One Direction Novellen

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.



 - Angi. Sover du? Viskar Anton vänligt bredvid mig.
 - Inte längre. Viskar jag trött tillbaks och öppnar ögonen.
 - Förlåt.
 - Äh. Det gör inget. Jag tror jag ska gå ner och göra pannkakor, är väldigt sugen på det och tack vare dig har jag tid att göra det.
 - Ah. Okej. Vill du ha hjälp?
 - Nä. Det går bra. Men du kan ju alltid hålla mig sällskap.
 - Okej.
Försiktigt börjar vi klättra över dom andra. Jag råkar ramla över Tommy men som tur är vaknar han inte, skulle känt mig elak annars. Jag fattar inte riktigt hur vi alla fortfarnade lyckas få plats i en dubbelsäng. Det är en tradition från det att vi var små att varje gång vi måste upp jätte jätte tidigt samlas vi hos någon och sover tillsammans i en säng. Det låter kanske lite konstigt att jag delat säng med fyra killar, men vi har varit bästisar så länge jag kan minnas.

När vi äntligen lyckas ta oss ut ur rummet smyger vi ner till Viktors kök (vi är i hans lägenhet) och börjar plocka fram ingridienser. Jag börjar jobba medans Anton sätter sig på en stol och tittar på mig.


Efter en halvtimme är jag klar och vi bestämmer oss för att vi ska väcka dom andra. Anton tar Viktors högtalare och vrider upp volymen till max innan han sätter på den. Medans han gör det ställer jag mig på sängen och börjar hoppa. Ur högtalarna spelas The Wanteds låt Warzone på radio.
 - Sluta. Snälla. Mumlar Jonte trött.
 - Ledsen. Jag har gjort pannkakor och dom kommer bli kalla om ni inte kommer nu. Sen ska vi va på flygplatsen och säga hejdå till våra föräldrar om tre timmar.
 - Åh. Orkar inte. Vad är klockan.
 - Fyra.
 - På natten?
 - Japp!

OBS: Detta har inget att göra med verkligeheten utan är byggt på fantasi.