel 2.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
I förra kapitlet:
Okej. Jag heter Viktor och är 19 år gammal. Jag är född och uppvuxen i en stad i norra Sverige med min mamma, pappa och 15 åriga lillasyster Emelie . Jag gick ut linjen sam. på gymnasiet i våras med mina bästa vänner Anton, Jonathan (fast han kallas Jonte), Tommy och Angelica. Egentligen skulle Angelica gå ut i år, men smart som hon är fick hon hoppa över en klass. Vi är uppvuxna tillsammans och jag kan inte tänka mig en värld utan dem. Vi är riktigt tajta och har gått igenom mycket. Men vi har mycket kvar.
För lite mer än ett år sen la vi ut ett klipp på YouTube där vi sjöng Summer of 69 och en månad senare blev vi kontaktade av Simon Cowell som gav oss ett skivkontrakt. Kortfattat distanspluggade vi sista halvåret av gymnasiet och jobbade med musiken. Vi har släppt en skiva och har faktiskt blivit riktigt kända. När vi gjorde en mini turné runt i Scandinavien sålde biljetterna slut snabbt, alltså minut snabbt. Vi lever verkligen drömmen.
Vi ska snart sätta oss på ett flyg till Arlanda och därifrån flyga till London för att förbereda oss inför en Europa turné med det brittiska pojkbandet One Direction som har samma skivbolag som oss.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Jontes perspektiv:
Jag knuffar lätt till honom på axeln och låtsas verka sur.
- Okej. Helt ärligt nu. Vad ska vi göra i fyra timmar här? Frågar Angelica och ställer sig upp.
- Jag vet....
- Jag vet. Frågestund på hemsidan. Säger jag stolt.
- Bra idé. Sätt igång datorn.
En timme senare:
Vi sätter på kameran och tränger ihop oss.
- Hi. We are the north way and this is the answers to youre questions. Säger Anton glatt.
- First question. Will you move from yore hometown now that you ended school and so? Läser jag.
- Both I guess. I mean. It´s hard to do what we do in a small city and it´s not so fun to travel all the time. So we maybe move halftime. Becuse we realy love oure birthplace and family and so. Svarar Viktor glatt.
- Yeah. Viktor pretty much got it all. So next question. Are all of you single? Answer to that is. Bam bam bam. Säger Tommy glatt.
- And that means that we wanna keep it a secret. Förklarar jag.
- Moving on then. Will you come to france on youre tour?
- Yepp. We are. And we looking forward to it. Gonna be so nice to see all of this cool places. Svarar Angelica.
- This person is wondering. How old are you?
- I am eighten. Säger Angelcia.
- And the rest of us is nighten. Förklarar Anton.
- Yeah. So. Would we date a fan? Frågar jag efter att ha läst en fråga.
- Yes. But it depends on the person it wouldnt be so fun to date somebody who just sit and looking at you in chock or screams the hole date. Svarar Viktor.
- We want the person to like us and not only the band or that we are famous. A person who cares by heart. Instämmer Tommy.
Vi svarar på frågor i runt en timme och sen tar frågorna slut. Jag drar upp papper och penna och börjar skriva ner ord.
Does it makes you feel good? To see me like this.
Does it makes you stronger? When I am on my knees.
Don´t you see me bleding? Bleeding for you.
Why do you do this? Do this to me.
Oh. I gave you my heart but got it back in pices. You just throw it away and left me broken.
Why can´t you see me. Oho.
Why can´t you hear me? Oho.
Why don´t you love me to?
Efter en timme har jag lyckas få ner en låt. Tårar har runnit ner längs mina kinder och mitt hjärta känns tungt. Varför slutade det såhär? Jag trodde ju att han var den rätta.
- Angi. Hur är det? Frågar Jonte då han ser att jag sitter och snyftar.
- Bra. Jag behövde bara gråta ut lite. Svarar jag och bestämmer mig för att nu är det slut. Han ska inte få styra mitt liv mer.
- London. Here we come. Säger Tommy medans vi går på planet.
Vem vet. Jag kanske träffar min drömprins.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Another World Kapitel 1.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
- Mamma. Snälla gråt inte, jag lovar att ringa. Säger jag glatt.
- Förlåt gubbem. Kommer bara sakna dig. Svarar hon och släpper ut mig ur en hård kram.
- Jag kommer sakna dig med. Men jag måste verkligen gå nu.
Jag kramar om mamma, pappa och min jobbiga lillasyster Emelie. Missuppfata mig inte. Jag älskar henne och skulle utan att tänka slänga mig framför en kula för henne. Men som i stort sätt alla andra syskon bråkar vi då och då. Exempel snor hon mina kläder och jag gillar inte hennes kille Erik. Han är ju snäll, men att han är ihop med min syrra gör att jag bara inte gillar honom. Jag är överbeskyddande, jag vet.
- Kom nu Viktor. Ropar Anton, en av mina bästa kompisar.
- Hejdå. Jag älskar er. Säger jag till min familj innan jag tar min väska och går efter dom andra till gaten.
Okej. Jag heter Viktor och är 19 år gammal. Jag är född och uppvuxen i en stad i norra Sverige med min mamma, pappa och 15 åriga lillasyster Emelie . Jag gick ut linjen sam. på gymnasiet i våras med mina bästa vänner Anton, Jonathan (fast han kallas Jonte), Tommy och Angelica. Egentligen skulle Angelica gå ut i år, men smart som hon är fick hon hoppa över en klass. Vi är uppvuxna tillsammans och jag kan inte tänka mig en värld utan dem. Vi är riktigt tajta och har gått igenom mycket. Men vi har mycket kvar.
För lite mer än ett år sen la vi ut ett klipp på YouTube där vi sjöng Summer of 69 och en månad senare blev vi kontaktade av Simon Cowell som gav oss ett skivkontrakt. Kortfattat distanspluggade vi sista halvåret av gymnasiet och jobbade med musiken. Vi har släppt en skiva och har faktiskt blivit riktigt kända. När vi gjorde en mini turné runt i Scandinavien sålde biljetterna slut snabbt, alltså minut snabbt. Vi lever verkligen drömmen.
Vi ska snart sätta oss på ett flyg till Arlanda och därifrån flyga till London för att förbereda oss inför en Europa turné med det brittiska pojkbandet One Direction som har samma skivbolag som oss.
Ja, det var väl allt ni behöver veta om mig just nu. Tack för allt stöd. Älskar er <3
Skriver jag på Twitter innan vi stiger på planet på väg mot Stockholm. Jag har aldrig haft Twitter innan, men Emelie övertalade mig att skaffa det och jag kände liksom visst, varför inte!
Efter ungefär en timmes flygande är vi äntligen framme på Arlanda. Det blir lite galet med alla fans som kommit för att säga hej, få autografer och ta kort och så. Det är faktiskt väldigt många som kommit och jag blir lika chockad varje gång. Det känns så otroligt att så många gillar det vi gör och faktiskt orkar åka och köa för att med en liten chans få se oss. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid det.
Vi börjar skriva autografer, ta kort och bara prata med alla fans. Det känns bra att veta att vi har några timmar på oss så att vi verkligen har tid för att ta kort med alla och så. Man känner sig så dum då några väntat jätte länge och man ändå inte kan ge dom ett foto eller en autograf.
