Another World Kapitel 2.

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

I förra kapitlet:
Okej. Jag heter Viktor och är 19 år gammal. Jag är född och uppvuxen i en stad i norra Sverige med min mamma, pappa och 15 åriga lillasyster Emelie . Jag gick ut linjen sam. på gymnasiet i våras med mina bästa vänner Anton, Jonathan (fast han kallas Jonte), Tommy och Angelica. Egentligen skulle Angelica gå ut i år, men smart som hon är fick hon hoppa över en klass. Vi är uppvuxna tillsammans och jag kan inte tänka mig en värld utan dem. Vi är riktigt tajta och har gått igenom mycket. Men vi har mycket kvar.
För lite mer än ett år sen la vi ut ett klipp på YouTube där vi sjöng Summer of 69 och en månad senare blev vi kontaktade av Simon Cowell som gav oss ett skivkontrakt. Kortfattat distanspluggade vi sista halvåret av gymnasiet och jobbade med musiken. Vi har släppt en skiva och har faktiskt blivit riktigt kända. När vi gjorde en mini turné runt i Scandinavien sålde biljetterna slut snabbt, alltså minut snabbt. Vi lever verkligen drömmen.
Vi ska snart sätta oss på ett flyg till Arlanda och därifrån flyga till London för att förbereda oss inför en Europa turné med det brittiska pojkbandet One Direction som har samma skivbolag som oss.
_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
 
Jontes perspektiv:
Jag knuffar lätt till honom på axeln och låtsas verka sur.
 - Okej. Helt ärligt nu. Vad ska vi göra i fyra timmar här? Frågar Angelica och ställer sig upp.
 - Jag vet....
 
 
 - Jag vet. Frågestund på hemsidan. Säger jag stolt. 
 - Bra idé. Sätt igång datorn.
 
En timme senare:
Vi sätter på kameran och tränger ihop oss.
 - Hi. We are the north way and this is the answers to youre questions. Säger Anton glatt.
 - First question. Will you move from yore hometown now that you ended school and so? Läser jag.
 - Both I guess. I mean. It´s hard to do what we do in a small city and it´s not so fun to travel all the time. So we maybe move halftime. Becuse we realy love oure birthplace and family and so. Svarar Viktor glatt.
 - Yeah. Viktor pretty much got it all. So next question. Are all of you single? Answer to that is. Bam bam bam. Säger Tommy glatt.
 - And that means that we wanna keep it a secret. Förklarar jag.
 - Moving on then. Will you come to france on youre tour?
 - Yepp. We are. And we looking forward to it. Gonna be so nice to see all of this cool places. Svarar Angelica.
 - This person is wondering. How old are you?
 - I am eighten. Säger Angelcia.
 - And the rest of us is nighten. Förklarar Anton.
 - Yeah. So. Would we date a fan? Frågar jag efter att ha läst en fråga.
 - Yes. But it depends on the person it wouldnt be so fun to date somebody who just sit and looking at you in chock or screams the hole date. Svarar Viktor.
 - We want the person to like us and not only the band or that we are famous. A person who cares by heart. Instämmer Tommy.

Vi svarar på frågor i runt en timme och sen tar frågorna slut. Jag drar upp papper och penna och börjar skriva ner ord.
Does it makes you feel good? To see me like this.
Does it makes you stronger? When I am on my knees.
Don´t you see me bleding? Bleeding for you.
Why do you do this? Do this to me.
Oh. I gave you my heart but got it back in pices. You just throw it away and left me broken.
Why can´t you see me. Oho.
Why can´t you hear me? Oho.
Why don´t you love me to?
 
Efter en timme har jag lyckas få ner en låt. Tårar har runnit ner längs mina kinder och mitt hjärta känns tungt. Varför slutade det såhär? Jag trodde ju att han var den rätta.
 - Angi. Hur är det? Frågar Jonte då han ser att jag sitter och snyftar.
 - Bra. Jag behövde bara gråta ut lite. Svarar jag och bestämmer mig för att nu är det slut. Han ska inte få styra mitt liv mer.
 
 - London. Here we come. Säger Tommy medans vi går på planet.
Vem vet. Jag kanske träffar min drömprins.
 
OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0