När alla är nöjda typ två timmar senare är jag riktig hungrig, har skrivkramp och saknar min flickvän Hannah sjukt mycket. Vi har varit ihop i tre år och hon betyder väldigt mycket för mig. Jag kan alltid lita på henne och jag vet att hon stöttar mig i vad jag än gör. Hon är verkligen min drömtjej.
Efter lite små tjafs om vars vi ska äta lunch köper vi bara färdiga mackor från en liten affär och sätter oss vid ett stort fönster vid gaten där vårt plan ska bordas om några timmar.
- Nån som vill ha min ost? Frågar Tommy och jag tar genast emot ostskivan, jag älskar ost!
- Som om du ens behövde fråga. Säger Jonte och skrattar.
Jag knuffar lätt till honom på axeln och låtsas verka sur.
- Okej. Helt ärligt nu. Vad ska vi göra i fyra timmar här? Frågar Angelica och ställer sig upp.
- Jag vet....
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Teaser: Another World
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
- Angi. Sover du? Viskar Anton vänligt bredvid mig.
- Inte längre. Viskar jag trött tillbaks och öppnar ögonen.
- Förlåt.
- Äh. Det gör inget. Jag tror jag ska gå ner och göra pannkakor, är väldigt sugen på det och tack vare dig har jag tid att göra det.
- Ah. Okej. Vill du ha hjälp?
- Nä. Det går bra. Men du kan ju alltid hålla mig sällskap.
- Okej.
Försiktigt börjar vi klättra över dom andra. Jag råkar ramla över Tommy men som tur är vaknar han inte, skulle känt mig elak annars. Jag fattar inte riktigt hur vi alla fortfarnade lyckas få plats i en dubbelsäng. Det är en tradition från det att vi var små att varje gång vi måste upp jätte jätte tidigt samlas vi hos någon och sover tillsammans i en säng. Det låter kanske lite konstigt att jag delat säng med fyra killar, men vi har varit bästisar så länge jag kan minnas.
När vi äntligen lyckas ta oss ut ur rummet smyger vi ner till Viktors kök (vi är i hans lägenhet) och börjar plocka fram ingridienser. Jag börjar jobba medans Anton sätter sig på en stol och tittar på mig.
Efter en halvtimme är jag klar och vi bestämmer oss för att vi ska väcka dom andra. Anton tar Viktors högtalare och vrider upp volymen till max innan han sätter på den. Medans han gör det ställer jag mig på sängen och börjar hoppa. Ur högtalarna spelas The Wanteds låt Warzone på radio.
- Sluta. Snälla. Mumlar Jonte trött.
- Ledsen. Jag har gjort pannkakor och dom kommer bli kalla om ni inte kommer nu. Sen ska vi va på flygplatsen och säga hejdå till våra föräldrar om tre timmar.
- Åh. Orkar inte. Vad är klockan.
- Fyra.
- På natten?
- Japp!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
- Angi. Sover du? Viskar Anton vänligt bredvid mig.
- Inte längre. Viskar jag trött tillbaks och öppnar ögonen.
- Förlåt.
- Äh. Det gör inget. Jag tror jag ska gå ner och göra pannkakor, är väldigt sugen på det och tack vare dig har jag tid att göra det.
- Ah. Okej. Vill du ha hjälp?
- Nä. Det går bra. Men du kan ju alltid hålla mig sällskap.
- Okej.
Försiktigt börjar vi klättra över dom andra. Jag råkar ramla över Tommy men som tur är vaknar han inte, skulle känt mig elak annars. Jag fattar inte riktigt hur vi alla fortfarnade lyckas få plats i en dubbelsäng. Det är en tradition från det att vi var små att varje gång vi måste upp jätte jätte tidigt samlas vi hos någon och sover tillsammans i en säng. Det låter kanske lite konstigt att jag delat säng med fyra killar, men vi har varit bästisar så länge jag kan minnas.
När vi äntligen lyckas ta oss ut ur rummet smyger vi ner till Viktors kök (vi är i hans lägenhet) och börjar plocka fram ingridienser. Jag börjar jobba medans Anton sätter sig på en stol och tittar på mig.
Efter en halvtimme är jag klar och vi bestämmer oss för att vi ska väcka dom andra. Anton tar Viktors högtalare och vrider upp volymen till max innan han sätter på den. Medans han gör det ställer jag mig på sängen och börjar hoppa. Ur högtalarna spelas The Wanteds låt Warzone på radio.
- Sluta. Snälla. Mumlar Jonte trött.
- Ledsen. Jag har gjort pannkakor och dom kommer bli kalla om ni inte kommer nu. Sen ska vi va på flygplatsen och säga hejdå till våra föräldrar om tre timmar.
- Åh. Orkar inte. Vad är klockan.
- Fyra.
- På natten?
- Japp!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 38. - SISTA KAPITLET!
Sista kapitlet av Taken. Men kommer snart något nytt, så håll koll! Tror det kommer denna vecka iallafall!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Cassis perspektiv:
Allt är bara tyst. Dom närmar sig sakta och allt känns som i slow motion. Det ända jag kan tänka på är alla jag älskar. Mitt liv är över.__________________________________________________________________________________
Samuels perspektiv:
- Gå in på mitt tillstånd.
- Uppfattat.
Vi står bara tysta i mörkret ett tag innan meddelantet kommer.
- Kör kör kör.
Jag går med snabba steg mot personerna och uppfattar bara i synvinkeln hur tjejerna sitter i snön. Insatsledaren skriker på kidnapparna och allas vapen riktas mot dom. Några går fram till dom och sätter på handbojor medans jag går fram till tjejerna.
- Är ni okej? Frågar jag försiktigt.
- Mm. Viskar dom rädda.
- Här kan ni inte sitta.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Tess perspektiv:
Vi hjälps upp från marken och ledds ut på vägen där bilen står. Runt den står en massa polisbilar och ambulanser med blåljus på. Allt känns så konstigt. Jag är knappt vid medvetande. Jag märker nästan inte hur någon sätter mig i en bil och drar en filt kring mina axlar. Bilen börjar köra och jag tittar ut över skogen.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Zayns perspektiv:
Vi står alla vid ett sjukhus och väntar på att tjejerna ska komma. Det enda vi fått höra är att dom är i säkerhet nu. Men vi har ingen aning om dom är skadade eller ens lever. Jag fattar inte vars Cassis kille tog vägen. Hur kan han bara sticka sådär?
Helt plötsligt stannar några bilar med ett bkått ljus på taket och bildörrarna öppnas. Ut stiger hon. Den vackraste flickan i världen. Jag står där som ett fån medan dom andra springer ut och kramar om tjejerna. Harry kysser Tess, Niall kysser Lollo, Lukas kysser Elin, Aron kysser Anna, Mattias och Kevin kramar om Josefin, En bit bort står Louis och Eleanor hand i hand och bredvid dom står Liam med armen kring Daniells axlar. Sen är det hon. Det vackraste jag sett. Cassi. Våra blickar möts och hon börjar springa mot mig, in genom dörrarna, medan jag bara står fastfrusen. Hon slänger sig om min hals och trycker sina läppar mjukt mot mina. Automatiskt besvarar jag kyssen. När vi drar oss bort från varann är jag chockad.
- Din kille? Frågar jag förvirrat.
- Det var aldrig på riktigt. Han är polis och skulle skydda oss. Svarar hon glatt och hela jag lyser upp.
- Jag älskar dig. Viskar hon.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
1 år senare:
Härmed förklarar jag er man och hustru. Du får nu kyssa bruden.
Lukas och Elins läppar möts och alla brister ut i jubel. Alla är där. Cassi, Anna, Josefin, Tess, Lollo, Danielle, Eleanor, Julia, Rayana, Aron, Mattias, Kevin, Samuel, Liam, Louis, Zayn, Harry, Niall och många fler.
Mycket har hänt på ett år. Josefin och Samuel har blivit ihop. Anna och Aron har flyttat ihop.Vilket Niall och Lollo också gjort. Och Cassi och Zayn bor varannan månad i London och varannan månad i Sverige. Harry och Tess gör precis samma sak som Cassi och Zayn. Oh ja, Elin och Lukas har ju gift sig. Loving har börjat jobba med musiken igen och ska snart ut på turné med One Direction. Allt är frid och fröjd. Ja, iallafall just nu.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 37.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Annas perspektiv:
Efter att ha åkt i vad som känns som timmar stannar äntligen bilen. Skuffdörren öppnas och vi dras ut av några korta personer i mask. Dom pratar på ett språk vi inte fattar. Så dom är inte svenska. Och inte brittiska. Hm. Vars kan dom va ifrån?Vi sätts ner på marken och en av personerna säger:
- You didnt do what you were told to do. Now you will pay the price.
Jag känner hur rädsla sprider sig genom hela min kropp. Jag tar tag i Cassi och Lollo som sitter bredvid mig s händer och blundar. Nu är det slut. Hejdå världen.
__________________________________________________________________________________
Cassis perspektiv:
Jag känner hur Anna tar tag i min hand och jag greppar med min andra Tess. Detta måste vara en mardröm. Snälla. Säg att det är en mardröm. Jag vill inte dö. Jag har så mycket kvar att göra. Varför sa jag inte till Zayn att....
En av dom som kidnappat oss tar fram nåt ur bilen och jag lyckas till slut se vad det är.
- Ett svärd? Är detta en dålig skräckfilm eller? Viskar Tess halvt skämtsamt, jag vet att hon bara vill lugna ner oss, men hon är precis lika rädd som oss andra och det hjälpte inte det minsta.
Personen med svärdet börjar gå närmare oss. Till slut står personen framför mig och jag känner en kall svärdsklinga lätt stryka min hals och efter ett litet tag hur varmt blod rinner ner längs min hals. Personen lyfter svärdet och ska precis hugga då ett pistolskott hörs. Jag känner hur Anna släpper min hand och börjar knyta loss mina händer. Medans kidnapparna tittar sig omkring lyckas vi ta oss loss. När alla är lösa ställer vi oss upp på skakiga ben. Precis då får en av dom syn på oss och skriker något argt som vi inte förstår.
- Spring. Skriker Josefin och alla kutar in i skogen bakom grusvägen där bilen står parkerad.
Jag har aldrig i mitt liv sprungit så snabbt. Mina ben känns som spagetti och min hjärta håller på hoppa ut ur hjärtat. Varje kliv är jobbigt i den tjocka, vita snön och skogen känns oändlig.
Vi springer helt utan att tänka och helt plötsligt är vi fast. Framför oss reser sig ett stort stängsel och precis bakom oss är kidnapparna. Jag faller ner på knä i snön. Det är inte lönt. Mina ben orkar inte bära något mer. Vi kommer ändå att dö.
- Jag tror att det är någon bakom oss. Viskar Elin.
Hur märkte jag inte att tjejerna satt sig bredvid mig?
Allt är bara tyst. Dom närmar sig sakta och allt känns som i slow motion. Det ända jag kan tänka på är alla jag älskar. Mitt liv är över.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Personlighetsbeskrivning till nya novellen Another World.
The North Way
Medlemmar: Viktor, Anton, Tommy, Jonte och Angelica.
1. Utseende:
2. Familj/ förhållande:
3. Personlighet:
Viktor:
1. Ljusbrunt, kort, rakt hår. Mörk gröna ögon.
2. Mamma Sofie, pappa Anders och lillasyster Emelie 15 år.
3. Överbeskyddande. Vänlig. Smart.
Jonte:
1. Ljus ljus blont hår (nästan vitt). Isblåa ögon.
2. Flickvän Hannah. Mamma Karla. Pappa Klas. Lillasyster Jessica 15 år.
3. Sportig. Glad.
Angelica:
1. Blont, långt hår. Gröngula ögon.
2. Singel. Syster Alexandra 13 år. Mamma Pernilla.
3. Sprallig. Glad. Social.
Anton:
1. Blont, lockigt, kort hår. Bruna ögon.
2. Styvmamma Erika. Pappa Jan. Småbröderna Max 9 år, Albin 5 år och John 3 år. (Mamma Lovisa död sedan 16 år.)
3. Ledartyp. Beskyddande. Ordningsam. Glad.
Tommy:
1. Rött, kort hår. Blåa ögon.
2. Mamma Carita. Pappa Orvar. Storebror Sam 22 år. Storasyster Alva 24 år.
3. Sprallig. Skätmsam. Glad.
Taken Kapitel 36.
Kort kapitel jag vet. Men kommer ett nytt kapitel senare idag. Så håll ut!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Annas perspektiv:
Jag vaknar sakta upp. Mitt huvud och mina armar gör ont. Vänta, jag kan inte röra mina armar. Och varför är allt så svart? Och varför rör vi på oss? Är vi i en bil? Tankarna bara flyger runt i mina tankar. Jag är sjukt stressad. Och rädd. Mina armar är bundna bakom min rygg och jag kan knappt se något på grund av mörkret. Vi verkar sitta i en stor bil på grund av allt gumpande och alla läten. Vad är det som händer egentligen?
__________________________________________________________________________________
Efter att ha åkt i vad som känns som timmar stannar äntligen bilen. Skuffdörren öppnas och vi dras ut av några korta personer i mask. Dom pratar på ett språk vi inte fattar. Så dom är inte svenska. Och inte brittiska. Hm. Vars kan dom va ifrån?
Vi sätts ner på marken och en av personerna säger:
- You didnt do what you were told to do. Now you will pay the price.
Jag känner hur rädsla sprider sig genom hela min kropp. Jag tar tag i Cassi och Lollo som sitter bredvid mig s händer och blundar. Nu är det slut. Hejdå världen.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 35.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Elins perspektiv:
Med långsamma steg så att vi inte ska halka går vi. Jag har en dålig känsla. Som om nåt är fel. När vi rundat ett hus händer det. Allt blir svart och det sista jag hör är Cassis livrädda skrik.
__________________________________________________________________________________
Zayns perspeltiv:
Jag bara springer för allt jag är värd. Jag har verkligen ingen aning om varför Cassis kille tror att det var hon som skrek, men en stark känsla säger att det är sant. Så jag springer efter dom. Inga tankar, bara spring. Jag hör bakom mig hur några halkar men kan inte stanna. Jag måste till Cassi. Det är det enda som betyder något. Cassis, ja, hennes pojkvän. Det gör ont att tänka så. Sprang verkligen snabbt. Sitter på marken och ser helt förtvivlad ut.
- Varför slutar du springa? Ropar jag stressat samtidigt som jag närmar mig honom snabbt.
- För. För. För jag kan inte springa ikapp en bil. Mumlar han förvtivlat.
- Vad menar du? Varför säger du bil?
- För det är bilspår.
- Jaha. Men Samuel. Dom måste ju inte ha blivit kidnappade av en bil för det. Säger Lukas förtvivlat, men försöker låta lugn.
Det enda svaret han får är en ring som Samuel håller upp.
- Hon skulle aldrig ta av den. Mumlar Lukas innan han faller ner på knä.
Alla bara sitter bara tysta på marken i vad som känns som en evighet. Mattias ringer polis och jag förstår inte ett ord av vad han säger.
- Dom sa att det var bäst om bara några stannar och att resten går hem. Säger han tungt efter att ha lagt undan mobilen.
- Ja. Då kan ju ni gå. Säger Kevin och tittar menande på mig.
- Glöm det. Svarar Harry förbannat.
- GÅ! FATTAR NI INTE ATT DET ÄR NI SOM GJORT DETTA! DET ÄR ERAT FEL! Skriker Samuel, som Cassis kille tydligen heter, förbannat.
- Då vill vi iallafall ha en förklaring. Säger Liam lugnt.
- Visst. Samuel, lugna ner dig. Jag känner exakt samma sak. Säger Aron.
- Så?
- Det började med min pappa. Tjejernas maneger. Han var i LA. på jobb då. Då.
- Då han blev skjuten i bröstet på ett hotell. Samtidigt skickades ett sms till tjejerna som sa att om dom kom i närheten, eller pratade eller ens bytte blickar med er skulle det hända igen. Och för några dagar sen ringde dom från sjukhuset och sa att Lollo låg där och så. Hon hade blivit nerslagen och det sista hon minns var att någon sa samma sak till henne. Berättar Kevin tungt och sorgset.
- Hur är det med henne? Lollo. Frågar Niall med gråt i halsen.
- Hon kom undan rätt lätt. En liten liten hjärnskakning, tre stygn bak i nacken, ett brytet finger och löjligt många, enorma blåmärken. Men hon var tillräkligt okej för att få tillstånd att gå ut på klubb.
- Och vad gör polisen mot det?
- Tjejerna har fått skyddad identitet eller vad det heter, ett nummer dom ska smsa eller om något går fel. Dom har blivit förhörda flera gånger. Polisen har letat efter mobilnummret som skickade sms till tjejerna, videofilmer från hotellet, vittnen från både det och Lollos misshandel och så vidare. Jag vet faktiskt inte riktigt. Vi ville bara komma över det. Svarar Mattias.
- Så vad kan vi göra? Frågar Louis tyst.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Annas perspektiv:
Jag vaknar sakta upp. Mitt huvud och mina armar gör ont. Vänta, jag kan inte röra mina armar. Och varför är allt så svart? Och varför rör vi på oss? Är vi i en bil? Tankarna bara flyger runt i mina tankar. Jag är sjukt stressad. Och rädd. Mina armar är bundna bakom min rygg och jag kan knappt se något på grund av mörkret. Vi verkar sitta i en stor bil på grund av allt gumpande och alla läten. Vad är det som händer egentligen?
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Angående roll i ny novell.
Är jätte kul att så många vill vara med i den nya novellen. Men jag kom just på en sak som jag hoppas ska göra det ännu roligare. För att karaktären ska bli så lik personen som får rollen tänkte jag att alla kan svarar på frågorna nedan. Självklart är det inget måste, men annars kommer jag hitta på svaren.
Så här är frågorna:
Namn:
Familj (med det menar jag om man har syskon (gärna namn med), separerade föräldrar osv. ) :
Intressen:
Favofärg:
Hår/Ögonfärg:
Personlighet (ex. blyg, alltid glad, pratsam) :
Annat som kan va bra att veta:
Födelsedag:
Så här är frågorna:
Namn:
Familj (med det menar jag om man har syskon (gärna namn med), separerade föräldrar osv. ) :
Intressen:
Favofärg:
Hår/Ögonfärg:
Personlighet (ex. blyg, alltid glad, pratsam) :
Annat som kan va bra att veta:
Födelsedag:
Taken Kapitel 34.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Josefins perspektiv:
Vi festar i flera timmar. När vi vid fyra timmen börjar gå mot en snabbtmatsresturang med begär efter hamburgare är alla helt galna på socker och överskottsenergi. Ingen ville rikitgt dricka efter allt som hänt, men man kan ju ha lika kul ändå!
- Är det där en vattenpump? Frågar Cassi glatt och släpper Samuels hand för att springa fram till den.
- Jag brukade jämt försöka klättra upp på såna här när jag var liten. Men var alltid för kort. Kommer ni ihåg det? Fortsätter hon.
- Ja. Försök nu. Du kan ju inte va lika kort längre. Säger jag glatt.
Hon försöker klättra upp på den men det ser mer ut som om hon ska flyga. Helt plötsligt halkar hon till och ramlar ner med ett brak. Allt blir tyst.
- Cassi? Frågar en bekant röst och sju figurer kommer gående emot oss.
__________________________________________________________________________________
- Nej Nej Nej. Vars ska vi ta vägen. Dom har sett oss. Vi kanske kan springa. Men det är för mycket snö. Åh. Detta är inte bra. Inte bra alls. Babblar Cassi nervöst på samtidigt som Samuel försiktigt drar upp henne från marken.
- Gumman. Lugna ner dig. Gå ni så går jag och så uppehåller vi dom. Säger Samuel lugnande innan han mjukt kysser Cassi.
- Jag vet inte. Mumlar jag.
- Gå. Vi tar hand om det här. Ta min nyckel så ses vi hemma sen. Jag smsar, på svenska, då vi är utanför dörren, så kan ni låsa upp. Okej. Säger Aron och ger Anna en nyckel.
- Visst. Men lova att inte göra något dumt. Svarar Anna och tar emot nyckeln.
Det känns som om man är med i någon romantisk film gånger tre. Snön bara väller ner och Anna och Aron står och kysser varann, Elin och Lukas gör samma sak och även Cassi och Samuel.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Nialls perspektiv:
Det tar ett tag innan vi kommit fram och även fast vi skyndar oss ser vi tjejerna säga hejdå och gå sin väg. Killarna kommer emot oss och ser inte direkt super glada ut.
- Kan ni inte bara lägga av? Fattar ni inte att dom inte vill träffa er? Säger Mattias lugnt, men ändå lite argt.
- Vi är väl iallafall värda en förklaring. Svarar jag.
- Okej. En kortfattad förklaring. Hänger dom med er skadas dom på ett eller annat sätt. Och ni kan ju bara glömma att vi kommer låta det hända. Förklarar Cassis kille.
- Visst. Ni bryr er om dom. Men det gör vi med. Säger Harry och med det är diskussionen igång.
Det svärs och alla är förbannade. Det som egentligen höll på i max fem minuter känns som två timmar. Helt plötsligt hörs ett skrik från långt bort.
- CASSI! Skriker hennes kille och börjar springa med resten efter sig.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Elins perspektiv:
Med långsamma steg så att vi inte ska halka går vi. Jag har en dålig känsla. Som om nåt är fel. När vi rundat ett hus händer det. Allt blir svart och det sista jag hör är Cassis livrädda skrik.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi
Ny novell snart: Vill du va med?
Jag ska snart börja skriva på en ny novell som jag tänkt ska heta Another World. Självklart ska jag skriva klart Taken, men det är inte många kapitel kvar.
Mitt enda problem just nu är att jag inte har några huvudpersoner.
Behöver 4 killar och 1 tjej.
Så tipsa namn!
Det är verkligen jätte kul att få alla kommentarer och se statistiken öka för varje dag. Ni är alla så positiva och allt gör mig så glad! TACK! Betyder mycket att ni fortsätter läsa!
Updateing:
Är svenskar, men alla namn funkar självklart
Mitt enda problem just nu är att jag inte har några huvudpersoner.
Behöver 4 killar och 1 tjej.
Så tipsa namn!
Det är verkligen jätte kul att få alla kommentarer och se statistiken öka för varje dag. Ni är alla så positiva och allt gör mig så glad! TACK! Betyder mycket att ni fortsätter läsa!
Updateing:
Är svenskar, men alla namn funkar självklart
Taken Kapitel 33.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Hade problem med musiken så när detta tecken # kommer upp klicka på den här http://www.youtube.com/watch?v=ZH9d5NOL6CU&feature=relmfu länken om ni vill lyssna på låten. Det är självklart inget måste och har helt ärligt ingen större betydelse.
I förra kapitlet:
Zayns perspektiv:
Vi brukar inte va såhär. Men det gör så ont och jag blir så arg av att lämnas utanför. Allt jag vill är ju att få Cassi tillbaks och jag vet att Harry känner samma sak när det gäller Cassi.
- Nu räcker det. Är man hjärtlös för att man vill skydda dom man älskar och sig själv? Som att det inte räcker med Robins död och Lollos misshandel. Vill ni skada dem mer? För det är inte ni som blivit värst skadade. Det är dom. Vet ni hur länge Elin grät när hon kom till sverige igen? Hur mycket alla tjejerna grät? Elin vägrade sova ensam. Hon var rädd att något skulle hända med mig eller hennes familj eller tjejerna eller någon annan tjejehon bryr sig om. Vet ni hur många blåmärken och sår Lollo har. Bara man rör henne ser man hur ont hon har. Ni fattar inte vad dom gått igenom. Dom är rädda och orkar inget mer. Bara låt dem va och glöm att ni någonsin träffat dem. Gör oss alla en tjänst och gå vidare. Säger Lukas förbannat innan dom vänder om och går.
Cassis perspektiv:
Jag känner för att bryta ihop. Har någon skadat dem på grund av oss?
__________________________________________________________________________________
Cassis perspektiv:
Det känns som en evighet innan vi äntligen hör dörren låsas upp. Jag ställer mig upp ur soffan och springer ut till hallen.
- Samuel. Ropar jag och slänger mig i hans kalla famn.
Jag vet att det inte låtar så romantiskt, men det är faktiskt minusgrader ute och det snöar. I hans famn känner jag min trygg. Som om det inte finns några problem i världen.
- Hej gumman. Säger han och pussar mjukt min panna.
Jag tar hans hand och går efter dom andra in i vardagsrummet. Han sätter sig ner i en fotölj och drar ner mig i hans knä.
- Vad sägs om att vi slutar deppa och går ut och partar? Om du känner att du klarar det Lollo. För om du inte känner dig tillräckligt stark kanske vi kan gå på bio eller nåt istället. Frågar Tess först glatt och sedan beskyddande.
- Det är lugnt. Jag är okej. Annars är det ju bara att jag går hit istället. Svarar Lollo glatt.
- PARTY! Ropar Kevin.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Lollos perspektiv: #
Vi tjejer hjälps åt att göra oss iordning. Dom bestämmer att inatt ska jag ha limegröna kläder och börjar fixa mig. Josefin sminkar mig. Anna målar mina naglar, Elin lockar mitt hår och Cassi och Tess tar fram outfits åt alla. Ur ett par högtalare spelas Allstar Weekends Not Your Birthday.
- Elin. Vad säger du om att köra på knallrosa och svart? Frågar Tess glatt.
- Visst. Jag litar på er att ni ska få mig att se snygg ut. Svarar hon.
- Du ser alltid snygg ut. Säger Josefin och knuffar lätt till Elins höft.
- Ni med!
- Party like it´s not. Party like it´s not. Party like it´s not your birthday. Börjar Anna sjunga och snart sjunger vi alla glatt med i låten.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Annas perspektiv:
Det tar runt tre timmar innan alla är klara.
Elin får på sig en knallrosa, kort fodralklänning med en stor, svart roset fram och fransk inspererade naglar med ensvart halvmåne längst upp på naglarna och sedan knallrosa under det. Hennes ljusbruna hår plattas, hennes ögon blir lätt sotade och hon får ett rosa läppstift.
Tess får sitt röda hår lockat och vi matchar det men en svart, tajt klänning med bar rygg och långa armar, hennes naglar och läppar målas röda och vi drar bara en svart, tunn eyeliner runt hennes ögon förutom mascaran.
Cassis färg blir mörk blå och även hon får en blå fodralklänning och hennes hår blir vågigt. Naglarna målas mörkblåa och glittriga, samma sak med ögonen och hennes läppar målas ljusrosa.
Lollos naglar målas limegröna med lite ljusrosa och ljusblått, likaså hennes ögon och hennes läppar blir bara ljusrosa. Hennes hår blir till korskruvar och hon sätter på sig en limegrön klänning med en axel och lite pärlor här och där.
Josefins blonda hår plattas och hon sätter på sig en mörklila, siden klänning med en axel som har blomliknande saker på sig. Hennes ögon gör vi inget med förutom att dra lite eyeliner och mascara på. Naglarna målas lila och läpparna rätt ljust rosa.
- Sist men inte minst ska vi fixa ditt hår Anna. Säger Elin samtidigt som hon sätter ner mig på en stol moch börjar dra igenom mitt hår.
Innan jag vet ordet av är mitt hår vågigt, mina ögon glittrigt guldiga, mina läppar ljusrosa, mina naglar guldiga och jag har på mig en lite Marilyn Monroe aktig klänning med svart nederdel med volanger och guld svart överdel med paljetter, bar rygg förutom ett band som håller ihop ryggdelen med framdelen.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Lollos perspektiv:
När vi alla är klara så går vi in till killarna som sitter i vardagsrummet och tittar på fotboll.
- Äntligen. Ni är inte dom snabbaste personerna jag känner. Säger Mattias skämtsamt samtidigt som alla ställer sig upp.
Vi trängs i hallen och att få på sig klackar i ett trångt rum är inte det lättaste kan jag berätta för alla som inte vet det. Vi sätter alla på oss tjocka dunjackor (Lollo får låna av Aron som har en gammal hemma). Med glada steg halkar vi fram på trotoaren arm i arm. Anna med Aron. Elin med Lukas. Cassi med Samuel. Tess med Kevin. Josefin med Mattias. Och jag ensam.
- Kom Lollo. Säger Lukas vänligt och tar min arm i armkrok.
Jag kan verkligen inte fatta hur jag kunde ha turen att träffa så underbara människor. Mitt liv skulle va perfekt. Om jag kunde ha Niall.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Josefins perspektiv:
Vi festar i flera timmar. När vi vid fyra timmen börjar gå mot en snabbtmatsresturang med begär efter hamburgare är alla helt galna på socker och överskottsenergi. Ingen ville rikitgt dricka efter allt som hänt, men man kan ju ha lika kul ändå!
- Är det där en vattenpump? Frågar Cassi glatt och släpper Samuels hand för att springa fram till den.
- Jag brukade jämt försöka klättra upp på såna här när jag var liten. Men var alltid för kort. Kommer ni ihåg det? Fortsätter hon.
- Ja. Försök nu. Du kan ju inte va lika kort längre. Säger jag glatt.
Hon försöker klättra upp på den men det ser mer ut som om hon ska flyga. Helt plötsligt halkar hon till och ramlar ner med ett brak. Allt blir tyst.
- Cassi? Frågar en bekant röst och sju figurer kommer gående emot oss.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Info
Okej. Nu är det så att jag lovade att länka till en blogg men har glömt vad den heter. Så alla som vill att jag ska länka skriver HÄR!
Taken Kapitel 32.
Detta blir ett väldigt kort kapitel. Men har verkligen ingen ork. Är lite sjuk och har annat att göra. Men lite är ju bättre än inget!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
I förra kapitlet:
Liams perspektiv:
Jag läser smset som Niall nyss läst och ger sedan mobilen tillbaka till honom.
- Vi borde nog låta Niall vara ett tag. Säger jag och drar dom andra med mig ut ur rummet.
- Vad har hänt? Frågar Harry.
- Lollo har gjort slut.
- Va? Bara sådär? Frågar Zayn oroligt.
- Ja. Hon skickade ett sms och sa att tjejernas pojkvänner skulle komma och hämta hennes saker imorrn.
- Vänta lite. Vilka tjejer.
- Jag. Alltså. Låt oss bara säga att du Zayn defenitivt inte borde vara här imorrn. Svarar jag stammande.
__________________________________________________________________________________
- Vadå? Menar du Cassis pojkvän? Frågar Zayn skämtsamt och jag ger honom en sorgsen, medlidande blick.
- Liam. Snälla säg att du inte menar Cassis pojkvän.
Zayn låter förtvivlad och jag känner mig så dålig för att jag inte kan göra nåt. Varför fick jag ett förhållande som faktiskt funkar?
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Lollos perspektiv:
- Mamma. Pappa. Det är lugnt. Ni kan fara hem. Jag har tjejerna och dom kommer inte släppa mig ur sikte. Säger jag lugnande samtidigt som jag jag byter om till några kläder jag fått låna av Tess eftersom mina antingen är smutisiga, trasiga och fulla i blod eller på hotellet hos Niall och resten av gänget.
- Okej då. Men lova att ringa varje dag. Och mår du minsta lilla dåligt ska du in på sjukhus igen. Lovar du. Och är det något annat ringer du på en gång. Säger mamma vänligt men oroligt.
- Jag lovar. Vi ses snart. Hejdå. Älskar er.
- Älskar dig också gumman. Säger båda och kramar och pussar mig på pannan.
När dom gått ut ur sjukhusrummet kommer Tess, Elin och Lukas smygande in.
- Redo att fara? Frågar Elin vänligt och jag bara nickar som svar innan vi går ut.
I hissen ner till parkeringen berättar Lukas vänligt:
- Jag ska bara lämna av er hemma hos Aron, Annas kille du vet. Och sen drar vi killar och hämtar dina saker.
- Tack. Det betyder mycket. Allt ni har gjort och allt ni gör för mig. Jag kan inte be er om det. Säger jag och menar varje ord.
- Det är klart. Du är vår vän och vi skyddar våra vänner. Förklarar Elin glatt.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Zayns perspektiv:
KNACK KNACK.
Låter det från dörren.Louis släpper Eleanors hand och går sakta och öppnar. Vi hör hur han hälsar på några och sedan steg som kommer mot oss från hallen. Det kommer fem killar efter Louis. Lukas, Mattias och Kevin känner jag igen men dom två andra är främmande. Jag vet att en av dom är Cassis pojkvän och det gör ont att bara tänka på det. Dom mumlar ett hej medans Liam och Louis går och hämtar Lollos väskor.
- Så. Här har ni. Ni kan väl be tjejerna höra av sig eller nåt. Skulle va trevligt med en förklaring. Säger Louis samtidigt som han räcker över väskorna.
- Jag fattar hur ni känner. Men det är nog inte så smart. Svarar Lukas vänligt.
- Och jag skulle aldrig låta Cassi göra det. Säger en av killarna jag inte känner igen, han som måste va Cassis pojkvän.
- Varför inte. Rädd att hon skulle vilja ha mig tillbaka? Frågar jag spydigt.
- Nej. Att samma sak ska hända som med Lollo eller med. Börjar han innan han avbryts av den andra killen jag inte känner igen och drar slutsatsen att han är Annas kille Aron.
- Vad har hänt med Lollo? Frågar Niall oroligt.
- Vi borde nog gå.
- Nej. Nu ska ni berätta vad som händer. Utbrister Harry föbannat.
- Vi behandlas som om vi är noll värda av er och tjejerna. Är dom några hjärtlösa monster eller? Säger jag.
- Har dom inga känslor alls? Instämmer Harry.
Vi brukar inte va såhär. Men det gör så ont och jag blir så arg av att lämnas utanför. Allt jag vill är ju att få Cassi tillbaks och jag vet att Harry känner samma sak när det gäller Cassi.
- Nu räcker det. Är man hjärtlös för att man vill skydda dom man älskar och sig själv? Som att det inte räcker med Robins död och Lollos misshandel. Vill ni skada dem mer? För det är inte ni som blivit värst skadade. Det är dom. Vet ni hur länge Elin grät när hon kom till sverige igen? Hur mycket alla tjejerna grät? Elin vägrade sova ensam. Hon var rädd att något skulle hända med mig eller hennes familj eller tjejerna eller någon annan hon bryr sig om. Vet ni hur många blåmärken och sår Lollo har. Bara man rör henne ser man hur ont hon har. Ni fattar inte vad dom gått igenom. Dom är rädda och orkar inget mer. Bara låt dem va och glöm att ni någonsin träffat dem. Gör oss alla en tjänst och gå vidare. Säger Lukas förbannat innan dom vänder om och går.
Jag känner för att bryta ihop. Har någon skadat dem på grund av oss?
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 31.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
I förra kapitlet:
- Vi kunde inte berätta sanningen för pressen. Självklart ville vi inte lämna allt. Men du har ju själv sett att dom inte tvekar att ta till våld.
- Vet. Vet killarna om det?
- Nej. Vi ville inte förstöra deras liv också. Säger Anna sorgset och tar min hand i sin ena och killen, Arons hand i den andra.
- Och polisen?
- Dom jobbar på det.
- Vet. Vet killarna om det?
- Nej. Vi ville inte förstöra deras liv också. Säger Anna sorgset och tar min hand i sin ena och killen, Arons hand i den andra.
- Och polisen?
- Dom jobbar på det.
___________________________________________________________________________________________________
Nialls perspektiv:
Varför kommer inte Lollo? Hon borde väl ringa om hon skulle väl ringa om hon skulle sova över hos sin storasyster Liv. Jag borde kanske ringa henne. Jag tar fram mobilen och trycker fram hennes nummer.
Pip pip pip.
- Hej. Svarar hon? Frågar Louis och kommer in i mitt rum.
- Nej. Hon tryckte bort mig. Svarar jag innan min mobil piper till.
Lollo har skickat ett sms. Äntligen. Jag trycker upp det och läser.
- Jag faller ner på knä. Varför?
- NIALL! Ropar Louis skräckslaget och alla andra kommer inspringande.
- Vad hände? Ska jag ringa ambulans? Frågar Liams flickvän Danielle oroligt.
- Nej. Svarar jag sorgset och ger Liam min mobil.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Liams perspektiv:
Jag läser smset som Niall nyss läst och ger sedan mobilen tillbaka till honom.
- Vi borde nog låta Niall vara ett tag. Säger jag och drar dom andra med mig ut ur rummet.
- Vad har hänt? Frågar Harry.
- Lollo har gjort slut.
- Va? Bara sådär? Frågar Zayn oroligt.
- Ja. Hon skickade ett sms och sa att tjejernas pojkvänner skulle komma och hämta hennes saker imorrn.
- Vänta lite. Vilka tjejer.
- Jag. Alltså. Låt oss bara säga att du Zayn defenitivt inte borde vara här imorrn. Svarar jag stammande.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 30.
Ett inlägg med många som var med i tävlingen. Hela kapitlet är byggt på Lollos perspektiv och Liv kommer in som hennes storasyster, Asmaa och Jasmine som hjälpsamma människor (i mina ögon hjältar) och Isabella som ambulanssjuksköterska (också hjälte).
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Elins perspektiv:
Jag ser på en gång då de kommer tillbaka att något är fel. Cassi bara tar sin mobil och låser in sig på toan. Jag tittar frågande på Anna som börjar berätta. Under tiden växer rädslan. No words. No eyecontact. No proximity. Or death. Ekar i mitt huvud. Jag tar Lukas hand i min och tittar ner på ringen. Varför har jag turen att älska någon jag får? Jag väcks ur mina tankar av att Cassi kommer inrusande och stressat säger:
- Lollo. Tänk om dom ger sig på henne!
__________________________________________________________________
Lollos perspektiv:
Jag stiger av tunnelbanan och börjar gå mot hotellet. Det snöar, blåser och är allmänt kallt näe jag väl kommer upp. Jag drar jackan högre upp och försöker gå snabbt. Det känns dåligt. Som om något är fel. Ni vet känslan man får när man ser en skräckis och mördaren smyger på det ovetande offret. Nej. Tänk inte så nu Lollo. Tänk positivt. På glada tankar. Jag fattar inte att min storasyster Liv ska få barn. Jag saknar henne verkligen. Vi träffas för sällan. Jag bor i London. Hon i Stockholm. Det var därför jag lämnade dom andra på hotellet, för att träffa henne och hennes kille. Det här funkade ju faktiskt. Nu tänker jag inte mer på att någon kommer slå till mig. Typiskt. Nu kom det ju tillbaks. Okej. Glada tankar. Hm. Jag borde fixa en...
Mer hinner jag inte tänka förren någon grabbar mig bakifrån och slår ner mitt huvud i den isiga asfalten.
- No words. No eyecontact. No proximity. With one direction. Or death. Säger en röst elakt och hotfullt innan allt blir svart.
- Hallå. Är du okej? Frågar en röst oroligt.
- Asmaa ring ambulans.
Jag kämpar med att öppna ögonen. Hela kroppen gör ont.
- Jag vet inte om du hör mig. Men allt kommer bli bra. Jag heter Jasmine och min bästis Asmaa ringer en ambulans just nu. Vi lämnar dig inte. Okej. Allt kommer bli bra. Säger rösten och jag känner hur hon tar tag i min hand.
Vilka hjältar. Mina hjältar. Jag hör blåljus och hur Jasmine och Asmaa börjar prata med någon. Jag kämpar och lyckas få upp mina ögon lite.
- Hej. Vet du vad du heter? Frågar en kvinna i ambulans kläder mig vänligt samtidigt som dom lägger mig på en bår och kör in den i bilen.
- Lo. Lollo. Svarar jag smärtsamt fram.
- Okej Lollo. Jag heter Isabella och är ambulanssjuksköterska. Har du ont någonstans?
- Hela kroppen. Mest magen.
- Okej. Vi är snart framme på sjukhuset. Allt kommer bli bra. Du är trygg nu!
- Hejsan Lollo. Jag är doktor Maria Merg. Vi ska ta lite prover och så. Ditt läge verkar inte vara livhotande. Så ta det lugnt. Säger en kvinna vänligt och ler mot mig.
Jag ligger på en hård säng i ett vitt rum.
- Polisen vill prata med dig senare. Är det okej?
- Ja. Svarar jag.
- Bra. Vi har ringt din storasyster men inte lyckas få tag på henne och dina föräldrar kommer hit imorgon. Finns det någon annan du vill att vi ska ringa?
Jag är på väg att säga Niall då orden No words. No eyecontact. No proximity. Or death Kommer upp i mitt huvud. Jag kan inte ringa honom. Men.
- Mina vänner Anna, Cassi, Josefin, Elin och Tess. Deras nummer finns i min mobil. Säger jag och tittar mot jackan som ligger på en stol en bit bort.
Den är full av blod, smuts och vattendroppar. Den kommer jag nog vara tvungen att slänga.
- Okej. Vi ringer dom. Är det något annat du vill ha? Fler filtar eller kuddar?
- Nej tack. Jag klarar mig.
Hon ler och nickar mot mig innan hon letar reda på min mobil och går ut. Jag somnar och vaknar sakta av att dörren öppnas och att någon lägger något i min jacka. Någon sekund senare stängs dörren igen. Dom ville säkert bara lägga tillbaks mobilen tänker jag och somnar om.
- Lollo. Säger en bekant röst vänligt.
Jag öppnar sakta ögonen och möts av två bekanta ansikten och ett som jag inte känner igen.
- Åh Lollo. Vi kom så fort vi hörde. Dom andra vet inte än. Dom sover och vi ville inte väcka dom. Och sen... Hur som helst. Är du okej? Babblar Tess oroligt på.
- Inte precis. Men jag överlever. Svarar jag.
- Vet du vem som gjorde det här mot dig? Frågar Anna oroligt men vänligt.
- Nä. Men det har något med killarna att göra.
- Vad är det sista du kommer ihåg?
- En röst som sa typ. Inga ord. Inga blickar. Ingen närhet. Annars död.
Anna, Tess och killen som jag inte känner igen tittar allvarligt på varann.
- Det här kommer låta jätte elakt. Men du kom lindrigt undan. Dom som gjorde detta mot dig mördade Robin. Vår manager och Arons pappa. Säger Tess och tittar mot killen.
- Jag. Jag trodde han dog i en bilolycka. Mumlar jag chockat.
- Vi kunde inte berätta sanningen för pressen. Självklart ville vi inte lämna allt. Men du har ju själv sett att dom inte tvekar att ta till våld.
- Vet. Vet killarna om det?
- Nej. Vi ville inte förstöra deras liv också. Säger Anna sorgset och tar min hand i sin ena och killen, Arons hand i den andra.
- Och polisen?
- Dom jobbar på det.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Svar på kommenter eller vad man ska säga.
Hej.
Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Info kanske. Hur som helst är det många som kommenterar och tycker att jag ska skriva längre kapitel, vilket jag jobbar med att försöka göra. Men det är inte så lätt. Antingen blir det mindre uppdatering och längre kapitel eller mer uppdatering och kortare kapitel. SJälv tycker jag nog att det andra är bättre eftersom jag själv tycker att det är roligare med nya kapitel ofta.
Sen har jag fått en kommentar om att jag borde lägga till bilder. Så det kommer jag göra. Det kommer nog inte va särkilt fina. Men jag kommer lägga ihop bilder jag själv tagit i paint och då kommer det förmodligen inte bli särskilt bra pga. att jag egentligen inte har tid till det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Info kanske. Hur som helst är det många som kommenterar och tycker att jag ska skriva längre kapitel, vilket jag jobbar med att försöka göra. Men det är inte så lätt. Antingen blir det mindre uppdatering och längre kapitel eller mer uppdatering och kortare kapitel. SJälv tycker jag nog att det andra är bättre eftersom jag själv tycker att det är roligare med nya kapitel ofta.
Sen har jag fått en kommentar om att jag borde lägga till bilder. Så det kommer jag göra. Det kommer nog inte va särkilt fina. Men jag kommer lägga ihop bilder jag själv tagit i paint och då kommer det förmodligen inte bli särskilt bra pga. att jag egentligen inte har tid till det.
Ni är helt underbara!
Idag har det varit 49 unika besökare. Kan knappt fatta det. TACK TACK TACK för att ni läser! Ni är så underbara!
Nytt kapitel imorrn!
Uppdatering: Blev sammanlagt 53 unika besökare. Nytt rekord! Tack och måste bara få skriva JIPPI!
Nytt kapitel imorrn!
Uppdatering: Blev sammanlagt 53 unika besökare. Nytt rekord! Tack och måste bara få skriva JIPPI!
Taken Kapitel 29.
Detta blir ett väldigt kort kapitel. Men har verkligen ingen ork. Lider av sömnbrist efter lägret. Men det var så värt det! ;)
Proximity betyder ungefär närhet.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
- Tess. Snälla. Bara prata med mig. Ber jag.
- Förlåt. Men vi kan inte förklara. Man skyddar dom man älskar. Säger hon innan hon vänder om.
- Håll er snälla bara borta från oss. Mumlar Cassi tårfyllt innan hon springer efter dom andra.
Jag kan nästan inte andas. Varför gör dom så här?
- Det är nåt dom inte berättar. Säger Liam.
- Ja. Men vad?
__________________________________________________________________
Cassis perspektiv:
- Andas. Bara andas. Säger Anna lugnande till mig samtidigt som hon håller i min hand och ser mig i ögonen.
- Dom hatar oss. Mumlar jag.
- Nej. Men om dom gör det blir det enklare. Dom får inte komma i närheten av oss. Du vet vad det stod i brevet. Säger Josefin.
- Jag vill inte ha det såhär. Säger Tess.
- Det vill ingen av oss. Kom nu så går vi innan vi blir lika kalla som glassen. Instämmer Anna och drar upp mig från bänken vi suttit på.
Vi kommer in i värmen och jag letar genast upp min mobil som jag glömde kvar och ringer Samuel.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Elins perspektiv:
Jag ser på en gång då de kommer tillbaka att något är fel. Cassi bara tar sin mobil och låser in sig på toan. Jag tittar frågande på Anna som börjar berätta. Under tiden växer rädslan. No words. No eyecontact. No proximity. Or death. Ekar i mitt huvud. Jag tar Lukas hand i min och tittar ner på ringen. Varför har jag turen att älska någon jag får? Jag väcks ur mina tankar av att Cassi kommer inrusande och stressat säger:
- Lollo. Tänk om dom ger sig på henne!
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
Taken Kapitel 28.
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
I förra kapitlet:
Allt förstördes och det finns inte mod att kämpa vidare. Pressen säger att det var en bilolycka Robin dog av. För det är det som dom fått veta. Men det är inte sanningen. Den är mörkare och långt mer hemsk. Jag måste skydda dem jag älskar. Och för att göra det kan jag inte komma i närheten av Harry igen. Inte ens höra hans röst.
__________________________________________________________________
Josefins perspektiv:
Vi blåser upp luftmadrasser över hela lägenheten. Vi ska alla sova i Arons lägenhet. Jag, Elin, Cassi, Anna, Tess, Lukas, Mattias, Kevin och självklart Aron. Cassis nya kille bor också i Stockholm, men han är bortrest och kommer hem först imorgon.
- Vad sägs om att gå och köpa glass, hoppa i våra one pice, bädda ner oss i sovsäckarna vid TVn och se en film? Frågar Anna glatt och alla nickar instämmande.
- Pax för att inte gå. Ropar Mattias och alla instämmer.
- Cassi, Tess och Josefin förlorade. Säger Kevin vänligt och skämtsamt skadeglatt.
- Ush. Det är ju en mindre snöstorm. Kan ingen annan göra det? Frågar jag sorgset.
- Ni sa det sist och kan reglerna.
- Det är inte så långt. Bara några hus bort. Jag följer med och visar. Säger Anna vänligt.
- Jaja. Nu går vi innan jag hinner ångra mig. Säger Cassi glatt och går ut till hallen.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
Harrys perspektiv:
Vi har landat i Sverige och gått från hotellet för att köpa godis och sånt. Affären ligger bara några hus borta från hotellet, så det tar inte lång tid innan vi är framme. Tur det, för snön och blåsten piskar våra ansikten tillsammans med kyla. Affären är inte särskilt stor, men på något sätt ryms mycket.
- Vi börjar här. Säger Louis och börjar gå mot några hyllor.
Jag tittar mig omkring och hör helt plötsligt det vackraste skrattet på hela jorden. Det är hon.
- Tess? Frågar jag samtidigt som jag går runt en hylla.
Killarna följer efter och vi möts av fyra bekanta ansikten.
- Vi måste gå. Säger Anna skrämt och hon och Josefin går genast.
- Tess. Snälla. Bara prata med mig. Ber jag.
- Förlåt. Men vi kan inte förklara. Man skyddar dom man älskar. Säger hon innan hon vänder om.
- Håll er snälla bara borta från oss. Mumlar Cassi tårfyllt innan hon springer efter dom andra.
Jag kan nästan inte andas. Varför gör dom så här?
- Det är nåt dom inte berättar. Säger Liam.
- Ja. Men vad?
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.
